Gaaaaaalen
Ja, det är vad man blir med en liten sockertopp som gråtit och skrikit och protesterat i stort sett oavbrutet från 16.30 tills hon somnade klockan 20.30. Gaaaaah! Pappan kom hem först klockan 19 efter att ha jobbat och tränat, och undrade väl om vi var galna här hemma. Trötta, arga, ledsna tjejer. Och glada och jättekramiga. Och så ledsna, arga, trötta igen. Puh!
Det VAR kanske inte bara luft, det här med örat. Nåt fel är det, för så fort vi lämnade dagis blev Frida sååå trött och sååå lätt ledsen. Bröt ihop för ingenting, ville bara vara i famnen och var allmänt skruttlig. Fast större delen av kvällens klagosång rörde i alla fall uteblivna toabestyr. Såklart. Men det var nu flera veckor sedan hon var riktigt SÅ HÄR ledsen för det, så det kändes som ett ganska trist bakslag.
Kontentan blev total utmattning från mammans sida och en unge som INTE gjort nummer två. Men vi blev sams, som alltid. Jag läste saga, och sedan läste hon sagan för mig - hon kommer ihåg ruggigt mycket detaljer, det är coolt att höra! Sedan kallade hon även in pappan, och somnade gott med oss båda tryggt nära intill sig.
Jag kände ett intensivt behov av att lyfta min dränerade energinivå när sötgrynet hade slocknat, och har lyckats ganska bra. Har pratat med några människor i telefon, fått en glad nyhet på Facebook (en gammal kompis "hemifrån" ska bli pappa), vattnat blommor, läst bloggar och kramat sambon.
Har också surfat på sidor om pärlplattor - HERREGUUUD vad folk gör grejor! Frida och jag (egentligen mest bara jag, på uppdrag av Frida) har nu gjort hennes första mönsterpärlplatta från det fina paktetet hon fick av M, A och lille E i present! Idag strök vi ihop palmen vi lagt, blev så fin så! Men nu ser jag ju vad mycket skojigt man skulle kunna hitta på, milde tid. Det var rätt trevligt att pärla, lite meditativt, som att pussla som jag gillar. Vi får se om det blir mer kreativt pärlpyssel framöver...
Nu blir det småspännande att se hur natten artar sig.
Om vi får sova eller inte får sova, det är frågan.
/Jenny
Det VAR kanske inte bara luft, det här med örat. Nåt fel är det, för så fort vi lämnade dagis blev Frida sååå trött och sååå lätt ledsen. Bröt ihop för ingenting, ville bara vara i famnen och var allmänt skruttlig. Fast större delen av kvällens klagosång rörde i alla fall uteblivna toabestyr. Såklart. Men det var nu flera veckor sedan hon var riktigt SÅ HÄR ledsen för det, så det kändes som ett ganska trist bakslag.
Kontentan blev total utmattning från mammans sida och en unge som INTE gjort nummer två. Men vi blev sams, som alltid. Jag läste saga, och sedan läste hon sagan för mig - hon kommer ihåg ruggigt mycket detaljer, det är coolt att höra! Sedan kallade hon även in pappan, och somnade gott med oss båda tryggt nära intill sig.
Mamman och världens gosigaste skrikfabrik, på en helglad söndag.
Jag kände ett intensivt behov av att lyfta min dränerade energinivå när sötgrynet hade slocknat, och har lyckats ganska bra. Har pratat med några människor i telefon, fått en glad nyhet på Facebook (en gammal kompis "hemifrån" ska bli pappa), vattnat blommor, läst bloggar och kramat sambon.
Har också surfat på sidor om pärlplattor - HERREGUUUD vad folk gör grejor! Frida och jag (egentligen mest bara jag, på uppdrag av Frida) har nu gjort hennes första mönsterpärlplatta från det fina paktetet hon fick av M, A och lille E i present! Idag strök vi ihop palmen vi lagt, blev så fin så! Men nu ser jag ju vad mycket skojigt man skulle kunna hitta på, milde tid. Det var rätt trevligt att pärla, lite meditativt, som att pussla som jag gillar. Vi får se om det blir mer kreativt pärlpyssel framöver...
Nu blir det småspännande att se hur natten artar sig.
Om vi får sova eller inte får sova, det är frågan.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
