Här ska inte pjoskas

I förmiddags var jag lite labil. Sjuklig, trött, sliten, svettig, matt - och hade dessutom tappat en grej bakom elementet som inte gick att få upp. Har vankat runt här vresigare än en gammal hästhandlare. Charmigt va? Som en fåntratt med noll känslomarginaler drabbades jag sedan av ledsna ögat, låg inne i sovrummet och tjöt som en småunge. Känsomänniskans baksida... Frida och sambon kom in och tröstade.

Frida är toppen på att trösta! Klappa på kinden, säga något vänligt, dela ut kramar. Men idag? Hm. Jag kurade in mig mot sambons hals, snyftandes som ett mähä. Frida klappade lite på min arm, men sedan sa hon:

- Men nu är du väl nästan som en gnällspik? Vikken gnällspik du är!

Det funkade ju också som tröst, på sitt sätt. För vem kan låta bli att skratta efter den kommentaren från 3-åring till 39-åring?

/Jenny

Kommentarer
Postat av: C.W

Hii hii hon är för goo din Frida

2010-02-14 @ 08:59:23

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0