BUSBLOMMA

Ett halvår tog det. Sex långa, långa månader.
Än är jag inte säker på om vi är heeelt safe, men jag tror det.
Det känns så.

I oktober slutade Frida med blöjor på dagen
I samma veva slutade hon att bajsa.
Typ helt.

Det resulterade i månader av ELÄNDE kring hennes mage och rumpa och bajsandet. Det var diverse mjukgörande mediciner (trots att hon faktiskt inte var hård i magen), besök hos doktorer, skikande över ond rumpa, överjävliga lavemang, lock och pock och tjat och tårar och oro och såååå mycket energi som gick åt! Stackars unge, så jobbigt det har varit.

Låååångsamt har det blivit bättre, med undantag från några bakåtkullerbyttor. Först blev vi av med lavemangent, sedan medicinerna, skriken och gnället minskade alltmer, resultaten i blöja och potta och toa ökade - allt medan vi höll tummarna så de blånade.

Nu tror jag faktiskt att vi kan blåsa faran över!

Jag har ända sedan oktober skrivit upp hur ofta Frida bajsat, för att kunna ha koll på hur allt fungerar (viktigt inte minst vid läkerkontakterna). Till en början var det gleeeest mellan noteringarna, men under slutet av mars är almenackan helt fullklottrad! Hurra! Nu kan det bli "lyckat resultat" både en, två och tre gånger om dagen, och inte ett pip och gnäll hörs det heller. Helt fantastiskt.

Efter det här halvåret, är det här normalläget rena undret.
Så glädjande att man vill hjula sig fram!

/Jenny