Stenkul
Idag har Frida "badat" alla stenarna och snäckorna i en av mina samlarlådor. Jag har några askar och burkar med vackra stenar och snäckor som jag inte kunnat låta bli att plocka ned mig från stränder och platser lite här och var. Förvånansvärt många av dem minns jag precis varifrån de kommer och när jag fann!
Jag har förklarat för Frida att många stenar blir vackrare när de blir blöta, färgerna kommer fram mer då och sådär. Givetvis ville hon kolla detta i verkligheten!
Många fossil och andra "fynd" kommer från Gotland, nästan alla dem plockade jag när jag var där med min mamma när jag var typ 12 år. Den resväskan var inte lätt på hemresan, vill jag lova! En hel bunt andra (som lirar i en egen liga i samlingen) kommer från Malaysia, från stränder på Robinson-öarna där jag tillbringade tre veckor med TV-produktionstemaet sommaren 2001 (jag följde med min vän W med son till hennes man som jobbade där då, på öarna utanför hamnstaden Mersing på östkusten). De finaste Malaysia-fynden - som storsnäckan jag hittade på den "äkta" robinsonstranden på Tengah - vågade jag inte ens släppa loss Frida på ännu...
Ja, ni fattar. För mig är varje sten en plats, ett minne, en person, ett väder, en doft.
(Så där gör jag med allt, det är därför jag är så kass på att göra mig av med grejor!)
Andra tycker väl mer att en sten är en sten är en sten, liksom.
Frida har redan visat prov på en liknande dragning. Hon hittar yttepyttemå grådassiga sandnings-grus-stenar, som hon trycker i sin lilla hand och vill behålla. "Jag ska skölja dem mamma, så blir de fina!". Sötnosing. Men jag har ju full förståelse och hjälper henne hålla koll på skatterna, såklart!
/Jenny
Jag har förklarat för Frida att många stenar blir vackrare när de blir blöta, färgerna kommer fram mer då och sådär. Givetvis ville hon kolla detta i verkligheten!
Kolla, vilket stoooort snäckskal - från Pulau Besar i Malaysia.
Och den här lilla snurriga var väl söt!
En alldeles rund liten svart - från en strand utanför Sundsvall!
Heeela samlingen. I just den här lådan, som sagt...
Många fossil och andra "fynd" kommer från Gotland, nästan alla dem plockade jag när jag var där med min mamma när jag var typ 12 år. Den resväskan var inte lätt på hemresan, vill jag lova! En hel bunt andra (som lirar i en egen liga i samlingen) kommer från Malaysia, från stränder på Robinson-öarna där jag tillbringade tre veckor med TV-produktionstemaet sommaren 2001 (jag följde med min vän W med son till hennes man som jobbade där då, på öarna utanför hamnstaden Mersing på östkusten). De finaste Malaysia-fynden - som storsnäckan jag hittade på den "äkta" robinsonstranden på Tengah - vågade jag inte ens släppa loss Frida på ännu...
Ja, ni fattar. För mig är varje sten en plats, ett minne, en person, ett väder, en doft.
(Så där gör jag med allt, det är därför jag är så kass på att göra mig av med grejor!)
Andra tycker väl mer att en sten är en sten är en sten, liksom.
Frida har redan visat prov på en liknande dragning. Hon hittar yttepyttemå grådassiga sandnings-grus-stenar, som hon trycker i sin lilla hand och vill behålla. "Jag ska skölja dem mamma, så blir de fina!". Sötnosing. Men jag har ju full förståelse och hjälper henne hålla koll på skatterna, såklart!
/Jenny
Kommentarer
Postat av: Karin
Jag har samlat stenar och snäckor från "överallt" i Europa. Lätt att ta med sig då vi ofta åkt runt med husvagn. Jag skrev med tusch plats och datum där jag tog stenen. Ett tag gjorde jag tomtar av litet större stenar. Nu har stenarna fått återgå till jorden här på vår tomt, och blandat sig med svenska gråstenar och grus.
Postat av: Jenny E
Vad smart att skriva dit datum och plats! Då behöver man inte lita till minnet... Det funkar ju inte alltid klockrent. )
Trackback
