Humlan Helmer
När varmvädret drog igång på allvar, dök det ju som vanligt upp flygfän och kryp av olika slag. Frida drabbades genast av total panik så snart hon såg minsta blomfluga. Faktiskt INTE orsakat av mig, för det hade inte hunnit dyka upp några getingar eller annat elände än, haha!
Man kan ju gissa att nån förskolepedagog kanske inte gillar kryp så där alldeles mycket. Och att alla kidsen förmodligen glömt att det var sommar för ett år sedan och att det fanns en massa småkusar då. Hur som helst,. läskigt så in i bänken var det i alla fall!
Plötsligt en dag när jag hämtade Frida, kom en humla flygande. Frida utropade exalterad:
- Kolla mamma, humlan Helmer, kolla mamma, där flyger humlan Helmer juh, kollaaa! Åååååh, kolla vad söööt han är!
Haha, genast insåg jag att nån av de fiffiga pedagogerna tröttnat på masspaniken, och gjort ett smart drag för att istället försöka skapa intresse. Verkade ju funka! Hon har pratat om Helmer en hel del sedan dess.
Förra helgen när vi satt i en slänt och väntade på att kossorna skulle släppas ut på grönbete, kom en humla farandes. Den surrade omkring en buskkvist en bit ifrån oss. Frida stelnade till i hela kroppen, sköt ifrån med hälarna och lutade sig bakåt i en låst och typiskt icke-avslappnad pose. Hon gnällde och klagade lite nervöst och pappan tröstade:
- Men Frida, det är bara en humla, den bryr sig inte om oss, ät din macka nu!
Frida stirrade på honom som om han kom från månen, sedan sa hon med bestämd och ganska barsk röst:
- Men pappa, det är ju humlan Helmer - känner du inte IGEN honom?!
Sötplutt! (...och nej, stackars pappan hade inte hunnit höra talas om nån Helmer ännu...)
/Jenny
Man kan ju gissa att nån förskolepedagog kanske inte gillar kryp så där alldeles mycket. Och att alla kidsen förmodligen glömt att det var sommar för ett år sedan och att det fanns en massa småkusar då. Hur som helst,. läskigt så in i bänken var det i alla fall!
Plötsligt en dag när jag hämtade Frida, kom en humla flygande. Frida utropade exalterad:
- Kolla mamma, humlan Helmer, kolla mamma, där flyger humlan Helmer juh, kollaaa! Åååååh, kolla vad söööt han är!
Haha, genast insåg jag att nån av de fiffiga pedagogerna tröttnat på masspaniken, och gjort ett smart drag för att istället försöka skapa intresse. Verkade ju funka! Hon har pratat om Helmer en hel del sedan dess.
Foto: James K. Lindsey (tillgängligt via Wikimedia)
Förra helgen när vi satt i en slänt och väntade på att kossorna skulle släppas ut på grönbete, kom en humla farandes. Den surrade omkring en buskkvist en bit ifrån oss. Frida stelnade till i hela kroppen, sköt ifrån med hälarna och lutade sig bakåt i en låst och typiskt icke-avslappnad pose. Hon gnällde och klagade lite nervöst och pappan tröstade:
- Men Frida, det är bara en humla, den bryr sig inte om oss, ät din macka nu!
Frida stirrade på honom som om han kom från månen, sedan sa hon med bestämd och ganska barsk röst:
- Men pappa, det är ju humlan Helmer - känner du inte IGEN honom?!
Sötplutt! (...och nej, stackars pappan hade inte hunnit höra talas om nån Helmer ännu...)
/Jenny
Kommentarer
Trackback
