Nu är det visst sommar

Hörrni, jag har fått årets första myggbett. Flera stycken faktiskt, och de kliar så att jag blir gaaaalen. Det där första giftet biter rejält, haha! Somrigt är det, i alla fall, om man nu ska hitta något positivt med det hela.

Den här dagen blev rätt innehållsrik till sist. Cykeltripp till simningen, med lilltjej som redan innan vi åkte hemifrån tog på badkläderna under brallor och klänning. Förklaringen är den bikini vi hittade i den innehållsrika ärv-och-låna-lådan från vännerna M&T. Topp, trosa och liten kjol, minsann. Jag som egentligen inte gillar bikini på barn (det är för vuxet!) utan föredrar baddräkt, hade ingen talan såklart. Har man hittat en skatt så har man!


Efter doppet tillbringade vi en halv evighet i omklädningsrummet som vanligt. Idag tillkom den extra knorren att Frida samlade ihop alla nycklarna till värdeskåpen (se ovan) och snurrade ihop resårbanden till en "bukett" - synd bara att de inte var märkta med rätt skåpnummer nästan någon av dem... Gaaah, tålamodsterapi! Till sist rasslade vi ut därifrån och begav oss på strikta order från Frida till Max - hon krävde nuggets, strips och att få åka roliga rutschkanan! Faktiskt knaprade hon i sig prick hela lunchen (förutom en ynka nugget) utan ETT enda tjat eller hjälp från mig - ovanligt, och värt mycket beröm!

Vi cyklade hem, bytte fordon och åkte ut på landet för en fikastund. Studsmattan var monterad (tack faster E med familj!) och Frida var lyrisk. Hon provskuttade lite, innan vi tog oss an den digra uppgiften att montera säkerhetsnätet. Pilligt, klurigt och småsvårt, men till slut satt det där och Frida kunde glatt hoppa vidare i lite mer wild and crazy style.


Va? Får jag? Redan? Utan nätet?


Okej då - tjohooooo!


Efter en hoppstund blir man trött och kan passa på att slappa lite.


Till sist var nätet uppe och den riktiga galenskapen kunde börja!


När kvällen nalkades åkte vi hem till farmorn och farfarn och bjöds på mat, tack, så bekvämt! Frida toksomnade sedan i bilen hem, tandborstad och klar. Nu ska jag gå och knoppa (som min faster K alltid säger) i en säng med rena lakan!

/Jenny


Kommentarer
Postat av: Wenche

På den översta bilden kan jag för första gången se att hon är sin fars barn, 3 1/2 år senare. Ha det gott kramar!

2010-06-05 @ 09:34:59

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0