Allt handlar om hur man ser det

Frida skuttar runt fåtöljen, förbi en stökhög som lyfts ut men väntar på genomgång och in i sin hörna i vardagsrummet. Hon leker lite med dockskåpet, pillar med nån bok i hyllan och småtrallar glatt på en sång under tiden. Sen hoppsar hon ut mot läshörnan igen.

- Mamma, jag bara sprang preciiiiis till mitt rum en liten stund!
- Tycker du att det blev lite som ett rum för dig nu?
- Jaa, jag tycker verkligen det blev sååå fint i mitt rum, tack snälla mamma!

Då måste den lättrörda mamman faktiskt gråta en skvätt för att hon fått ett så tacksamt, härligt, positivt barn! Den lilla pinglan kräver inte mycket för att bli glad och nöjd. Och hon ser och uppskattar minsta lilla!

Mammahjärtat blir ömt och får lite hjärtknip.

/Jenny

Kommentarer
Postat av: Sara

Va underbart gulligt!

2011-02-13 @ 21:45:56
Postat av: Marielle

Hon är för härlig! Barnen behöver inte så mycket plats som vi vuxna tror... På vårt fritids är det minsta rummet populärast. Men en egen vrå eller ett eget utrymme uppskattar de verkligen! Speciellt E som inte har plats med en säng i sitt rum (vårt gamla, lilla arbetsrum med en bokhyllevägg kvar) tror jag gillar att hennes kök, pussel och böcker har en speciell plats.



Men platsbristen (dagens i-lands problem!) kanske löser sig snart!

2011-02-13 @ 22:33:13

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0