BUSBLOMMA

Skitdag.

Stopp på ett viktigt system på jobbet i helgen. Jobbiga efterverkningar idag med information som skulle ut, trots att jag desperat behövde fokusera på annat. Gick åt pipan - och så ligger jag ännu mer efter. Heja.

Inparkerad som sablar på parkeringen, när jag var nästan 10 minuter sen till dagis och vi hade en tid på BVC att passa! Det GÅR inte att klämma in en bred Jenny med två decimeter mellan bilarna! Två centimeter mellan backspeglarna... På passagerarsidan var det smalare än normalt också... Snacka om akrobatiknummer!

Det var i-landsproblemen - men de sopades dock rejält undan.

Imorse fick jag veta att livet tog slut igår för någon jag känt sedan jag var sisådär sex år.
Tillvaron blir sig därmed aldrig mera lik för någon som står mig nära.

Jag har skrivit kryptiskt här förr om sorgliga nyheter kring den här personen, och det blir inte tydligare nu eftersom det här är inte min historia att berätta, åtminstone inte just nu. (Och min historia är dessutom komplicerad.) Men det svider i själen, att livet ska vara så hårt.

Den här sorgen kastar mig in i gamla sorger, mot djupa tankar. Jag sörjer min mamma mer än jag gjort på länge och minns ord, beröringar, funderingar och reaktioner som vore det igår. Jag kramar mitt barn och ögonen fylls med tårar vid tanken på att någon av oss någonsin ska dö ifrån den andra. Min kropp minns alla "aldrig mer"-känslor som vällt fram efter älskade människor som inte finns längre.

Det är tungt idag. Och det är inte ens mig det är mest synd om i det här.
Kram.

/Jenny