Fatta overklighetskänslan

Vi är på raketresa tur och retur till min hembygd i helgen, på grund av allvarlig sjuklighet hos någon. Den här personens historia är inte min att berätta, och därför är jag ovanligt kryptisk just här. Ni får stå ut med det, för det är komplicerat. Men det äter min ork och jag vill ändå förmedla det. Läget som sådant.

Vi har alltså en sorglig orsak att resa hit och det känns tufft. Men vi har också fått en trevlig kväll med min faster och jag fick några timmar med ett par vänner jag träffar för sällan! Innehåll i båda vågskålarna, alltså.

Jag kommer från en liten yttepyttelandsortshåla. 
(De av er som också kommer från vishan, kan nog känna igen er här...)

På orten närmast där jag kommer ifrån, orten där jag gick på gymnasiet, finns ett hotell. Ja, nu har ju aldrig jag direkt sett det som ett hotell, förstås! Möjligen i åttan, när jag gjorde prao här i två veckor. Jag vet att jag fick lära mig en del i receptionen då - fast mest minns jag kökstjänsten och kylrummet där alla delicato-godsakerna förvarades... Men efter det, har stället aldrig varit ett hotell.

På hotellet som jag glömde var ett hotell, hade de disco när jag växte upp. Utekvällar där ALLT hände ni vet. Här har hjärtat krossats, flirtar inletts, vänner bråkat, tjejer snackat i toakön, läppstift målats på, tårar fällts, drinkar druckits och dansgolvet nötts. Här har känslorna darrat, knytnävarna vevats av ilska grabbar, skvaller färdats från mun till mun, taxiköer funnits som aldrig tog slut och osäkerhetskänslan varit så stark som sutte den utanpå kroppen. Här har blickar utbytts, händer hållits, raggningsrepliker avfärdats, nervositeten frodats, vänner mötts med skratt och spänningen varit olidlig!

Jag säger HÄR, för att jag är där nu.

Jag sitter och hör mina älsklingar sova, på ett hotellrum i hotellet som för mig var nåt helt annat. Jag är vuxen och mitt hemmahus finns inte kvar, så vi har tagit in på hotellet som vibrerar av minnen. Jag har inte varit här på mycket, mycket länge.

I morgon ska jag äta frukost i lokalen där allt hände, de där kvällarna när jag växte upp.
Jag tror att frukostbuffén är uppdukad på dansgolvet. Så totalt absurt!

Fatta overklighetskänslan.

/Jenny

Kommentarer
Postat av: Sara

Klockren beskrivning av stadens "hotell"! ;o)



Passar på att sända några styrkekramar också! De kan man aldrig få för många av...



//Sara

2011-01-23 @ 11:48:12
Postat av: Jenny E

Tack Sara! =)

2011-01-23 @ 11:57:09
URL: http://busblomma.blogg.se/

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0