Det ena utesluter inte det andra
Är det inte konstigt?
Vissa vanliga dagar när jag stressar från jobbet till förskolan, när jag önskar att jag bara hade en liiiiten stund till jämt och är en smula för hungrig, då händer det att jag önskar att jag slapp. Slapp kånka tunga väskor och påsar (ta med mindre jox säger ni? äääääsch...), slapp handla mat med dagistrött fnutt, slapp trassla med overall och småskor, slapp svettas i pannan för att jag inte hittar nycklarna, slapp tjabbla om att vi VISST måste stänga av barnskrivan för nu är vi hemma.
Men så på torsdagar när jag slipper, när det är farmor-och farfar-hämtardag, då längtar jag. Det är sååå bra att få tid. Tid för jobb, eller tid för ärenden utan 4-årigt släptåg. Andningspaus. Men ändå kommer jag på mig med att mest önska att jag inte behövde sitta kvar längre på kontoret och göra en massa pseudo-viktiga saker, för att jag saknar den lilla människan! Jag bara ÄLSKAR ju den där hej-kramen jag får, gillar snicksnackandet med förskolepedagogerna, uppskattar tillfället att varva ned. Jag sätter värde på småpratet om dagen, den gemensamma postkollen, buset, bokläsandet och myset.
Det var visst nån som sa att man kan inte både ha kakan och äta den.
Sjuttsingen också!
Nu åker jag i alla fall hem. Godkväll!
/Jenny
Vissa vanliga dagar när jag stressar från jobbet till förskolan, när jag önskar att jag bara hade en liiiiten stund till jämt och är en smula för hungrig, då händer det att jag önskar att jag slapp. Slapp kånka tunga väskor och påsar (ta med mindre jox säger ni? äääääsch...), slapp handla mat med dagistrött fnutt, slapp trassla med overall och småskor, slapp svettas i pannan för att jag inte hittar nycklarna, slapp tjabbla om att vi VISST måste stänga av barnskrivan för nu är vi hemma.
Men så på torsdagar när jag slipper, när det är farmor-och farfar-hämtardag, då längtar jag. Det är sååå bra att få tid. Tid för jobb, eller tid för ärenden utan 4-årigt släptåg. Andningspaus. Men ändå kommer jag på mig med att mest önska att jag inte behövde sitta kvar längre på kontoret och göra en massa pseudo-viktiga saker, för att jag saknar den lilla människan! Jag bara ÄLSKAR ju den där hej-kramen jag får, gillar snicksnackandet med förskolepedagogerna, uppskattar tillfället att varva ned. Jag sätter värde på småpratet om dagen, den gemensamma postkollen, buset, bokläsandet och myset.
Frida och jag i solen innan vi hoppade in i bilen efter förskolan igår.
Det var visst nån som sa att man kan inte både ha kakan och äta den.
Sjuttsingen också!
Nu åker jag i alla fall hem. Godkväll!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
