Jag KAN tydligen äta långsammare...

...det trodde jag aldrig! Ingen annan som känner mig heller, skulle jag gissa. Jag (och Frida, förvisso) äter typ långsammast i Sverge redan. Jag äter alltså sjukt sakta.

Men idag har jag slagit alla rekord.

Jag fick ned en tallrik fil och två mackor till frukost där vid tvåsnåret. Låååångsamt. Jag hann lagom peta i mig det på de två timmar som var kvar tills det var dags att hämta Frida på förskolan! Jag skojar inte.

Senare åt jag lite potatis och avokado och miniminilite kött - snacka om otacksam middagsgäst efter att sambon kockat finmiddag på en måndag. Och det gick såklart låååååångsamt. Det tog väl ett par timmar att få i sig typ 1/3 av en normal middagsportion.

Jag har tydligen mina egna orsaker till att vara hemma 48 timmar efter en magsjuka, haha. Jag har ju inte en chans att hinna ju inte jobba när all tid går åt till att äta! Och jag kan inte på minsta vis ens tänka mig att ta på mig vanliga brallor ännu, inga jeans som sitter åt i midjan tack. Lösa, halvstora mysbyxor is the shit just nu.

Håller tummarna för en lite mer normal känsla imorgon.
Men allt verkar stanna i magen idag. Hoppas jag.
Och ingen annan här är sjuk. (Än i alla fall, peppar peppar...)

Och jag har ett kul liv tydligen, eftersom jag på tre dagar i karantän missar tre roliga saker. En härlig (försenad)  födelsedagsuppvaktning igår av/med mina bästaste, en biodejt idag med en "förskolemamma" som jag sett fram emot att träffa mera och en intressant föreläsning imorgon om mindfullness som jag skulle få gå på genom jobbet. Det är lätt att fokusera på vardagsslitet i vanliga fall, jag har tydigen roligare och mer på gång än jag tror.

Fokus på det positiva. Godnatt!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0