BUSBLOMMA

Pappan spelade golftävling och gjorde nytta idag, medan Frida och jag tog en liten cykeltripp.

Vi började med att besöka brandstationen, som hade öppet hus. Frida tokgillade röktältet, från vilket man fick rädda dockan Ragnar som sedan behövde syrgas och ett samtal till 112 ("112 - lätt att slå"). Hon kämpade också på med att försöka ge den medvetslösa dockan tillräckligt med mun-till-mun-metoden-luft för att bröstkorgen skulle lyftas.

Det fanns så mycket att göra! Brandmanskläderna inspekterades, fika intogs, brandbilarna klättrades på och undersöktes noggrant. Och så fick man ju släcka eld! Störtcoolt tyckte Frida, som gick tillbaka flera gånger och testade igen. Med tanke på hur kul hon hade då, kände mamman sedan att lite förhållningsorder var på sin plats om brandsläckaren i hemmet...

[ En radda BILDER KOMMER nån dag med mer tid... ]

Efter att vi lämnat Gästrike Räddningstjänst, kändes ett cafébesök mycket roligare än att bara åka direkt hem. Jag cyklade ut till nya Waynes coffee på Gävle Strand, där jag inte varit tidigare. Trevligt! Lugnt och soft. Frida slog sig ned, tittade ut på ån och utbrast:

- Åh mamma, på sommaren kan man sitta ute här, och lyssna på vågskvalpet, och känna en vindpust!

Så sant! Lilla njutningsungen, så bra på att se och uppskatta omgivningen.

När vi fikat klart (och tagit oss igenom ett utbrott från Frida för att jag var sååå dum för att hon bara fick EN glass, som hon på eget initiativ avrundade med att gå och be ägaren om ursäkt för att hon skrikit, hehe) skulle vi cykla hem.

Men näpp. Då fick Frida syn på den nybyggda lekplatsen i området en bit bort och bara MÅSTE få prova den, tyckte hon. Jag gick med på att cykla och kolla snabbt, men den var så toppenfin och annorlunda att hon ju bara måste få skutta runt lite där! Jag minns ju själv hur härligt och roligt det var att hamna på en ny lekpark. Njutning!

Datorn hade bara hux flux kolavippat medan vi var borta. Den är död, går inte att få på alls. Vi får väl se om den vaknar till, den har konstrat med annat förr som sedan plötsligt självläkt så man vet aldrig. Den är gammal och skulle behöva bytas ut, men jag föredrar ju om vi får välja själva när den utgiften ska komma...

Kvällen har varit lite upp och ned sedan. Jag vet inte om det var datorn eller stressen eller vad, men jag var så eländes på tvären. Ni vet sådär när allt är fel, baraföratt. Sambon hade tvättat bilen (kanoners), varit till återvinningen (great) och diskat (toppen!). Men han hade också packat undan lite saker här hemma, som Fröken Störd & Lynnig tyckte hamnat på fel ställe.

Normala människor brukar nog reagera med "Åh vad BRA att du gjort det" om sambon rasslat iväg lite saker, men Fröken Kontroll här kör istället med det föga publikcharmande "Nämen det skulle jag ju lägga DÄR ju!" och "Det skulle JAG ju ta hand om" (Jaha nästa ÅR eller, kan man då berättigat undra? Det har ju legat på samma fläck i en massa veckor nu!) och sedan bli lite morrig. Not so charmigt, kan man väl säga. Men jag är i alla fall medveten om mina märkligheter.

Nåja, jag tog mig ur den sura minen till sist, och avslutade med lite fixande själv.
Nu ska jag natta intill de mina - Frida har redan tassat över till vår säng hörde jag.

Imorgon och på tisdag vankas facklig utbildning på fin konferensavdelning i centrum. Myror i brallan AB? Lyssna i timtal medan jag försöker ignorera att jag har Sveriges längsta att-göra-lista och mager bemanning på supporten borta på jobbet - det blir en utmaning.

/Jenny