Tankar i natten
Jag kan inte sova.
Det är ovanligt. Jag må lägga mig både en och tre timmar senare än jag borde för det allra mesta, men mina sömnstörningar handlar bara om det. Att komma i säng. För när jag väl ligger i sängen så sover jag. Alltid. På fem röda. Och jag har lätt för att vakna till, men lika lätt för att genast somna om.
Men inatt tycks alla tankar i världen ha bestämt sig för att fladdra just i min skalle. De har liksom lagt sig i en hög och väntar på en chans att dra igång. Glaset är lite halvtomt inatt. Jag jobbar på att vända tankarna tillbaka till att göra det halvfullt, men jädrar vad trögt det går.
Jag saknar några saker.
Jag längtar efter några saker.
Jag sörjer några saker.
Jag önskar att jag kunde ändra några saker.
Jag oroar mig för några saker.
En massa privat joxelimox surrar omkring där inne. Stort och smått. Mixat som tusan. Följden är i alla fall att jag är plingelingvaken. Jag ligger och ser oseende ut i mörkret. Störd, van och bortskämd som jag är med att kunna sova jämt.
Nu har jag iPad-knappat klart. Nu ska jag kura ihop mig intill livets mening, som ligger här i vår säng och trängs. Jag ska ta en liten avslappnad hand i min, och känna hennes små tår krafsa tryggt mot mitt ben. Jag ska låta hennes och mannens långsamma susande andetag söva mig och min brusande skalle.
/Jenny
