En gång är ingen gång...
...men två gånger är en vana, sägs det.
Vana är väl att ta i. Men jag upprepade i alla fall gårdagens chockinslag (typ 50 minuter prommis) idag igen, fast lite tidigare och med trevligt sällskap från grannkvarteret den här gången. Dessutom bjöds det spontant på altan-efterhäng hos det trevliga sällskapet, med te och prat såhär in på nattkröken.
Imorgon kan jag nog räkna myggbett, men det var det värt! Natti natti!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
