Jag tror det var ett återfall
Jag har tagit det väldigt lugnt idag, det känns att jag är trött. På eftermiddagen när jag slavade lite med tablett-tajmingen kände jag också att jag hade rätt ont, så dem försöker jag att inte glömma igen. Jag har jobbat några timmar hemifrån soffan, men det kändes helt rätt och alldeles nödvändigt att främst fokusera på lugn och ro och att göra saker i min takt.
Efter att ha hängt med Frida på sista simskolepasset, kockade jag tillsammans med sambon ihop fredagstacos och mumsade nöjt. Sedan vankades Sverigematch i EM, sambon intog soffan medan jag gick upp för att natta Frida.
Jag somnade nog före henne, tror jag.
Jag lade mig ned, vi pratade lite - och POFF. Sen minns jag inget mer, förrän mer än två timmar senare när jag öppnade ögonen klockan 23.52 och undrade varför jag hade kläder på mig? Det påminde om... låt mig se... Jo, gårdagen! Total medvetslöshet utan förvarning - kan man få sövnings-återfall i hemmet efteråt? Hehe.
Jag blir alltid stressad och irriterad när jag sovit oplanerat länge sådär, känner mig sååå bestulen på min kväll! Nu har jag rasslat runt och plockat ihop och stängt av saker och morrat helt orättvist i en halvtimme över varför jag inte blivit väckt, så nu ska jag lägga mig på riktigt. För det är ju utom allt tvivel att jag behöver sova. Mycket.
(Mest otajmat: Två timmars sömn med linserna på som jag inte får sova med, med ögon som bara har daglinser på prov ibland just nu och ska bedömas igen av optikern imorgon. Grattis grattis, rödöga...)
Glad helg därute!
/Jenny
