BUSBLOMMA

Jag tröttnar aldrig, aldrig på mysnattningar.

 

När den spralliga lilla gosungen kryper nära intill, slingrar in sina kalla barfotatassar längs mina ben och säger "Jag vill somna på din arm idag, mamma" medan hon ålar sig upp på min axel.

 

När hon snusar in sin lilla trubbiga näsa i min halsgrop, trycker sin mjuka, lena kind mot min hals, lägger sin lilla arm över min mage och greppar min hand.

När jag berättar för henne vilken underbar person jag tycker att hon är, och att jag älskar henne mest i heeeela världen.

När jag förklarar att jag är ledsen för att jag ibland blir onödigt arg, men att jag då blir arg på det hon GÖR och ändå alltid, alltid älskar henne som person lika mycket i alla fall. 

När jag säger att jag är så stolt över henne och så lycklig över att hon finns, och hon med sömnig röst svarar "Det var roligt att höra mamma. Jag ääälskar dig med!".

När hon ber mig sjunga för henne och jag sjunger sången hon hört sedan hon låg i magen, känner henne slappna av och börja sov-andas djupt, lugnt och tryggt i min famn.

 

Då.

 

Då känner jag mig så lugn och så avslappnad som det bara är möjligt att göra.

 

Då växer lyckan i mitt hjärta och blir så stor att den nästan inte får plats.

 

Då är jag så tacksam mot livet, tacksam in i djupaste själen, för att jag får ha det så här bra.

 

Då tänker jag att så här borde ALLA barn få ha det. Så här borde alla barn få känna. Jämt.

 

Jag ser och samlar de där stunderna, och är sååå medveten om att de inte varar i evighet. Vips blir hon större, vill vara ifred, tycker vi är töntiga och dumma - och pang tjong så kommer hon att vara så stor att hon har en älsklings arm att somna på. Obegripligt att tänka sig, men så ser ju livet ut. Det går vidare utan att bry sig om sentimentala mammahjärtan.

 

Det ska du veta, älskade Frida; du kommer alltid, alltid att få somna på min arm om du vill. Hur stor, arg, tuff, självständig eller vuxen du än blir. Min famn och min kärlek finns alltid där för dig.

 

/Jenny