BUSBLOMMA

Här skriver jag om min dotter Frida och om att vara mamma, allra mest. Men också om mig, om dem jag har omkring mig och hos mig, om dagarna som går, om tankarna som vandrar förbi och om sådant som kommer inpå.

Små lätta moln ser jag på din himmel...

...din himmel som är blå. Här är du nu min sommar med små lätta moln...

 

 

Det var så coola moln på himlen idag, när jag gick från jobbet. Vackra, intressanta. Kunde inte låta bli att fota dem (fast de var finare i verkligheten).

 

 

Det må vara hur det vill med att folk lägger ut de mest ointressanta bilder på Facebook och Instagram, och skriver statusar om trams och nonsens. Så är det väl på ett sätt. Vad ska vi med allt till? Vem ska orka läsa, orka se? Behöver vi veta vad folk åt till middag, eller vilken konsert de gått på? Eller några fåniga moln de sett på väg hem från jobbet?

 

Nej, inte egentligen såklart. Men om man silar lite, så finns det guldkorn. Läsvärda länkar, hjärtevärmande bilder, kluriga statustexter, inlägg med finess. Sådant som tilltalar både mitt intresse av text och bild och gör mig glad!

 

(Dessutom passar Facebook m.m min sociala ådra; viljan att hänga med, bry sig om, hålla kontakten, småprata och få syn på andra människor och deras tillvaro. Gärna på-riktigt-tillvaron, inte bara den facebook-glättade varianten. Och det äkta finns där också, det lyser igenom här och där i skarvarna hos dem man känner och vissa är modiga nog att bjussa på realism på riktigt. Härligt tycker jag!)

 

Jag gillar på nåt vis också att sociala medier hjälper mig att stanna upp lite extra i nuet, att se, att betrakta. Att uppskatta det lilla. Jag doumenterar och uttrycker sådant som förmodligen aldrig skulle ha blivit av, om inte jag tänkte att jag kunde dela det med någon. Det är kul. Svårare än så behöver det inte vara.

 

/Jenny

Ja vi är bortskämda med alla fina små berättelser om familjen. Du Jenny bjuder rejält på dig själv och skriver bra. Jag fattar inte att du hinner och orkar.
Det absolut bästa är att träffas och ha dialog med varandra .Våra grannar saknar den glada pratglada Frida och själva saknar vi Frida och hela familjen.
Att ses och krama om varandra slår ut allt annat. Jag förstår att man inte hela tiden kan lägga ut bilder på den rara skolflickan Frida.Ja farmor får cykla över till familjen. Jag är ju så bortskämd med bilder så egentligen skall jag inte klaga.
Kram till er alla
farmor
förstår

Kloka ord, Jenny och underbara bilder på molnen!