BUSBLOMMA

Poff tjoff! Torsdag, fredag, lördag och söndag liksom bara försvann i ett sov&vila-läge. Under helgen var jag frisk, men TRÖTT som en skrutt. Sliten, energilös och matt. Bara att kapitulera och göra inken-tinken, så kommer det ju i ordning igen. I söndags kväll nattade vi hela familjen samtidigt vid halvnio-snåret, DET händer inte ofta! Mysigt faktiskt, även om jag såklart inte kunde somna riktigt så tidigt även om jag hade velat. Men det är ju vila att ligga ned och slösurfa på mobilen också...

 

Igår däremot var det normalläge och vardagstajm igen, härliga tider! Fast lite ovanligheter klämde vi in ändå. Sambon går en distanskurs på högskolan och har tjänstledigt för att delta i kursträffar några dagar den här veckan, så igår morse var alla rutiner lite på trekvarten. Andra tider än vanligt, trött efter sjukligheten (jag) och en lite för kort natt (Frida), oordning i vem-gör-vad-tajmingen och sen hela familjen iväg i samma bil samtidigt. Kändes udda men trevligt. Och att äta lunch med sambon på jobbet kändes väldigt lyxigt!

 

Efter jobbet hämtade jag Frida, ilade snabbt hem och packade badväskor, vände till Fjärran Höjder och smarrade lite käk innan vi hoppade i plurret. Frida var inte helt med på noterna vid simträningspremiären, hon stod mest uppe vid mig och ville inte vara med för att hon påstod att hon inte kunde (och den här tjejen gillar mest att göra sådant hon redan kan, så har hon alltid varit). Nu "badade jag igång" henne lite innan (även om det blev kort!), då gick det något bättre. Dessutom tränade vi lite hopp i djupt vatten och mera sim en stund efteråt, innan vi tog oss hemöver för att sussa ned den lilla pinglan.

 

Resten av gårdagskvällen ägnades åt att röja upp lite i sjuklyan, det blir ganska plicketiplockigt överallt när en sexåring får härja rätt fritt. Sedan gjorde vi "skolvalet", alltså anmälan om vilken skola vi vill att Frida ska börja i till hösten. Äntligen! Faktiskt fyra dar innan deadline - bra nog.

 

Vardag igen, alltså. Idag har det verkligen varit vardag, med supportjobb och nätverksstrul och annat som är sådant där återkommande. Lägg till lite tjorviga mamma-utspel på kvällskvisten, så känns det än mera vanligt...

 

Men ni glömmer väl inte att vardag är nåt bra? Ett tecken på att ingen är sjuk, och inget allvarligt hänt. Lyft vardagen bara med det ni gillar, så blir det bra; träning, en semla, ett telefonsamtal, en promenad, att fotografera, ett handskrivet brev, snittblommor, en äggmacka, en lapp med några rara ord eller att hitta på nya bellmanhistorier och skratta gott med ditt barn. Guldkant is the shit.

 

Imorgon: Webbsidor, support, intro för en lärare, god lunchlåda, balett, snöskottning, TV. Typ. Och så nån stunds spelande med Frida på iPaden (vi har fastnat i ett spel tillsammans som heter "Tiny Bang Story" som är så klurigt och kul!). Blir finemang det.

 

Natti natt!

 

/Jenny