Med hjärtat på rätta stället

Igår var jag lite tjorvig och ledsen. En sådan där dag som man kan ha ibland bara, ni vet.
 
Frida är världens sötaste sådana gånger. Hon kramas, säger gulliga saker och liksom pysslar om en, så att man ska bli glad igen. Det är inte bara med oss hon är sådär. Hon är först fram på förskolan om någon gråter, hon tröstar och hjälper. Det har hänt att hon gått fram till barn på stan om de varit ledsna och frågat vad som hänt. Hon är full av omtanke, värme och kärlek.
 
Jag säger nästan varje gång till henne - så ofta att hon blir less - att det inte är hennes ansvar att hålla oss på gott humör (och inte andra heller). Säger att ledsenhet går över ändå, att det inte beror på henne, och förklarar vad det beror på om jag kan. Att man kan vara ledsen en stund utan att det är så farligt. Men hon klappar om, kramar och säger med ett leende att hon veeeeeet att hon inte måste.
 
Igår när jag skulle gå och lägga mig, hittade jag detta snabba alster vid min säng:
 
 
Gullunge. Jag älskar dig också, mer än det går att begripa. Puss!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0