Mello-snack

Den här dagen startade finfint. Pappan åkte iväg med Frida på barndans, så jag kunde såsa i sängen en extra stund. Alltid välkommet! Sedan hade jag "eftermiddagsskiftet" och avlämnade via årets första cykeltur vår lilla pingla på bowling-barnkalas (det gillades massor, första bowlandet gav mersmak!). Under tiden hon kalasade, fikade jag med en kompis på stan. Väldisponerat!
 
Efteråt tänkte vi först käka på stan, men det var så mycket kö att vi gav upp. Och tur var väl det, för vi stannade till på godisaffären och sen fick Frida värsta energidippen och flippade när vi skulle cykla vidare hemåt. Hon skrek och gastade att hon inte kunde gåååå och inte oooorkade - till sist lade hon sig ned på trottaren och grät och skrek. Charmigt. Undra om damen som stirrade på oss på håll tyckte detsamma? Det var svårt att avgöra om hon tyckte att ungen var jobbig, eller om hon funderade på att ringa soc för att mamman röt barskt till den redan så ledsna småttingen. Charmigt, som sagt. På alla fronter, som ni förstår. Nu är det ju så tursamt att humöret svänger snabbt på tjejerna i den här familjen! Lite kramar & prat senare, så rullade vi glatt vidare.
 
Sedan har vi hängt framför Melodifestivalen på TV såklart. Frida ville rösta på (nästan) alla. Gubbgänget, Yohio, Bananen, Munther, Anton med luggen och gärna några till. Eh... Det är nog tur att hon inte riktigt fixar det där röstandet själv ännu, haha. Och helst ska vi välja det dyra numret och ge pengar till behövande, tycker hon - storhjärtad som hon är. 
 
Kvällens roligaste: Carola uppträder som mellanakt med Främling, och Frida säger:
- Jaha, är det den här låten! Den har ju du också sjungit! Fast inte lika musikaliskt.
 
Sen lyssnar hon en stund på låten och säger:
- Fast mamma, hon skriker ju väldigt mycket - det var nog DU som sjöng mer musikaliskt!
 
Hahaha! Sköna unge. Jag skrattade vääääldigt gott. Sedan avslutar Carola med att tacka Gud, publiken och "DIG hemma i TV-soffan", och Frida muttrar:
- Jaha, tacka en som inte ens visste att du fanns du!
 
Hon är skön den här ungen. Temperamentsfull så det räcker och blir över (vem hade hon fått det av nu igen? *vissel vissel*), men SKÖN. Kärlek!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0