Som om nån skulle missa det...

Det hände något stort i veckan.
 
Frida (och de fyra andra från hennes förskolegrupp som ska hamna i samma klass) har varit på sitt första skolbesök. Det första av två - nästa vecka blir det ett till. Nån slags inskolningsstart, kan man väl kalla det. Spännande värre.
 
Frida tyckte skolan verkade bra ("Det var trevligt där, mamma!"), "fröknarna" (en man och en kvinna) verkade snälla och hon hade träffat både blivande klasskompisar och tidigare förskolekompisar som gått ett år eller flera redan. Allt verkade bra, utom möjligen...
- Fast jag veeeet inte om det blir PERFEKT. Mina fröknar från förskolan är ju inte där. Jag kommer att sakna dem!
 
Gott betyg till pedagogerna hon har nu, alltså. Härlig trygghet att få med sig.
 
Under samlingen passade hon också på att informera sin fröken lite om sig själv:
- Jo, jag tänkte bara säga att jag ÄLSKAR att prata. Så det kanske kan bli lite problem med det sen!
 
Haha, jepp - henne kommer de att minnas. När hon berättade för mig om att hon sagt det, kom hon på att hon inte ens räckt upp handen innan. Gulle.
- Men det var ju första samlingen mamma, vilken tur, det var mer som en träning liksom!
 
Haha, sötunge. Jag sade att det nog blir något hon får träna mycket på i skolan, att lära sig vara tyst och vänta och räcka upp handen och så. Då sa Frida:
- Ja... Fast man ska ju mest lära sig att räkna, och läsa och sånt ju.
- Ja, absolut. Och du kan ju redan lite läsning och skrivning.
- Ja. Vad bra! Då har jag lite tid över att träna på att vara tyst istället!
 
Älskade barn. Du är så, SÅ lik mig. Kärlek till dig!
 
/Jenny

Kommentarer
Postat av: MarieJ

Hahaha. ..go'ungen!! :)♥
Kraaaam ♥

2013-05-12 @ 00:17:00

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0