Frostbiten

I morse började dagen lite knöligt. Det var minusgrader och motigt och jag var trött och mitt cykellås strejkade och tiden gick fort. Jag var väl mer tre år än fyrtiotre, om man säger så... Det är inte svårt att förstå varifrån Frida fått sitt krut kan man säga, hehe.
 
När jag till sist kom iväg, valde jag att ta det lugnt. Stanna upp, blunda mot solen, fota vacker frost (igen - det går inte att motstå!) och liksom återerövra morgonen och humöret. Toppenknep! Det är ju så himla fint ute att det inte går att fortsätta vara tjorvig om man ser sig omkring.
 
 
 
 
 
 
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0