Vardag var dag

Idag var det ganska kallt ute igen. Brrr. Fast det verkar kunna behövas, för med den här värmen och liksom ovintriga senhösten som varit har jag liksom inte riktigt mentalt hängt med på att det snart är december. Hur gick DET till? Så jag kanske behöver en liten klimat-puff för att begripa att det faktiskt är dags att fundera på julklappsinköp, adventspyntande och annat decemberbetonat.
 
Annars är vi nu i mera bekant vardagsrull igen. Sambon sjukgymnast-jobbar på nytt jobb, jag lämnar och hämtar igen, Frida går lite längre dagar (och gläds åt att inte missa nåt på fritidseftermiddagarna) och tiden för "det lilla extra" på vardagskvällarna blir betydligt mindre. Men det känns tryggt och fint och bra. Vi gillar läget.
 
Gatorna är nu frostiga på mornarna och jag som inte törs cykla på vintern välkomnar möjligheten att ta bilen till skola och jobb igen när så är lämpligast. För resterande cykeldagar har vi dock plockat fram varselväst och det är cykelhjälm på som gäller! Novembergatorna är ju svarta som natten redan på tidiga eftermiddagen... Och eftersom jag blir GALEN på folk som inte syns när jag kör bil, måste jag ju följa upp det själv också.
 
I morse var himlen så vacker och dramatisk. Det såg nästan ut som om det pågick en eldsvåda en bit bort.
 
 
Jag tänker då och då (och jag tror jag skrivit det förr) att folk må tycka vad de vill om den nya kulturen kring allt statusuppdaterande och bild-delande som numera pågår via instagram och Facebook. När jag använder dem, får jag liksom hjälp att SE, eller ibland kanske LYSSNA. Att vara i nuet, upptäcka, stanna upp och uppskatta småsaker jag kanske missat om jag inte fått för mig att ta en bild på dem eller skriva om det. Det tycker jag är någonting bra!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0