En dag
I morse vaknade jag 07.32, och stirrade snopen på klockan. Va? Varför hade inte alarmet ringt? Eller hade jag snoozat bort det utan att märka nåt? Jag for snabbt ur sängen, gick in o väckte Frida, berättade att vi försovit oss lite och måste skynda oss! Vänder för att gå till toaletten, och ser sambon som borde åkt till jobbet ligga i gästsängen och läsa. Va?! Vad är det frågan om? Jag tänker att ojojoj nu är han säkert sjuk, och frågar stressat:
- Men... Vad gör DU hemma?
- Varför skulle jag INTE vara hemma?
...svarar han stillsamt. Jag blinkar lite förvirrat, och inser sedan. Eh. Jahaaaa. Det är INTE måndag idag, som jag var fullständigt, totalt övertygad om. Det är SÖNDAG!
Skärpt AB, som ni hör. Men det var som en ljuvlig present för min förkylda kropp att få krypa tillbaka ned i sängen och snarka vidare en stund till. (För snarka var just vad jag gjort, mer än vanligt i mitt snuviga, krassliga tillstånd - och därför hade sambon flyttat över till gästsängen framåt morgonsidan.)
Sambon och Frida däremot, de klev upp och åkte iväg på sista skridsko-skolan för terminen. Härligt och kul! Men jag tror ändå vi alla tre ser fram emot lugna mys- och sovmornar tillsammans på söndagarna framöver. Det räcker att ha Fridas gympa mitt på dagen som hållpunkt, det blir mindre inrutat så.
Det ska bli spännande att se om jag har koll på att det är måndag imorgon, jag verkar ju inte vara att lita på. Ha en bra vecka!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
