Vissa behöver tydligare läxor än andra

I morse hemma hos oss:
 
Liten, sängvarm, mysig, morgonfilurig sexåring blir inburen från sitt rum till vår säng av morgonpigg pappa med lite sovmorgon och extra tid. Hon kryper ned intill mig och vi vaknar ihop och kramas en stund. Mamman snoozar som vanligt alldeles för länge. Det jäktas en smula för att båda tjejerna ska blir färdiga i tid och en viss tjorvig ton uppstår. Vi kommer iväg så att vi nog preciiiis ska hinna i tid till Fridas skoldag. Yes!
 
Men nej.
 
- Mamma, var är min andra vante?
- Inte vet jag, det var ju du som bar dem. Kolla igen.
- Den är inte här. Jag har bara en.
- Men ÅÅÅÅH! Har du TAPPAT vanten?! Det var väl ONÖDIGT, nu måste vi ju åka hem igen och nu hinner vi INTE i tid!
 
Harmonisk, rar och pedagogisk mamma, som ni hör... Skuld och skam känns väl som heta metoder! Inte? Illa för självkänslan, säger ni? *host* Aj då.
 
Vända bil, köra hem igen, öppna garage, hitta vante, stänga garage, in i bilen, åka igen. Morra, morra. Fast... herregud. Det där var väl onödigt!
 
- Alltså Frida - FÖRLÅT att jag blev så arg. Det är ju mitt jobb att hålla koll på tiden. Det var ju inte ditt fel att vi blev sena, det var ju jag som inte gick upp i tid från början. Och vem som helst kan ju tappa en vante såklart! Så förlåt, det var jag som var dum.
- Det gör inget, mamma!
- Jo. Du vet hur jag brukar säga; man får VARA jättearg, men inte GÖRA vad som helst när man blir arg!
 
Köra sista biten, hitta parkering, rassla in med försenad unge, skämmas lite för att vi blivit sena igen (för jodå, det har ju hänt förr...).
 
- Men..?! Frida, har du sett min telefon? (rassla, rassla i fickor och väska).
- Nej, det har jag inte. Har du tappat den mamma?
- Nej...  Men jag har den inte med mig. Jag måste ha glömt den hemma! Fasiken också!
 
Jajaja, jag fattar. TACK högre kraft, för den ovanligt snabba repliken och påminnelsen om att det INTE är coolt att skälla på sitt lilla barn helt i onödan över TRAMS. Inte ens om man har vett nog att be om ursäkt efteråt. Shit happends och mer är det inte. Skärpning, pappskallemamma.
 
Så. Tala snällt till varandra därute!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0