BUSBLOMMA

Frida, fröken Humör & Utspel AB, har inte en enda morgon sedan juluppehållet gråtit och klamrat sig fast när jag lämnat henne på förskolan på morgonen! Hon har bara kramats, pussats och sprungit iväg och lekt. Vi möts varje dag av söta små vänner som springer emot henne när hon kommer och säger "Heeeej Frida, ska vi leka?. Hon svarar ja, eller som idag "Jag vet inte, jag har inte bestämt mig än!". Haha.

Jag är så glad och tacksam. Att få lämna ett glatt barn.
Man går liksom med lite lättare steg då!

/Jenny

Idag hade vi utvecklingssamtal på förskolan. Innan dess rattade jag och Frida till stora gallerian och käkade middag. Himla smidigt i ruskvädret att bara dra in i parkeringshuset, ta på trilskmostern en kofta bara och ta favvo-hissen med uuutsikt ned till restaurangtorget! Det blev sushimums för mig, lillknytet kombinerade risbollar med pasta och räkor. Och så knyckte hon som vanligt min misosoppa.

Ett "efter-maten-tar-man-det-lugnt-och-går-på-toa"-träningstoabesök senare lämpade jag av Frida hos farmorn och farfarn (tack!) och hämtade sambon vid bussen. Samtalet? Jo, det gick jättebra.

Vi satt stolta som tuppar och fick höra att vår lilla gumsing är oerhört positiv och glad och håller stämningen uppe i gruppen - med undantag för de där små men rackarns så intensiva tre-minuters-humörs-utbrotten, som är SÅ mycket tre år (fast hon inte ens är tre än)! Hon platsar bra bland de lite äldre barnen, har en "bästis" som hon hänger ihop mycket med men bjuder nu även in andra att leka. Och har nästan inte slagit eller bitits alls på länge, haha. Hon pratar kanoners, är tidig med att rita gubbar och lära sig typ vänster och höger.

Eh... Man FÅR skryta glatt på sin egen blogg, va?!

/Jenny

...kan hoppa i själv och ha hysteriskt kul! Idag när jag hämtade Frida såg jag henne knappt, hon stod på knä i en djup grop i sandlådan så att bara rödmössan stack opp! Det fanns en till också, lagom för en 2,8-åring att krypa ihop i.

Guuuud så sandig det lilla grynet var, alltså! Nu börjar den här "vill inte ta i lortpaketet med tång, än mindre bära och ha i bilen"-tiden. Bara att bepansra sig med tålamod (haha) och vettiga kläder, läge att glömma fingrejorna en period framåt... Jag sanerade hjälpligt och bytte ytterlager, eftersom vi skulle på affären efteråt och handla och posta födelsedagspaket till W (bara tre veckor försenat sisådär!).

Lilla söta sandloppa, de verkade ha huuur kul som helst där i groplandskapet!

/Jenny

Guuuud vilken trevlig fixarkväll det blev på förskolan! Riktigt bra väder, ganska mycket folk och massor av roliga projekt! Dessutom tillfälle att snicksnacka lite med andra föräldrar till ungar från Fridas barngrupp och annat löst folk, haha.

Jag började min insats med att vara snickarassistent, men när det uppstod väntetid på grund av en skruvdragare på laddning så övergick jag till målartjänst. Det var SÅ himla skojigt! Jag målade figurer och funktioner på stenar och kring titthål i staketet, jag grundmålade plattor för att fortsätta med bokstäver på... men fick avbryta mig för att åka och hämta upp Frida hos farmorn och farfarn (tack snälla!). Vi körde kvällsproceduren där och sedan somnade den pyjamasklädda på tre sekunder under bilfärden hem!

Vad oerhört roligt det var att få kladda och vara kreativ, jag känner mig alldeles sprudlig och vill bara fortsätta! Nu är ju huvudet vilt av idéer! Fast ryggen, den har gett upp... Att ta en flytthjälpsskadad gammal tantrygg och plussa på några knöliga fixarställningar - INTE en bra idé.

Om man säger så här: Jag tror det vore bra att ha gott om tid imorgon bitti - det är knappast läge att hasta över dagisgården då. Ingen stressproomis från bilen, utan lite tid för upplevelser också. Hela stället har exploderat i färg, form och överaskningar lite varstans! Superhärligt.

Förresten: Eftersom vi målade vissa saker väldigt sent, och det är fuktigt i luften, kan torktiden vara ganska lång på vissa grunkor. Följdaktligen får Frida ha på sig skruttiskrutt-kläder imorgon, kan vara dumt att få målarfärg på nya Me&i-brallorna!

/Jenny

Idag kom Frida hem från dagis med ett rejält bitmärke på ryggen. Så pass att man kan räkna antalet tänder. Trots att Frida hade haft tröja på sig vid "olyckstillfället". Aj då.

Man kan väl konstatera att de andra barnen kan också ställa till det. De är helt enkelt värsta testpatrullen just nu, Fridas grupp! De drar och stretar åt alla håll, undersöker gränser och delar ut tjuvnyp lite till mans. De hittar på bus, gör knasigheter - och är huuuur gulliga och fantastiska och härliga som helst däremellan! De övar sig helt enkelt på hur verkligheten funkar, relationer, regler, normer. Hejja på, alla kids!

/Jenny

Vår vilda lilla blomma. Sååå underbar, så go, så rolig - och så kaxig att hälften kunde vara nog ibland!

Just nu är Frida inte riktigt så snäll som man kunde önska på förskolan. Tydligen är det i och för sig allmän anarki, väldigt många av barnen är bråkigare än någonsin och testar gränserna hela tiden. Men ändå. Frida gaddar ofta ihop sig med annan tjej och är tydligen ganska bufflig. Låter inte alla vara med. Får humörsutbrott, puttar undan de mindre och ska själv komma först, knuffas, retas och slåss ibland om det blir en tillräckligt trängd situation.
Ni hör ju - inget att vara stolt över precis. (Men kanske ganska typiskt tvåårstrots.)

Just idag hade Fridas "kompanjon" gjort något tok mot en mindre kompis i gruppen och Frida stod bredvid och skrattade. När personalen såklart sade till på skarpen att man FÅR inte göra så och inte heller skratta sådär, det är inte snällt, svarade Frida genast:
- Jag skrattar inte åt de här. Jag skrattar åt min mamma!

Va?! Uppstudsiga lilla räka. HUR i hela världen kan hon vara så jädrans fiffig och komma på sådana där smarta undanflykter? Redan? Hon är ju för guds skulle bara två och ett halvt... Kan man vara beräknande redan då? Tydligen. Det gäller att bita sig i tungan, ska jag säga, för att inte skratta när hon blixtrar till med något helt oväntat. Man får anstränga sig! Ofta.

Gissa om vi pratar mycket om kamratskap, att vara en bra kompis, att ta hand om varandra, att vara snäll och trevlig, att förskolan är till för alla, att alla måste turas om och sådant härhemma nu? Milde tid. Jag kommer att tjata hål i skallen på gullnosen tills hon skärper sig!

/Jenny

Här är vi fortfarande lite i ofas, jag och lilla drottningen. Vi lägger oss liiiite för sent (Frida) eller rejält för sent (jag). Vi går knappt att få liv i på mornarna (jag smörjde Frida med solkräm och bytte tröja i morse, utan nån större reaktion). Vi gäspar på dagen men härdar ut. Vi kommer in i andra andningen på kvällarna, trivs och myser. Och så går det runt sådär... Men sakta men säkert ska vi nog få ordning på Frida i alla fall, om jag bara börjar göra resten i fas så att jag kan "kvälla" och natta henne i rättan tid!

Pappan? Han är en duktig sort, lägger sig nästan alltid i tid och sprätter upp när klockan ringer. Inget snoozande där inte. Inget inre förhandlande på morgonkvisten kring om t.ex. håret verkligen behöver tvättas just idag (ger kanske 15 min extra sovtid om det skippas!). Inget gå upp och kissa och sedan LÄGGA sig IGEN, för att svimma in i dvala och nästan försova sig.

Dagisstarten gick finfint. Vi mindes att gå till ny dörr, kom i tid, fick upp alla extrakläder och blöjor och diverse annan last och hann heja och småprata lite innan jag måste ila till jobbet. Frida hade redan kastat sig in i lek och pussade mig bara förstrött när jag drog. Toknöjd. Inget gnäll idag heller. Skönt! Nya pedagogen börjar inte förrän nästa vecka, några barn har fortfarande sommarlov, tre nya kids tillkommer i gruppen (men dem har jag inte sett röken av än) och det är omgjort i lokalerna och finns mycket att utforska!

Själv har jag sirap i hjärnan och sååååsar fram på jobbet. Imorgon är det läge att smälla i en högre växel känns det som, att-göra-listan är redan lång sedan tidigare så det finns ingen anledning att slöstarta. Jo, förutom att skallen inte hänger med, förstås! Men det brukar ordna sig, om nån vecka är man inne i hetsen igen...

Eftersom jag blinkar med tunga ögonlock sedan länge, hoppar jag i säng nu. Hög tid. Har förresten preppat bilder från norrlandsveckan nu, ska klämma ut dem på bloggen så snart jag hinner.

By the way - sa jag att Frida redan är lite snuvig? Efter två dagar på dagis. TVÅ. Men än så länge inga tecken på mer än bara lite snörvel, håll tummarna!

/Jenny

Har haft en helt totalt crazy överspäckad mötesdag. Jag var vid datorn sammanlagt 5 minuter idag, resten tillbringades på olika möten som överlappade varandra. Jag var ständigt sen till ett möte, eller gick innan föregående var slut. Jag hann nätt och jämnt kasta in mina papper (och den mugg som jag burit runt på sedan första mötet kl 8.15!) på kontoret, innan jag fick rusa till bilen och dra med en rivstart till dagis. Herreminje. Galen dag!

Väl på plats på dagis så landade jag. Så är det nästan varje dag i och för sig. Jag tillåter mig att stanna upp där, leka och kolla läget och prata med Frida och personalen och liksom komma ned i ledig-läge. Funkar bra. Men idag var det lite extra, för det var sommarfest! Världen gav oss dessutom mestadels blå himmel, nån solglimt och åtminstone 12-13 grader. Helt godkänt, eftersom det regnat mycket de senaste dagarna och tydligen ska göra det imorgon igen!

Först fick de äldsta barnen som ska sluta snart åka ut genom fönstret på en rutschkana, under en massa applåder såklart. Sedan ställde alla ungarna upp sig och sjöng sånger. Säkert tio sånger tog de sig igenom, vissa med rörelser till. Jätteduktiga! Vissa av de små (dvs vår "kull") gick lite fram och tillbaka till föräldrarna, vissa var ledsna och ville inte sjunga alls. Frida kom och sade hej och kramades när hon såg mig, men gick sedan tillbaka till barnklungan igen och trallade vidare! Mellan varje sång utbrast vår lilla livsnjutare högt "NU äta tårta!" så att många i publiken började fnissa.


Efter framträdandet bjöds det alltså på tårta i långa rader. Alla tog för sig och satte sig på valfri plats, de flesta med "sin" avdelning. Frida som klart och tydligt sett fram emot tårta, åt nästan ingenting - det var nog själva grejen som var kul. Sedan var det prat och kalas en lång stund tills folk började droppa av. "Våran" personal fick varsin present av oss föräldrar. De hade satt upp en massa nya bilder och "utställningar" som vi kunde gå runt och kika på, bland annat ovanstående lilla serie om ett odlingsprojekt de gjort som koppling till skogsutflykterna och barnens fascination över naturen och allt som finns där. Så roligt att läsa alla ungarnas kommentarer och funderingar!

/Jenny

I morse var jag på utvecklingssamtal på dagis. (Pappan hade glidit iväg till Stockholm med jobbet över dagen, så han var indisponibel den här gången.) Jag har sagt det förut och säger det igen: Så länge man har ett barn som mår bra, trivs och sköter sig, så är det verkligen jordens lyx att få sitta ned med någon intresserad (eller i alla fall fokuserad - intresset kan säkert variera...) och bara tokprata om sitt barn en lång stund!


Kontentan var att det går finemang. --ler stolt-- Förskolefröken berättade:

Frida (och de flesta andra kidsen) har plockat fram en massa mer vilja på sistone,så dagarna fylls av ganska många "jag gill inte" och "nej nej nej". Det blir små duster här och där, men det pratas också mycket och funderas över tillvaron. Frida är överlag verkligen ett glatt barn, anser pedagogerna. Positiv, glad och energisk. (Jaa, jag vet - och vad kul att det syns även på dagis!) Hon tycker att ALLT är kul, är med på det mesta, gnäller eller klagar aldrig över aktiviterna som bjuds  på förskolan utan hoppar på med glatt humör. (Förutom när hon i 30 sekunder då och då ilsket  INTE GILL förstås...)

Frida gillar att prata och vill ha svar på tal (nähä?!). De tycker att hon är väldigt klok och hänger med och lyssnar och förstår (jippi!). Hon är bra på att säga ifrån när någon gör fel, typ "Sluta puttas" (och nej, hon biter tack och lov inte de andra barnen - ingen annan än mig tydligen, phu). Hon frågar gärna och tydligt om hjälp när hon behöver det (bra - det har jag tjatat om!). Hon njuter nöjt av matsäcken på skogsutflykterna, hon äter ganska bra men sakta till lunch (arv efter mamman, solklart!) och tar gärna för sig på fruktstunden. Hon älskar att gå till stora gården och gunga (vilket är härligt för det är ungefär när hon vanligen hämtas, så extrasena dagar innebär bara positiv bonus för henne!).

Fattar ni. Vi har en unge som trivs. På förskolan, och för det mesta överallt annars också. Och andra verkar trivas med henne. Det är så härligt att man blir alldeles, alldeles varm inombords!

/Jenny

/Jenny

Härom kvällen när jag kollade Fridas små älskliga fötter och som vanligt pillade bort strumpludd mellan småtårna, hade hon nån konstig smuts på ena tånageln. Och i lilltåns småskrynklor. Och ett grönaktigt streck under ena foten. Hm... Några dagar senare hittade jag bekräftelsen på det jag misstänkte var orsaken, uppklistrat på dagisgolvet... =)


Det känns GRYMT skönt med fredag ikväll. Frida och jag har dock skrotat runt här mestadels ensamma, eftersom pappan hade nåt slags nyckelmissöde på jobbet och inte kom hem förrän kl 20.30. Då hade Frida just precis somnat i soffan, men hoppade till när dörren slamrade och pappan ropade och sedan tillbringade de sisådär 45 minuters ytterligare läggningsstund i sovrummet...

Jag har sett Let´s Dance och tappade just hakan över att min favorit Morgan Alling fick packa och åka hem idag. Trist - fast alla tre är grymt duktiga! Nu blir det till att hålla på Laila Bage, tror jag. Är förrsten väldigt störd för jag missade ju Lost i veckan - nån som vet OM och i så fall  NÄR det går i repris? Hittar inget i min TV-tidning! -morrar-

Nu ska jag joina Johan i soffan en stund till. Kraaaam och glad helg på er!

/Jenny