Några snabba vardagspuckar...
...och sedan är det helg igen. Skönt! Påsken traskade förbi i ett litet pärlband, med lite städ och plock och nån familjemiddag och nåt fikabesök och nån dag på stan med Frida (för mig) och nån golfrunda (för sambon) och en massa annat.
Ny pigg sjal och påskhelgen runt hörnet - det piggar upp!
Årets påskpynt-tillskott - en skolpysslad tupp.
Mycket sådant här önskade jag mig i påsk, och det lyckades vi ganska bra med!
Jag (och de vi träffat i påsk) har fått se många trolleriföreställningar - abra kadabra!
Vackra vårblommor på bordet.
Sent omsider fick Frida sitt påskägg. Ledtrådar till att hitta kartdelar, som pusslades
ihop, sedan läsa kartan och söka ägget. Såå nöjd tjej med mer småsaker än godis!
ihop, sedan läsa kartan och söka ägget. Såå nöjd tjej med mer småsaker än godis!
Vi klämde in ett frisörbesök på påskdagen: Frida och frisören enades om ny frisyr!
Uppklippt (och lite kortare pga nötta toppar) = mindre gnäll och tovor vid borstningen.
Uppklippt (och lite kortare pga nötta toppar) = mindre gnäll och tovor vid borstningen.
Den här stora tjejen med FRISYR liksom (jag skulle gärna ha likadant!) käkade jag
sedan sushilunch med. Efteråt gick vi på bio och såg Rio 2 med 3D-glajjer och allt.
sedan sushilunch med. Efteråt gick vi på bio och såg Rio 2 med 3D-glajjer och allt.
Idag har jag rasslat mig igenom en totelt fullpropppad mötesdag på jobbet och ikväll har jag varit på årsmöte i vår bostadsrättsförening - lattjolajbanlåda. Puh! Imorgon väntar en dag till där mötesbokningar och supportpass går omlott, men sedan väntar en helg med både släkt och vänner. Och efter helgen väntar en kortvecka IGEN och nån extra helgdag. I like it!
Trevlig helg gött folk!
/Jenny
Glad påsk everybody
Varje år tycker jag påsken liksom smyger sig på mig. TJONG så är det dags och inget är klart. Pyntet har inte hunnit tas fram, inget speciellt käk är inhandlat, inga påskägg är uppstyrda och inga påskkärringattiraljer är framgrävda.
Men på nåt vis ordnar det sig alltid. Idag har jag och Frida fjädrat till cypressen utanför oss (vem har sagt att det måste vara ris??), påskpysslet inomhus smygs fram nu på mörka nattkröken och påskäggsinnehåll (godis, tidning och liten leksak hon tjatat om) till lilla fröken handlade jag under en cykeltur till närmaste Konsum igår kväll.
Och joodå - nån variant på påskärringkläder trollade vi fram också. För visst ville Frida ut och knacka dörr, trots att jag inte är så förtjust i det. Men i år gick hon iväg tillsammans med tre vänner från grannskapet, det var första året jag inte kände att jag behövde gå med henne och det gjorde ju saken lite enklare. Men det är nåt med det där jag inte är bekväm med, alltså...
En sak är väl att det känns lite tiggigt. Men Frida har målmedvetet ritat en hel bunt påskkort idag, och dessutom tränat på sånger att sjunga. Utan kort och/eller sånger = ingen påskkärringrunda för den här pinglan! Och jag har inga problem om små utklädda knattar kommer och ringer på hos oss, så det är lite märkligt att jag känner ett sådant motstånd.
Jag blir liksom ömhjärtad av det, på nåt sätt. Det är nåt hjärtknipande när hon knallar iväg med det där glada ljuset i ögonen, för att kanske ringa på hos nåt buttergök som inte gillar ungar som stör. Min vackra stjärna, min stolthet och glädje - det är som att hon står där med hjärtat i handen för vem som helst att stampa på, och det gör mig så nervöst sorgslig. Det låter knäppt, men så är det. Jag är väl rädd att hon ska bli besviken och liksom tillstukad, eller nåt. Ingen annan situation lockar fram den känslan såå tydligt i mig, av någon outgrundlig anledning (man kan ju undra om jag glömt nåt ledsamt från mina påskkärringdagar...). Men jag fattar ju att det handlar om mig och att jag inte kan låta det hindra henne från att påska eller "halloweena" om hon tycker det är roligt. Den här ynkliga motsträvsmamman får bara skärpa till sig, helt enkelt!
Så här såg hon i alla fall ut idag, den sköna påskdonnan. Godis och påskkort trängdes i en liten korg som mormorn målat. (Du finns med oss mamma i stort och smått, i tanken och i sådant vi pratar om. Jag gör vad jag kan för att den här lilla tjejen, ditt fina barnbarn, ska få veta vem du var!)
Hon kom ju såklart hem hur sprallig och nöjd som helst efter rundan och hade haft jätteroligt! Inga bekymmer där inte. Vi avslutade med en bilsväng till farmorn och farfarn, som givetvis skulle få en litet påskkärringbesök också! Sen blev det en sen kväll med käk och avsminkning och andra bestyr, innan hon kom i säng och slocknade på sju röda.
Nu ska jag gå upp och pussa på henne. Min lilla sötnosing!
/Jenny
Det blommar
Jag njöt lite av vårprakten i helgen. Lagom länge åt gången, för nu är det pollenpest ute för sådana som mig. Men jag nöp lite ogräs i landen och kollade in vitsipporna i slänten och scillan som är som ett halt hav på baksidan. Fint!
Fröken förkyld smet ut barfota och utan jacka igår när jag fotade blommorna.
"Jag MÅSTE bara få stå i det vackra havet!" utbrast hon och skuttade dit. ♡
Det blev ett par dar hemma i stilla ro för lillpinglan i helgen. Inte så mycket feber, bara en smula under natten till lördagen och på dagen. Däremot hosta och snuva, och inget läge för varken dans eller gympa i helgen (är det taskigt att bli lite tacksam för att slippa åka runt på sånt för en helgs skull?!). Efter några kryadagar hade Frida kraxat av sig det värsta och kunde gå i skolan idag igen. Skönt!
Hon var dock trött som en gnu i morse, nästan omöjlig att väcka. För att inte tala om mig, som var helt slut efter att Frida hostat och snackat och skrattat och hostat och knuffats och puffats i sömnen en massa extra inatt. Det blev hackiga timmar!
Men det där mer vanliga nattstöket med förkylningsknorr på var väl ändå uthärdligt.
Mindre skojigt var det att vid tretiden inatt plötsligen väckas bryskt av att den väna dottern satter sig upp i sömnen och daskar ned kudden stenhårt i mitt ansikte, så att det svider på kinden och linsen petades ur ögat. What?! "Jag kulle bara lägga kudden närmare dig" mumsade förrövaren innan hon började snarka helt borta igen som om inget hänt. Snacka om att bli uppjagad - efter att jag hittat linsen och pillat tillbaka den i ögat var jag helt uppskruvad, och det tog en stund innan pulsen tickade normalt igen så att jag kunda somna om på nytt. Tro vad hon drömde? Busunge. ♡
Nu blir det nattatajm - om jag nu törs. Vad som helst kan ju tydligen hända, haha!
/Jenny
Veckans utandning
Fredagseftermiddagen och kvällen är liksom veckans utandning. Puuuuh. Axlarna ned, huvudet stillnar, tröttheten är ofta påtaglig. Ikväll har Frida dessutom skruttat till sig lite allt eftersom timmarna gick med snuva och heshet och ond hals, så vi får se imorgon om hon är sjuk eller om det inte blir nåt av det hela.
På tal om hälsoläget; för ett par veckor sedan hade Frida tid hos skolsyster för koll. Vägning, mätning, syntest och hörselkoll. Det såg finemang ut med tillväxtkurvorna, allt är i balans. Synkollen gick också finfint. Jag gissar dock att det bara är en tidsfråga innan brillorna kommer, eftersom en hel bunt av mina släktingar är jättenärsynta och även Johans närstående har glasögon även om han klarat sig undan.
På hörseln var det några enstaka toner skolsyster fick köra höja volymen på innan Frida reagerade, så hon ska få göra om testet om några veckor och se om vi behöver checka upp det mer för säkerhets skull.
Status nu är längd: 126 cm och vikt: 26,5 kg. Dessutom har jag nyligen styrt upp några vårsneakers och konstaterat att hennes fötter just nu är 19 cm (vilket innebär att nya pjuck ska vara minst 20,5 centimeter i innermått vilket motsvarar ungefär stlk 32 i skor).
Vi har nyligen varit på utvecklingssamtal med Fridas fröken i förskoleklassen också. Härligt nog fick vi höra att hon är ganska likadan i skollan som vi upplever henne; klok, kunnig, framåt, positiv, glad, sprider en härlig energi, har lätt att umgås med andra, är omtänksam och har många kompisar. Kunskapsmässigt ligger hon bra till och fröken såg i den aspekten inga som helst hinder inför övergången till första klass. Fina omdömen som glädjer föräldrahjärtan!
De två saker hon behöver jobba vidare lite extra med var inte heller några överraskningar, de stämmer också på pricken med det vi ser behov av att öva på här hemma (och som det väl bara är att konstatera att hon väl ärvt av mig, jag har haft och har väl ännu ungefär samma utmaningar, haha!) och möter till vardags:
Det ena är att prata mindre när det inte är tid och läge för tjatter - hon behöver kunna vara tyst och lyssna på andra lite oftare och längre. (Som fröken sa; hon har ofta väldigt kloka och roliga saker att säga, de behöver bara glesas ut lite...) Det andra är att träna på motgångar - att inte bryta ihop och bli ledsen, bedrövad eller arg när hon inte får som hon vill eller något går emot henne.
Underbara unge! Pigg, stark, frisk, glad, modig, duktig, mysig och alldeles ljuvlig. Vi är så tacksamma och sååå stolta över dig i alla väder!
/Jenny
Färdig på alla sätt
I helgen är det trädröjarhelg i vår bostadsrättsförening. Idag har både sambon och jag i skift slitit många timmar med detta projekt. Burit grenar, krattat kvistar, fyllt och tömt skottkärror och så vidare och så vidare. Puh. (Svärföräldrarna har slitit med sitt röja-träd-projekt på landet i flera veckor - respekt!)
Lägg till blåst och finväder, så har ni förklaringen till att jag nu sitter här med en stelare kropp än Agda 97 år, med extremkliiga, rödsvullna ögon och tät allergi/astma-andning. Tjolahopp. Dessutom har jag en sådan där moloken dag, som man har ibland. En jag-behöver-bli-kramad-dag liksom.
Tidigare ikväll har jag smörjt, tandborstat, bokläst, kramat och nattat en liten nyduschad sötnos.
Nu ska jag gå upp och krypa ned intill sambon och henne, och lyssna på hennes snusande andetag. Kanske få hålla i en liten varm, mjuk, avslappnad hand när jag somnar.
(Hon har extra behov av att vara nära just nu, självklart får hon det då - de faserna kommer och går.)
Natti!
/Jenny
I fredagsfas
Piff poff så var veckan slut. Att-göra-högen på jobbet hade tyvärr inte riktigt minskat så pass att själen kan relaxa helt obesvärat, men fredag och helg blir det ändå så det är bara att gilla läget.
(Med gilla läget menas antingen släppa taget ändå och lämna jobbet på jobbet, eller att jobba ikapp lite med ett eller annat i helgen. Här blir det nog lite av båda...)
Det var så trivslig kvällssol när jag hämtade Frida, så istället för att åka direkt hem för att ta itu med käk och tvätt, åkte vi en liten spontan omväg till ett spännade klätterträd jag spanat in under hundpromenerandet förra helgen. Dessutom hittade Frida ett annat träd att undersöka, och en stooor sten som måste bestigas såklart. Små äventyr är också äventyr! Lycka och livskvalitet.
Nån som vet vad detta är för träd? Hade helt otrolig orangegyllene bark.
(Svar: Enligt resultatet av en kollegas googlande är det nog Näverhägg.)
När vi kom hem hade precis sambon precis anlänt. Jag överlämnade lillpralinen i hans famn (för att lyckligt skutta in och börja se sin nya Monster High-film) och drog vidare på en snabb tacohandlingsrunda. Nånstans där när jag kom tillbaka kom jag på igen att jag hade tvätttid, och började bli sjukt hungrig, och hade mensvärk, och var igentätad i luftrören och hade huvudvärk för att jag glömt att ta astma- och allergimedicin idag, och hade halsont - och det var säkert nåt mer fel i mitt ömkande ynkeliynk-tillstånd.
Den där sköna vi-drar-på-klätterträdsutforskning-mamman övergick snabbt till den betydligt tristare kink-och-tjorv-för-ingenting-mamman. Sambon kockade dock som en räddande prins, medan jag tog hand om tvättberget. "Hell hour" kallas många föräldrar timmen innan middag - men det brukar väl gälla barnen, inte mamman? Efter lite krokodiltårar och några rejäla tortillas var dock ordningen återställd, haha!
Resten av kvällen gick i ganska typiska hjulspår. Soffmys för pappan och Frida till Fredagkväll med Malin, tvätthängning för mamman, Let´s Dance-häng för oss tjejer, bokläsning och tidig nattning (före sjuåringen) för pappan, nattning av övertrött skrotunge, kaosköksbänksröjning, mer tvätthängning, podlyssning, datorknappande, lite mer TV och nattuggling för mamman. Alla rätt nöjda i stilla ro med sitt.
Nu; sova. Gäääsp. Ha en fin helg!
/Jenny
Vårväder och hundvaktshäng
Vädret svajar lite hit och dit, värmen kommer och går. Till och från har det varit riktigt varmt, varvat med svalare perioder. Men jag känner av pollenallergin så nog är våren här, hehe. Jag fick feeling och köpte lite vårblommor på Hedvigs i fredags, blev fint på bron!
Taklök och pärlhyacint i en hög kruka. Det höga som fortsätter "ur bild" är vide!
Det blev en liten plantering med en orkidé till köksbordet också. Och så kunde
jag inte motstå att köpa några lösa ranunkler att sätta i en vas, jag älskar dem!
I helgen var vi hundvakt till min kompis Ms goa lilla border terrier D igen. Hon är så himla lättsam att ha att göra med, inga problem att ha hand om alls. Nu har till och med Frida börjat tycka det är roligt (från att tidigare varit lite "syskonsotis" när D varit hos oss).
I lördags hade vi ett galet tight schema - eller snarare, Frida hade ett tight schema. Det var först dansträning, sedan vroom vroom till Sandviken för att gå på musikal (Trollkarlen från Oz, med bland annat Tobbe trollkarl och Markoolio i rollerna), för att efteråt vroom vroom åka snabbt tillbaka, peta i snabbt käk (korv med bröd körde vi därför som lördagsmiddag, no glamour om man säger så), och hinna i alla fall drygt halva diskot (första föräldrafria - stort, det gick inte att avstå!) på Uddans på kvällen. Puh!
För ovanlighets högg sambon på att ta det kulturella spåret, så han och Frida fick välbehövlig tid ihop. På löpet fick han ju då liksom hela schemat, och jag fick hundvaktartjänsten med långpromenad istället. Det var en alldeles ljuvligt varm och solig vårdag, så det blev ett helt okej skiftbyte! Hundmys, lugnt tempo, friskluft och mycket vardagsmotion, det kunde jag behöva.
Första pausen under vår kringelikrokprommis, i solen vid vattnet. Har haft det sämre.
Två kompisar ligger på en bänk och myser. Öm fot mår bra av pauser och livsnjuteri.
Dörr från förr...
När vi kom hem blev det en stunds solstol och bulle, det var jag värd efter två och en halv timmes promenad (inklusive njutpauser). Sedan tog jag mig an krattning av fjolårslöv ur rabatten och bortklippning av lite gammalt rassel, det blev flera timmar i trädgården och kväll innan jag var klar. Hunden spanade in omgivningarna och hade massor att hålla koll på under tiden. Gött liv!
Våra helger går väldigt fort, swish swish bara. Fridas dans på lördagar och gympa på söndagar, båda mitt på dagen, låser upp rätt mycket och gör det svårt att vara spontan och att hinna annat. Det är ju så mycket man borde, vill och ska på de korta helgtimmarna! Men men... just nu är det så. Lite lyckas vi ju klämma in i alla fall.
Igår slutade jag tidigare och var iväg med bilen för däckbyte. Nu är sommarsulorna på! Efteråt åkte jag och Frida och tog påfyllnadsdosen av TBE-vaccin, i en sådan där buss som dyker upp. Frida grät först och gastade på rätt bra, jag var glad att det inte stod några fler barn i kön... Men till sist gav hon med sig och tog sprutan frivilligt - skönt att jag slapp tjurhålla henne.
Efteråt hade vi plötsligt nån eftermiddagstimme över, så jag ringde till C som bor i närheten och är mammaledig för att kolla läget. Vips drog vi på spontant raketbesök hos henne och lille N - trevligt! Även om det inte blir så lång stund, så hinner man snacka ikapp lite i alla fall.
Frida och söte N - plötsligt ser Frida väldigt stor ut. Lillgumman, vad fort tiden går!
Efteråt gjorde vi några ärenden, bland annat på Apoteket. Vi hoppade ur bilen, knallade in på Apoteket, jag vänder mig om och kikar på Frida - och då ser hon helt oväntat ut såhär:
Haha! Gullunge! Alltså ibland påminner den här ungen alldeles fasligt om sin morfar. ♥ Förtjusningen i att spexa och spöka ut sig finns där, helt klart.
Nu är det natti natti. Jag har varit sååå seg varenda morgon den här veckan. Det är väl den där rackarns sommartidstimmen som spökar, eftersom kroppen väl tror att jag försöker jaga upp den en hel timme tidigare än den är van. Sånt gillas inte av min morgontrötta lekamen, haha!
/Jenny
Från varje dag till varje vecka
Hallå, jag lever! Det här brukade vara en blogg där jag skrev ett eller ett par inlägg varje dag, med enstaka undantag (med glesare intervall). Nu lutar det mer åt att det är en blogg där jag skriver ett eller ett par inlägg varje vecka, med enstaka undantag (med tätare intervall). Skärpning.
Veckan som gått, har gått fort. Vardag vardag vardag och jobb, poff! Mänskligheten i Gävle har (trots de få dagarna som passerat) hunnit genomgå typ tre årstider på en vecka och nu är det snöfritt igen.
I helgen var vi bland annat hundvakt till härliga D, skjutsade Frida på aktiviteter, var på Tupperware-party (jag) och körde taxi (sambon). Och så hade min onda fot äntligen piggat på sig, så jag kunde sticka ut och traska igen. Skönt!
Efteråt mådde både jag och fötterna bra, men nu ikväll kom det onda plötsligt tillbaka. Trist! Jag får visst vara försiktig med de här tassarna...
/Jenny
Halta Lotta
Min fot gör fortfarande rejält ont, så nåt promenerande blev det inte igår och inte idag heller för den delen. Orutinerat! Men igår tog jag mig i alla fall en cykeltur, alltid något. Även små steg åt rätt håll räknas.
Idag däremot, då var det inte läge för nån cykeltur minsann. Inte för tanter som inte cyklar på vintern i alla fall. Imorse när vi vaknade var det nämligen alldeles vitt vitt vitt ute igen! Det hade överraskande nog kommit ganska mycket snö över natten.
Många vuxna hade gissningsvis en ganska trött och motsträvig inställning till dagens väder, men då är det en fördel att leva med barn. Frida studsade rekordsnabbt upp ur sängen när jag sa att det snöat:
- Hurraaaa! Vad härligt! Då ska jag ha min overall och leka ute på rasten, vad KUL! Jihoo!
Jojo. Tänk om fler av oss kunde ha samma ljuvliga inställning på mornarna, det vore ju underbart. Gullprick!
/Jenny
Lagom hade nog varit bäst
Idag var det plötsligt snö ute igen. Det kändes lite bakåtkullerbytta över det hela, vårskorna var ju framme och pollenallergin igång. Men fördelen var att det var soool, ljust och vitt och att just allergin borde hålla sig på mattan, så jag fick ett ryck.
Långpromenad. Pappan åkte med Frida på dans, så jag skulle ta en motionsprommis när jag hade chansen.
(Ja alltså... Numera heter det ju inte promenad längre. Nu säger ju alla powerwalk, eller pw till och med. Och armhävningar är ju helt ute, det heter pushups nu. Och det är burpees och squats och chins och jag vet inte vad. Men alltså nej tack, jag orkar inte riktigt med alla de där begreppen. Tant undrar vad det var för fel på de svenska namnen på allt, som man begrep?)
Nåväl. En rask, svettig, hurtig promenad. Lagom nivå för en otränad, tung, förslöad latmask som moi. Så jag drog på träningskläderna, en fleecejacka och förhållandevis nya träningspjucks, laddade ned några podcasts, smockade på mig lurarna och knallade ut.
Det var mycket kallare och blåsigare än väntat, så min buff fick bli mer som en mössa och vantarna åkte fram ur fickorna. Trots en lååång och hurtfrisk tur så var jag inte så jättesvettig - faktiskt perfekt träningsväder för en varm och otrimmad typ som mig. Lurarna kändes varma och sköna att ha över öronen - vilken oväntad fördel!
Alltså det här med att motionera med (just denna gång) Alex&Sigges podcast i lurarna. Jag ska inte bara ha koll på omgivningen (alltså låta bli att bete mig som de här "ojdå, råkade jag gå rakt ut i gatan och nästan bli påkörd?! Klantbilförare!"-människorna som jag skrev beklagande om härom dagen). Nä, största problemet verkar vara att låta bli att skratta högt bland folk. Det var ju omöjligt! Men äsch - jag bjuder på det.
(Hälsning till alla de rätt många längs vägen som råkade ut för detta och tittade lite extra på den där praktgarvande knasfinken de just mött: Jag är inte gaaaalen, inte mer än vanligt i alla fall.)
Det blev en härlig runda på nästan två timmar. Skönt!
Men mindre skönt: nu har jag en fet blåsa på sidan av ena hälen (aj), en ännu ondare och svullen artros-stortå än vanligt (aj) och på grund av den onda tån gick jag lite snett tror jag och fick därför en rejält öm överbelastning på utsidan av den andra foten (ajajaj). Dessutom antar jag att träningsvärken kommer som ett brev på posten imorgon...
Min plan att starta lagom verkar ha gått sådär, om man säger så.
Och planen att ta en runda till imorgon känns lagd på is...
Men jag känner mig sjukt nöjd över att det blev av, och hoppas jag snart kan göra det igen utan att halta fram, haha!
Dagens bästa inslag annars, förutom denna märkligt låååånga utvikning om en helt vanlig promenad:
- En hel timme med hela familjen i sängen på eftermiddagskvisten. Pappan läste en hel Lasse-Maja-bok medan jag och Frida mös och lyssnade. Gött!
- Mysigt badkarsbad med Frida efter min lilla runda. Bus och bra samtal.
/Jenny
Min vardagsvecka
Jag blev utmanad av en person att dela med mig av min vardag i fem dagar på instagram, och utmana en person varje dag att göra samma sak.
Måndag, dag 1/5: Eftersom det blev tre vab-dagar förra veckan låg alla skitiga ytterkläder kvar på Fridas skola på måndagen. De här vantarna vill man ju inte lägga på hyllan ovanpå allt rent... Blä!
Onsdag, dag 3/5: Nu är det vår - attjo! Pollenallergin är igång, ett säkert vårtecken och väldigt stor del av min vardag i nästan ett halvår. Så här i början - trött och klubbad i skallen...
Torsdag, dag 4/5: Mitt jobbs fina lokaler i fint solljus.En ynnest att få vistas i trevliga omgivningar!
Fredag, dag 5/5: Blek, fredagstrött mamma med otvättat hår, osminkade, lite svullna och pollenallergikliande ögon och väldig färgstark sjal rullar strax för att hämta dottern. Ääääntligen dags för myskläder, kramar och fredagsmys.
Bonusbild: Fin färgprakt på fikabordet på fredagen. God helg på er!
/Jenny
Dagens sista solstrålar
Igår slutade sambon tidigt och skulle hämta Frida. När han hörde av sig om att han var på väg till skolan ganska tidigt, föreslog jag att vi skulle göra en liten familjeutflykt i vårsolens sista ljus innan vi åkte hem. Alla nappade och hux flux var vi i Hemlingby hela familjen. Frisk luft, nån dryg timmes promenad, lite lek på en teambuldingbana och små upptäckter här och var längs spåret. Trevligt!
Frida tycker älgar är fööööör stora, jämfört med vad hon trott.
"Mamma, mustaschen luktar sushi!" Haha, stadsunge!
Gå gå gååå. Efter teambuilding-bane-lek är det lite halvsent, det börjar bli ganska mörkt och vägen tillbaka kändes lång för små ben och hungriga magar. Stadsungen kläcker då den sköna kommentaren:
- Åh, jag är jättetrött i benen! Jag vill hem till det SKÖNA livet igen!"
Hahaha, sötunge.
/Jenny
(...som skrev det här inlägget igår, men blev för trött och förvirrad och råkade stänga datorn innan jag hunnit publicera. Så först nu, en fikarast senare och några "idag" ändrade till "igår", ligger det ute. Så kan det gå.)
Vackra vårtecken (och mindre angenäma)
Hörrni, i helgen har det verkligen varit vårkänning. Sooool och ljummet ute - dock med en massa blåst. Men trots busvindar kändes värmen idag, och termometern sa FEMTON grader minsann! På vår baksida poppade det härom dagen upp små vårligt skira glädjeämnen.
Tyvärr hinner solen och värmen inte mer än anas, så kommer resten av vårtecknen. Snuva, ögonkli och tätare andning... Inte lika välkomna vårvänner som krokusarna, men vad gör man? Bara att peta i diverse medikamenter och hoppas det håller sig på lagom nivå.
Ett annat i högsta grad icke-angenämt vårtecken är hudbajset. Det som göms i snö... Alltså vad ÄR det för problem vissa hundägare har, plocka upp bara! Och lägg det INTE i en påse och SLÄNG den igenknutna påsen på marken igen, det är ju ännu mer märkligt dumt!
En annan sak som "tinat fram", är alla vårpromenerare. Det är ju trevligt att folk är ute och rör sig! Men det är INTE trevligt att så många går runt lyssnandes på nåt i hörlurar och inte har koll på trafiken! Sluta med det, snälla ni - håll ett öra fritt, eller sänk volymen, eller ha helt enkelt väääldigt bra koll på omgivningarna och gör inga hastiga utklivningar. Jag vill ogärna råka köra på nån med bil eller cykel för att de plötsligt knallar tvärs över vägen helt oförhappandes. För några dagar sedan var det nära ögat att jag skulle ha klippt en tjej i rosa träningsbrallor och hästsvans, som gick rätt ut från en tvärgata bara några få meter framför min bil - hon kollade inte ens åt mitt håll! Jag fick kränga över på fel sida vägen för jag hann inte stanna, och hon såg jättesur ut för hon såg ut att vara övertygad om att det var JAG som gjort fel. Knas!
Nu är det faktiskt redan måndag rent tekniskt och jag måste verkligen hoppa i säng. Ha en fin vecka därute i världen!
/Jenny
En spontandag där det ena ledde till det andra
Ibland blir en dag så där spontanskön, på ett smidigt sätt. Som idag.
Kanske var det vårsolen som lockade fram möjligheterna i det oplanerade, jag vet inte. I morse vaknade vi nämligen till klarblå himmel och sooool. I och för sig blåste det eländigt, men vad gör det när man kan hoppas på en fräken eller två på näsan? Gött med lite ljus.
Frida kraxade mindre idag, så vi drog (efter en lugn förmiddag) ned till hennes dans och höll tummarna att hon skulle orka. Och jodå, visst hostade hon lite trots extrapuff med astmamedicin, men det funkade bra. Skönt!
Direkt efteråt hade jag kommit på att vi skulle kunna gå på bio och se nya Tingeling-filmen. Hux flux så fick vi med oss kompisen S också, för det passade både oss och hennes föräldrar bra (och tjejerna blev sååå glada). Kul! Så lite lördagssnask och biomys och 3D-brillor på - check!
När vi kom tillbaka hem med S, kom vi fram till att det väl kunde leka ute ihop en stund till. En snabb mellismacka hemma hos S, sedan ytterkläder på och hem mot oss och mer ytterkläder innan sparkcykelpremiär för i vår samt limbolek, trädklättring och lekparkshäng i nån timme. Skönt med friskluft även för mamman!
När det började skymma och närmade sig middagsdags, knallade vi hem till S för att lämna henne. Tjejerna som såklart helst ville fortsätta leka och ha kul, frågade om Frida fick sova över hos S. Och ja, det fick hon för än en gång passade det både oss och dem. Kidsen tjöt och hoppade av glädje, sen var det bara att knata hem, packa väska och knata tillbaka med sprallig och gladskuttande sjuåring vid handen. Mysigt.
Så hux flux blev jag och sambon solokvist på lördagskvällen, helt oplanerat. Det händer inte ofta numera, så man känner sig ju lite snopet handfallen på nåt märkligt sätt och undrar vad man ska välja att göra liksom. Mitt lilla mello-sällskap försvann ju, men det löste sig bra genom att jag fick se mello och faktiskt ändå fick sällskap i soffan av sambon till och från, sedan fick sambon se kampsport med en glädjande svenskseger som bonus. Alla nöjda.
Vi fick ett sms strax innan elva om att kidsen slocknat, med en go´ bild på två tjejer som sov så gott. Och jag är faktiskt gäspig ikväll, flera VAB-dagar i rad sådär får mig att nattsudda lite extra. Så nu ska jag försöka att lägga mig i vettig tid - och sambon klagar inte.
Natti!!
/Jenny
Under tillfrisknande
Här hemma har det vabbats i senare delen av veckan. Frida som hostat i flera dagar redan, men inte haft nån feber och dessutom började bli bättre, fick pang tjong plötsligt 39,6 graders feber natten till onsdag. Skumt! Vips blev det hemmavecka av resten för henne och mig. Jag hostar en del också och har en gräslig nackspärr, så jag klagar inte särskilt just den här gången...
På onsdagen var Frida rätt skruttig, så då sov vi minsann middag TRE timmar båda två (!) mitt på dagen. Välbehövligt, tydligen! Efter en knagglig natt med hosta och feberyra och en efterföljande aaaalldeles för tidig morgon, satt en långvila som en smäck.
Jag har mest försökt vara med Frida, men lite praktiska saker och plock här och där har jag hunnit. Veckans tvätt är till exempel tvättad, sista maskinen hänger jag strax. Skönt!
Bäst är nog att jag tagit mig för att plocka ned julbelysningen på tomten. Det var inte ett alldeles smart projekt att ta sig an med ond nackspärr, men ibland hinner inte logiken med när jag får ett infall. Framsidans cypress, balkongräcket och baksidans träd - check! Glädjande nog - ja faktiskt, glädjande - så gick ena slingan i trädet på baksidan sönder. Det var glädjande för att det innebar att jag slapp fintrixa loss den, väl insnurrad runt grenarna som den var (väldigt fint på - ett helsicke att få på och av). Vilken befrielse att bara få klippa den i bitar med sekatören och plocka loss!
Förutom nytta (och en massa film och TV) har vi hunnit en hel del mys; Frida har badat badkar, vi har spelat Uno, vi har läst (både hon och jag har haft högläsning faktiskt - hon lästränar för fullt!) och lekt med diverse saker. Sedan har Frida såklart pysslat en del, det gör hon mest varje dag. Som ett litet exempel har hon styrslat upp en mustasch, som hon absolut ville att jag skulle prova, fota och publicera. Klart man bjussar lite!
Vi har mest kurat inne de här dagarna. Men folk på fejjan hojtar om vårkänslor, och till och med från våra fönster kan vi se att där ute blommar krokus och snödroppar och vittnar om att våren börjar göra sig hemmastadd.
Nu är det fredagskväll. Trots hemmadagar gick den här veckan galet fort! Sjuklighetsungen mår bättre, febern tycks äntligen vara borta hittills idag men hon snörvlar och hostar fortfarande rätt mycket. Vi tjejer laddar nu för avsnitt två av Let´s Dance och jag försöker hitta på nåt käk mitt i tvätthanteringen. Snart kommer sambon hem och familjen är komplett.
Ha en fin helg därute!
/Jenny
