Sena (o)vanor
Den lilla gullnäsan var alldeles trulig minst en halvtimme och satt och kurade i mitt knä, men när hon väl fick upp farten igen så var det hejsan svejsan ända tills nyss! Det skulle dammsugas och dansas och balanseras och lagas trasigt halsband... Nu ligger de båda och snusar i sovrummet, äntligen. Jag är faktiskt också på väg redan, tro det eller ej. Att jag lägger mig före 22.30 är ett (välbehövligt) stort kors i taket!
/Jenny
Vältrimmad
Frida slocknade runt kl 23.15 igår (enligt ny somrig tidi och för sig, men 22.15 är alldeles tillräckligt sent det med...). Men hon är en hårding och valde ändå att skippa dagis-sovningen! Och jag (gaaanska hård ibland jag med) valde sen att hålla igång henne hela kvällen, för att slippa en lika knasig tid ikväll.
Vi stannade på stan efter hämtning. Käkade varmkorv och frukt, hämtade ut ett paket (Me&i-brallor!) och kikade på ditt och datt. Men det huvudsakliga ärendet var att besöka frisören, för att ansa krullet på lillfröken! Det kändes lämpligt att passa på nu när Frida var så taggad att gå dit. Hon har hojtat om "fjisöööööjen" ända sedan jag sa att vi nog borde klippa henne igen. Och faktiskt - hon var jättenöjd. Glad, nyfiken, sprallig. Inte ett gny eller gnäll på hela klippningen. BRA jobbat, min lilla stjärna!


Jag har klämt både Cityakuten och ett inspelat avsnitt av Grey´s Anatomy efter att Frida somnat (vilket gick på sju röda ikväll, ujujuj så lättlagd!). Mycket sjukhus blir det! Men nu ni. Natti natti!
/Jenny
Tecken
/Jenny
Positionering
/Jenny
Söndagsaktiviteter
Som jag skrev tidigare, tillbringade vi förmiddagen shoppandes. Pappan var den som egentligen hade inköpsärenden - jag och Frida hade inriktat oss på ett frisörbesök, för att tämja hennes burr lite. Tyvärr visade det sig att frisören på köpcentrat inte klipper på söndagar, utan bara säljer schampo och sånt. Tusingens! Nåja, det får bli en annan gång. Synd bara, för hon med lejonmanen verkade så positivt inställd just idag.
Vi tjejer strosade omkring och kikade lite här och där, medan pappan försökte vara mer målinriktad. Frida fastnade en lång stund på nån tillfällig "lekparkering" mitt i gallerian. Det är nåt med tjejer och dockor och rosa... Frida kikade lite kort på de radiostyrda bilarna men drogs sedan som en magnet till Barbie-hörnan. Övergav den så småningom (efter en BRA lång stund) - för en dockvagn! Ja jösses. Valde inte ens att rita eller bygga med lego...

Jag lyckades faktiskt köpa ett par vårskor! Ett par sportiga Timberland-skor i gråskala med rödvita snören, lite halvöppna. De pjucken KAN vara de skönaste skor jag någonsin haft på mig! Svårt att motstå då. Fast jag har faktiskt sökt skor med det användningsområdet i ett par somrar, så det var nemas problemas att öppna plånboken, haha.
Jag shoppade även två par vårskor till Frida, även de lite halvöppna. Det var 100 kronor rabatt om man köpte två par... Jag slog till på ett par rejäla (till lek, dagis och så) och ett par vita "finskor" men ändå med bra sula (passar till klänningar och så, i alla fall medan de är hyfsat vita fortfarande - det vill säga några dagar, typ!). . Pappan hittade det han skulle också, och jag lyxade till det med en ny parfym minsann. Det var en riktigt lyckad runda, som ni hör! --ler nöjt--
Direkt efter köpis styrde vi kosan till minisimmet. Frida och pappan plaskade, jag stod bredvid och fotade lite för en gångs skull. De är så modiga, ungarna! Plaskar och dyker och simmar runt som små sälar.Kastar sig ut och litar på oss föräldrar. Härligt!

Nu ska den lilla blomman få kvällsmat. Hon sov middag efter simningen, så vi ligger helt fel i fas idag... Men det ordnar sig. Hoppas ni alla får en bra vecka!
/Jenny
Hålligång
1: Frida verkar få hyfsat med luft och ha helt normal ork nu!
2: Ungen har INTE scenskräck...
/Jenny
Jag ser ljuset
Själv har jag tassat runt här och ställt om alla klockor nu. Huvudet är alldeles disígt. Jag är nästan för trött för att räkna ut om Frida kommer att vakna extra tidigt eller inte... Jag lägger mig ju sent. Hon har vaknat tidigt på sistone, men idag somnade HON sent också. Tro vad den ekvationen ger för summa? Det lär visa sig. Natten känns som rena lotteriet, haha. Är det sådant som kallas spänning i vardagen?!
Gonatt!
/Jenny
Liv och rörelse
Doktorn sa igår: "Barns lek och rörelse är bästa andningsträningen". Jag resonerar som så att Frida justerar ju liksom själv hur mycket hon orkar röra sig. Doktorn höll med och sa att vi inte ska hindra henne att hålla igång (om hon inte hostar väldigt intensivt eller har extra problem med andningen just då). Så vad fasen. Vem behöver gräva ned sig i förkylnings-astma-träsket?
Eftersom vi var uppe i tid utan att behöva stressa (nej tack till jäkt på lördag morgon!), alla hade ätit frukost, inga andra planer fanns och Frida kändes tillräckligt frisk nu, vi knallade iväg alla tre på familjelek/gympa på morgonkvisten! Väldigt mysigt och kul, faktiskt. Jag och Frida har gått en gång tidigare, men det var i slutet av förra året så det börjar bli länge sedan.

Vi kom tidigt, så vi hann vara med på lekstunden innan också. Den består framför allt av ett virrvarr av bollar, rockringar, hopprep och käpphästar som barnen knycker av varandra! Frida gillar bäst att springa runt runt, verkar det som. När vi ska stanna och göra rörelser, försöker hon hänga med ibland men står mest och betraktar alla andra. På slutet är det fruktstund och saga, då proppade lilla blomman i sig nästan en hel banan och lite clementin dessutom.
(klicka på bilderna så öppnas de i större format)
När jag ändå var igång, ombytt och på plats, stannade jag kvar för ett medelpass för egen del efteråt. Kroppen är inte på topp. Förutom hostrester har jag ont i bröstkorgen, i ena knäet och en handled (sa jag att jag tydligen är omkring 75 år?!). Men med justeringar av vissa övningar blev det riktigt bra! Tummen upp för mig, tjoho! Sedan drog pappan till sin träning, medan jag och Frida duschade och lunchade ihop.
Det här kan ju verka väldigt hurtigt, alltsammans. Och det är det väl, om man tror att det är såhär vi har det för jämnan. Men om man vet att jag köpte årsträningskort i mellandagarna och bara hann gå två gånger innan jag blev förkyld igen å igen å igen och inte nyttjat det igen förrän nu? Ja då plockas det liksom ned på jorden... Haha.
Vet ni vad det bästa är? Träningslokalen ligger alldeles runt knuten. Det tar typ en minut att gå dit, max två-tre minuter med tvååringstempo. Det är så kort, att man kan knalla till träningen i trekvartsbyxor utan att joxa med överdragsbrallor - i alla fall om man är varm av sig, som jag. Det är så kort, att pappor kan bära hem smått hysteriska tvååringar som vill stanna och titta på mammans gympapass i evigheter. De kan till och med bäras hem UTAN ytterkläder, när det kniper...
/Jenny
Liten komplettering
Vi har ju funderat lite över att Frida så ofta får blå läppar. Läkaren tror att det kan ha med den här astma-prylen att göra. Om det håller i sig nu efter medicineringen, tyckte han att vi kan göra en lungröntgen och kolla upp det mera. Men idag var läget så bra med Frida, att han inte ville besvära henne med det.
Nästa stopp: Återbesök hos doktorn nån gång i maj.
/Jenny
Viktvänligt?
Nu är det spännande! Vem vinner Let´s Dance? Om en kvart är det klappat och klart!
/Jenny
Hälsostatus
Vi hade tid hos farbror doktorn kl 11.30 - mitt i normaltid för lunch och middagslur. Och mitt i min korta arbetsdag, som alla dagar (utom pappa-hämtnings-dagen) infaller ungefär mellan 9-15.30. Ibland börjar jag tidigare eller slutar tidigare/senare, men ungefärligen nåt sånt blir det. Jag hämtade upp Frida på dagis vid 11, precis när de började duka fram köttbullarna på dagis. (Men de skulle ställa undan mat åt henne.) Vi anlände precis i lagom tid till sjukan, efter att ha perkerat och betalat och gått många små tvååringssteg till hissen. Som tur är finns det mycket leksaker i väntrummet på barnkliniken... Vi fick vänta MINST en halvtimme, jag tror det närmade sig trekvart faktiskt. -suck-
Undersökningen gick i alla fall finemang. Jag blir så stolt och glad över vår sötnosiga, duktiga tjej! Läkaren sa till sin AT-läkarkollega som satt med: "Nu ska du få träffa en riktig liten charmös, som verkligen är verbal och kan ge svar på allting." (Där blev mamman stolt som en tupp, fattar ni va?!) Frida skötte det mesta själv, den lilla kavatingen. Marscherade fram till doktorn, drog upp tröjan och deklarerade att "däj ä magen, lyssna magen nu". När det var avklarat, vände fröken på steken och uppmanade doktorn att ryggen också skulle kollas. Allt lät riktigt bra tyckte läkaren, stor skillnad mot i helgen!
Frida förklarade sen att "måj inte bja, lite sjuuuk. Ont i halsen nu" (vilket var nåt nytt som hon tjatade om i morse...). Hon fann sig i att bli satt ensam på en brits och bli lyst i halsen med en lampa medan hon gapade som en störthungrig gökunge. Läkaren kollade även öronen och alltsammans verkade bara finfint. Han kände också på magen, som ju trilskats lite. Då skrattade Frida gott, det killades ju!
Kontentan efter allt kollande och busande och pratande, var rätt bra. Beroende på hur man ser det. Läkaren tyckte att hon förbättrats snabbt och bra, men att hon var riktigt rejält dålig i helgen. Vi ska fortsätta med morgon- och kvällsmedicinering tills Frida inte hostar alls när hon busat och skrattat - de kan ta de 10 dagar som kuren ska ta eller dras ut på flera månader, det återstår att se. Det får ta den tid det tar, menade han på. Tur att Frida är bästaste bäst på att ta medicinen!
Farbror doktorn menade också att om det är en så pass "ettrig" reaktion första gången, brukar det sällan vara en engångsföreteelse. Vi ska nu dra igång en sådan här behandlingsomgång i starten av varje förkylning, särskilt om den innehåller hosta. Han sa att troligen får vi göra det i åtminstone 1-2 år, sedan får vi se vartåt det lutar. Vi bör INTE skaffa husdjur, men får hälsa på pälsdjursägande vänner utan restriktioner mer än att undvika övernattning om Frida redan är krasslig.
Jaja, det är som det är. Vi får hänga med i svängarna och se hur det artar sig bara! Det blir till att ha medicinen och andningsgrunkan med lite överallt framöver, till exempel. Men hey, är det nån som är (smått konstigt) bra på att ha med sådant man kanske möjligen eventuellt behöver och ha pejl på läget så är det jag, haha. Känner mig än så länge ganska cool (men ser VAB-dagarna öka i antal). Dessutom känns det tryggt att:
1. ...vara förberedd på att det KAN hända
2. ...ha medicin hemma och kunna GÖRA nåt direkt!
Nån som ids undra hur deen upphackade dagen flöt på? Jo, Frida smällde i sig en banan och en festis efter sjukhuset och slocknade sedan i bilen på väg till dagis. Bar in henne härligt sovandes, skalade av kläderna och lade henne på en sovmadrass. Smidigt. Lunchen hade hon fått till mellis (men den hade visst varit sisådär poppis). Jag återvände till jobbet, åt själv och hann sen bara några fjuttsaker innan det var dags för dagishämtning igen! Har väl inte känt mig mest nyttig nånsin just idag kan man säga, haha.
Nu är det här evighetslånga, grottande, navelskådande inläget över. Ni som mot förmodan orkat ända hit kan pusta ut!
/Jenny
Hem ljuva hem
Jag är ordentligt trött och sliten, så tålamodet och orken är lite kantstött ikväll. Ska lägga mig tidigt och sova ikapp lite, har jag tänkt. Måste bara få ordning på lite jobb-papper och prylar först, inför vardagsrullen imorgon. Dessutom ska jag till läkaren med Frida mitt på dagen! Blir en konstigt upphackad dagisdag, förmodligen missar Frida både lunch och sovning. Men det får ordna sig på något vis.
Natti natt, hörrni. Imorgon är en annan dag.
/Jenny
Bra läge
Middagen var lååång, men jag hade trevligt sällskap från Jordbruksverket i Jönköping och Söderhamns kommun. Dessutom satt ett par av kollegorna rätt nära. Efter maten spelade ett märkligt Magnus Uggla-loookalike-band. Jag tror det blir ett test imorrn, de som var lite väl förfriskade (många, ska ni veta) TRODDE nog att det var Uggla själv.
Fick prata med Frida två svängar ikväll. Det lilla busfröet höll pappan sysselsatt, hon hade vägrat sova under dagen och ville ändå inte natta i vanlig tid på kvällningen! Krånglar lite med maten ännu också och fortsätter klaga över magen, men är enligt uppgift annars i okej form. De planerar att hon ska gå på dagis imorgon, så vi får hoppas att allt går bra.
Nu är det hög tid för sömn. Och vet ni? Imorgon får jag äta hotellfrukost. Med fokus på mig själv. GUD så lyxigt!
/Jenny
Slott och koja
Frida vaknade preciiis innan jag skulle åka i morse, så jag hann få en myslyxig godmorgonkram! Och hej-då-tårar... Jag har anlänt till konferensen i Örebro och surfar lite här mellan föreläsningarna. Har nyss skickat ett hej till mina sötprickarhemma! Jag hoppas att de har det mysigt tillsammans och att Frida är okej med hosta, andning och mage. Fick ett sms i förmiddags och då var de på promenad, så det är nog skapligt.
Det är trevligt och intressant här, men jag är ganska trött. Sov lite för knapert, ovanligt va?! Haha. Vi hade en trevlig och smidig bilresa hit, nu är det föreläsningspass mellan kl 13-17. Sen väntar middag på slottet ikväll med underhållning kl 19-01, gäääsp. De jag åkt hit med verkar taggade för kvällen, själv är jag inte lika partyartad men vi får väl se hur det artar sig. Jag behöver nog öva upp både vara-hemifrån-ensam-frekvensen och rajraj-stämningen, de har båda legat i träda lääänge nu.
Mitt (dubbel)rum är stort och trevligt, även om jag har utsikt mot gågatan istället för slottet och ån... =) Vi bor på samma hotell som konferensen är på, jättesmidigt! Det ligger mitt i stan och slottet är runt knuten. Att dessutom få åka bil från dörr till dörr är ju jättebekvämt. Inte mycket att klaga på idag, som ni hör! Och välgödd blir man ju också, som nästan alltid på konferens. -mums-
Längtar efter de där hemma lite, men det är uthärdligt än så länge. Hoppas få prata med Frida på kvällningen - fast risken finns ju att hon mest bara blir ledsen (och jag kan nog också få en tår i ögat för den delen, haha). Nu drar nästa (dagens sista) pass igång - en bonusföreläsning om kroppsspråk. Det kan bli intressant!
Kram därute i jymden.
/Jenny
Hej svejs
Jag har nyss plockat i ordning lite här hemma (men... gjorde jag inte precis det på förmiddagen?!) och märkt lite nya kläder till Frida. Vaddå? Tycker ni att jag prioriterar konstigt, när jag ska iväg tidigt imorgon och borde lägga mig i vettig tid? Så sant. Förmodligen en effekt av min underliggande "man vet aldrig om man kommer hem igen"-sjuka. Det är inte så att jag TROR att nåt ska hända mig när jag åker iväg, men på nåt vis så finns det med i medvetandet. Och då är det tydligen viktigt att ha satt Fridas namn i nya vantar och sockar, så allt är i sin ordning. Haha, jag är inte lite konstig...

Jag hoppas den lilla skönheten vaknar i tid för en hejdå-kram imorgon. Men jag han säga godnatt på telefon, och hon är så införstådd med att jag ska åka bort att det blir bra i vilket fall för hennes del. Nu ligger hon som sagt och snusar så gott. Vad fin hon är! Och duktig! Och som sagt - jag kommer att längta efter henne som en galning - men det ska bli lite skönt också, att åka iväg en sväng. Faktiskt. Och så intensivt som det brukar kunna bli på sådana där tillställningar, hinner jag väl knappt tänka på annat än webbpubliceringsverktyg och fikapauser...
På fredag blir det sjukhusbesök mitt på dagen - tidpunkten kommer att krångla till både arbets- och dagisdagen, om Frida är frisk nog för sånt då förstås. Och läkaren sa idag att ont i magen som Frida klagat på kunde vara en reaktion på kortisonet, eller lite stress/hungerkänslighet från förra sjukveckan då hon inget åt, eller nåt virus... Skulle ha det i åtanke på fredag också.
Ha det bra hörrni. Har jag nåt att säga och hittar en internetuppkoppling (samtidigt) så hör jag kanske av mig från Örebro.
/Jenny
Punktinsats
Tar med maten till familjen S, landar där lite tidigt inför Me&i-party ikväll. Ska bli trevligt, det var länge sedan jag besökte dem och det här är ju en anledning så god som någon. Sen vill jag skynda mig hem och försöka hinna pussa på mitt lillgryn innan hon somnar! Pappan har vabbat på eftermiddagen. Han fick nog ett rätt lugn start för jag hade just fått Frida att somna när han klev in genom dörren, och igår sov hon ju tre timmar!
Kvällen lär ägnas åt lite TV och lite packning. Hade tänkt vara ovanligt restriktiv, vi ska ju vara borta så kort sväng - sen läste jag att det är middag och underhållning på slottet hela kvällen... Gaah. Har INGET partybetonat i min garderob nu. -hjääälp- Fast det får lösa sig - de får ta mig som jag är! (dvs jeansklädd med tennisskor, typ... haha)
Det är ganska troligt att jag varken hinna träffa Frida ikväll eller innan jag drar mot Örebro vid sjutiden imorgon. Den som lever får se. Gissa om jag kommer att längta! Jag är en sån mjukis...
/Jenny
Vinterland
Frida vaknade tidigt i morse (strax efter 06), med lite hosta. Hon kraxar vidare och ser ganska blek och glåmig ut, men annars verkar det rätt okej. Hon klagar dock på att hon har ont i magen ofta (ända sedan i lördags), det är lite skumt. Antingen mår hon lite illa av allt slem (vilket jag läste att de kan göra), eller så är det nåt annat. Funderar på om hon helt enkelt är lite hungrig? Hon har ju en del att ta igen från förra sjukvändan fortfarande. Fast idag klagade hon som mest EFTER frukost, så jag vet inte riktigt jag...
Nu: gemensam dusch för stor och liten tjej. Om jag kan slita Frida från morgon-barn-TV förstås... Hon fastnade där för en stund sedan, när jag försökte få tag i läkaren för att få återbesökstid (men han var upptagen, så jag får återkomma).
/Jenny
Om öppenhet och att synas


Hela grejen med att blogga är lite märklig. Det är ganska ofattbart (men kul!) att NÅN annan än de som känner oss, kan finna nåt intresse i att läsa mina bladdriga haranger om de mest vardagliga saker. Och visst, det ligger öppet för alla och envar att läsa, så länge man inte har lösenordsskyddat förstås. Men gissa hur många bloggar det finns i världen numera - var och en hinner knappast hålla koll på så många åt gången. Dessutom kan jag se statistik på den här nya bloggen, över hur många besökare jag har. (och så värst många är det inte!). Jag har också lagt in en funktion som visar från vilken ort besökarna kommer.
Jag är en person som tror starkt på öppenhet. Jag tror på att inte förställa sig, att inte saker behöver verka bättre än de är. Jag tror att man kan finna styrka i att få se att vi alla är lite operfekta på varsina vis. Att alla är både vanliga och speciella! Eftersom jag tror mycket på det här, tror och hoppas jag att Frida kommer att få med sig det också. I nån mån, i alla fall. Jag hoppas att hon ska bli glad av att jag gjort det här om och för henne. Jag gör också det här för släkt och vänner, som till största delen befinner sig på andra orter. Det är ett sätt för dem att följa Frida och oss, trots att vi inte kan träffas så ofta som vi kanske skulle önska. Dessutom gillar jag att skriva, men det blir aldrig av på andra sätt eller i andra sammanhang!
Tro det eller ej, det händer faktiskt saker i vårt liv som jag INTE skriver om. Det finns personer i vår omgivning som jag inte skriver om. Jag skriver aldrig ut andras namn än familjens. Jag skriver väldigt lite om min sambo, eftersom han är mer privat lagd än jag - och han vill inte vara med på bild. Har jag nån annan med på bild än mig och Frida, har jag alltid frågat först. Och vad gäller bilder rent generellt, så skulle det bli så väldigt mycket tråkigare utan dem!
Så är det. Jag väger för och emot nästan i varje inlägg. Jag känner efter vad som blir lagom. Jag håller igen. Jag väljer bort. Jag anpassar mig till mina närmastes önskemål. Men jag bjussar gärna på det jag kan och vill. Varsågod, ni få som har nöje av att vara här med mig. Ni andra borde kanske helt enkelt strunta i att läsa - det verkar enklast...
/Jenny
Priolista
Så vad ska jag slå till på?
1: Käka lunch. En knorrande mage gör det automatiskt till prio ett...
2: ...som går att kombinera med datortid. Blogg, läsa andras bloggar, facebooka etc. Kolla jobbmailen och kanske beta av åt litet nyttigt. Fast placeringen känns sisådär, efter att jag tappat två bitar avocado på tangentbordet. Har redan slösat bort nästan en timme vid datorn, det får räcka för nu!
3: Videotittande. Inspelad repris av Lost från inatt liggar och lockar mig!
Sen (förmodligen innan dess) hinner nog Frida vakna. Särskilt eftersom hönsmamman måste pausa videobandet hela tiden för att gå och kolla att hon andas ordentligt. Så priopunkten "4: Rensa i röran" kommer jag nog aldrig till. Även om det behövs MER än väl!
Jag blickar as we speek ut över en stökig diskbänk (pga bara halvt urplockad diskmaskin), överlastat köksbord med ny post och gamla teckningar huller om buller, dammråttor åtminstone i vissa i hörn, ett hallkaos som inte är av denna världen och leksaker över halva vardagsrummet. Och en massa annat stök. Jösses. Kanske måste leka "städa undan saker" när Frida vaknar i alla fall... Hon gillar ju att hjälpa till.
/Jenny
Vård av hostigt och rossligt barn
Det snöar ute och Frida vill gå på promenad. Hon har nu själv tagit på sig tjockstrumpor, nya gummistövlarna och en blå stickad bebismössa som är på tok för liten (men ligger kvar och skräpar i hall-lådan). Hon är riktigt snygg och snajdig! Nappen sitter nästan hela tiden som en smäck i munnen - vilket för ovanlighets skull är okej, för då andas hon genom näsan och hostan minskar.

Jag har meddelat jobbet och dagis att grynet är krasslig, och nu anmält VAB på försäkringskassans webbsida - dags att göra lilla fröken till viljes och ta en liten vagnstripp i friska luften. Ciao!
/Jenny
Pigg sjukling


Inte minst hade Frida full koll på att man fick GLASS efteråt - två stycken klämde lillgrynet idag, haha. Det var det första hon sa när andningsmasken åkte av, hojtade efter grön glass och följde glatt och tryggt med sköterskan och hämtade medan vi väntade kvar i rummet. Mellan varven kollade hon in utsikten genom fönstret i behandlingsrummet - placerade i barnvänlig höjd!


Vi fick med oss lite recept hem, pappan har hämtat ut medicin på Apoteket nu. En inhalator-apparat (Hubinett) och två olika inhalatorer - Airomir som är luftrörsvidgande och Pulmicort med cortison som läker inflammationen längs luftrören. Båda ska tas fyra gånger om dagen i fyra dagar, sen morgon och kväll i ca 10 dagar beroende på hur Frida mår framöver. Vi ska ringa honom i början av veckan och få en tid att komma in troligen på fredag för att kolla läget (och blir det panik får vi åka in innan dess).
Frida hann slockna i min famn medan vi väntade på medicinen, så första hemmadoserna fick hon i sömnen nyss och det gick hur finemang som helst! Ja, med undantag för att klantmorsan glömde att vänta 10 minuter mellan medicin 1 och 2 förstås... Nu sover Frida gott upppallad i sängen, och strax ska jag joina henne där. Efter hackig natt kan även jag behöva en midagslur. Pappan däremot (som sov igenom det mesta gnölet) ser fram emot att åka och träna.
Jaha. Nu dyker vi ned i vabbträsket igen då! Det blir inget dagis förrän tidigast på torsdag (då hon bara ska ha medicin två ggr/dag), och Frida ska vara helt normal i andningen innan hon kan få gå sa läkaren. Jag som var hemma med henne hela förra veckan och två dar förrförra veckan, konstaterar att det inte är helt lätt att kombinera en god insats på jobbet med småbarnsliv. Hm. Jag blir hemma imorgon och halva tisdag, sedan får pappan ta över ett par dar.
Onsdag och torsdag ska jag nämligen till Örebro med jobbet, det känns ganska otajmat nu! Det blir första gången jag sover borta från Frida nånsin. Det känns nog så ovant i sig (även om det är på tiden!) utan en massa sjuklighet att ta hänsyn till och oroa sig en smula för. Rackarns! Men det ordnar sig såklart bra med pappan och farmorn och farfarn (som skulle hämta på dagis, nu får vi väl se om det behövs). Och den lilla stjärnan kanske är mycket bättre om ett par dagar också, så att jag med lugnt hjärta kan byta roll från mamma till IKT-pedagog.
Pust. Nu ska jag vila. Hoppas er vecka blir bra! Här kör vi förkylningsastmatillvänjning, alltså. Skepp ohoj!
/Jenny
Luft
Vi valde en promenad på förmiddagen, för Frida blev så trött och gnällig och verkade behöva en ltien lur. En stärkande frisklufts-strosning kräver minimalt med piffning dessutom. Vi siktade mot farmorn och farfarn, men gjorde några korta stopp på stan först. Pappan slog till på ett nytt regnställ, jag hittade jättebilliga dagis-stövlar och ullstrumpor till Frida. Dessutom mumsade hon och jag varsin nästan-lunch-varmkorv (nåja, hon fick i sig halva sin...)

Precis innan halvtimmespromenaden från stan till farmorn och farfarn var slut, slocknade Frida äntligen i vagnen. Det verkade välbehövligt och hon sov gott ute i en timme och en kvart. Under tiden hann vi bli bjudna på god lunch (tack!). Frida vaknade jätteledsen och satt sedan ganska slokande i min famn, och kändes plötsligt både febervarm och lät väldigt kraxig och rossligt jämfört med innan middagsluren. Hm. Vi begav oss ganska snart hemåt för att inte smitta ned herrskapet mer än nödvändigt.
Hela promenaden hem satt Frida väldigt spak i vagnen, blundade och vilade och verkade väldigt stillsam. När vi kom in, fick hon snabbt rejäla problem att andas. Den lilla blomman andades jättefort, tungt och rossligt och huden drogs djupt in i halsgropen vid varje andetag. Hon var också väldigt ledsen och hostade mycket. Skulle problemen stegras i samma takt en stund till, core det inte kul... Mamma-magkänslan sa RING 1177 DIREKT, så det gjorde jag. Tre timmar senare kom vi hem från besök både på famijeläkarjouren och jouren på barnkliniken på sjukhuset...

Först åkte vi till familjeläkarjouren, som tog prover och kollade läget. Frida pep inte ens till när hon fick sitt stick i fingret den här gången, urduktigt! Snabbsänkan var under 8 (= normal), blodvärdet 115 (vilket tydligen var normalt även det). Däremot konstaterade doktorn att pulsen var oerhört hög och att det verkligen inte lät bra med andningen. Vi fick en remiss till barnkliniken på sjukhuset och åkte vidare.
På sjukhuset fick Frida andas in Ventoline i en sån där tratt-grunka-apparat två gånger (för rätt omedelbar andningshjälp) och dricka Betapred (mer långtidsverkande luftrörsvidgande medusin). (Eh... eller om det var tvärtom med namnen?!) Hon blev nästan direkt bättre, så det var underbart skönt. Hon gick från en flämtande liten trasa till vår tjej som pratar och håller igång igen - vilken lättnad! Tydligen hade jag inte ringt i onödan (tvärtom sa läkaren att hon var VÄLDIGT tätt och att vi snarare varit oansvariga föräldrar om vi INTE ringt och åkt in med henne)- jag lär mig mer och mer att lita på magkänslan!
Om hon blir sämre inatt igen, så ska vi åka in direkt (men han trodde vi skulle slippa). Imorgon bitti ska vi dock tillbaka så att Frida får göra ännu en sån där tratt-grunke-andning, plus att vi ska få med oss prylar hem för att göra inhalationer under en period (sa han 5-10 dagar?), och ev. sedan vid behov. Lite tätt i den där små luftrören är det än, men sååå mycket bättre. Läkaren gissar på förkylningsastma, eller åtminstone en sådan reaktion denna gång (vid just denna luftrörsinfektion).
Väl hemma så var Frida lite darrig och hostig men vid gott mod. Hon hade ju knappt fått i sig nåt alls under senare delen av dagen, men åt nu glatt både fil och spagetti och smörgås! -phu- Sedan slokcnade hon nästan vanlig tid och sover nu gott men hostar lite då och då. Funkar bäst med nappen istoppad trots lite snuva, eftersom hon börjar kraxa så snart hon andas genom munnen. Vi håller tummarna för att natten blir okej...
Nu ska jag och pappan se Robinson inspelat på video och käka snask... Kan behöva en stunds relax efter den här intensiva kvällskvisten!!
/Jenny
Gomorron alla monsterdiggare
Kanske ska vi hitta på nåt snart. Barnbio? Blomsteraffär? Promenad? En sväng till farmorn och farfarn? Vi får se. Jag får åtminstone lov att kamma till mig en smula först om jag inte ska skrämma slag på folk, haha.
Vad ska ni göra?
/Jenny
Steg för steg

Det känns GRYMT skönt med fredag ikväll. Frida och jag har dock skrotat runt här mestadels ensamma, eftersom pappan hade nåt slags nyckelmissöde på jobbet och inte kom hem förrän kl 20.30. Då hade Frida just precis somnat i soffan, men hoppade till när dörren slamrade och pappan ropade och sedan tillbringade de sisådär 45 minuters ytterligare läggningsstund i sovrummet...
Jag har sett Let´s Dance och tappade just hakan över att min favorit Morgan Alling fick packa och åka hem idag. Trist - fast alla tre är grymt duktiga! Nu blir det till att hålla på Laila Bage, tror jag. Är förrsten väldigt störd för jag missade ju Lost i veckan - nån som vet OM och i så fall NÄR det går i repris? Hittar inget i min TV-tidning! -morrar-
Nu ska jag joina Johan i soffan en stund till. Kraaaam och glad helg på er!
/Jenny
Vem där??
Morgonmys
Men det är OCKSÅ lyxigt, att få vakna och kika ned på en liten sötnos som ligger och plirar busigt på en med morgontrötta ögon! Som gärna hoppar över i storsängen och kraaaamas. Som delar ut pussar i mängd, som en liten hackspett. Och som gosar in sig mot ens hals och ligger där, varm och trygg. Det är kärlek det - och världens bästa början på dagen!

nagelborsten och for omkring och viftade vilt på pipplotterna som hon prompt skulle ha!
/Jenny
Komma ikapp


Nåt som verkligen håller på att återgå till det normala och mer därtill, är Fridas matlust! Det står helt klart att hon håller på att äta ikapp förlorad kraft, eller hur man ska uttrycka det. När vi kom tillbaka till dagis i måndags, kommenterade flera i personalen hur mycket smalare hon blivit under sjukveckan. Så lite upphämtning kan behövas! Vid lunchen på förskolan hade hon ätit TVÅ portioner, och när maten sedan var slut hade de fått servera henne några smörgåsar! Hemma var det än tydligare, från det att vi åkte från dagis tills att hon somnade åt hon i stort sett oavbrutet!
Hör bara: Under matshoppingen åt Frida en banan. När vi kom hem åt hon middag med en frenesi jag aldrig nånsin tidigare sett. Direkt efter gjorde jag pizza, och medan jag kockade åt hon konstant av den skinka, banan och tomat jag skulle lägga på. Sedan smarrade hon i sig lite provsmakningar av den färdiga pizzan, åt en glass och direkt därefter kvällsgröt och macka! Jösses. Att den där lilla magen inte sprack!
Själv har jag kollat på Grey´s Anatomy och lipat. Flera gånger. Det var komplicerade relationer, vänskap, dödssjukt barn och annat hjärteknipande som kröp inpå idag. Jag är sååå blödig, och alldeles speciellt när barn är med i bilden. Men kanske hade jag bara en sån där dag när jag behövde få gråta av mig en smula och släppa ut nån spänning? Nu ska jag göra lite te och ta magmedicin. Var hos företagshälsovården idag för den trilskande, onda magen. Fick pills och en remiss till gastroskopi. Vill göra den och samtidigt INTE alls. Blä, det blir nog vidrigt - men förhoppningsvis vet jag sedan åtminstone vad det INTE beror på. Typ.
Natt natt!
/Jenny
Lockbete
Bit för bit
Frida har totalt dille på pussel numera. Det började efter tvåårsdagen, när Bamsepusslet från M med familj blev en storfavorit. Nu har vi plockat fram alla "fådda" och ärvda pussel vi har, och hon vässar tekniken hela tiden. Hon har helt greppat hur man ska tänka, det imponerar stort. De har väl ca. 9-15 bitar, de som gäller just nu. Pussel som hon lagt flera gånger är hon GRYMT snabb på! Sen mellan varven kommer vansinnesutbrotts-skriken när någon bit hakar upp sig och inte hamnar på plats GENAST, haha (hm, VEM kan hon har ärvt den stubinen av?! ). Men mest kan hon bra och själv, man kan behöva tipsa lite om vad som hör ihop bara ibland. Superhäftigt!

Idag blev pappan försenad från jobbet, så jag fick rycka in och hämta Frida på dagis trots att det var "hans" dag. Barngruppen var ute och lekte när jag kom, och jag insåg att det här med att uppdatera regnställs-storlekarna är nog hög tid nu.... Frida befann sig i en frökens famn, alldels rödflammig i ansiktet av gråt (ännu ett arv från mig som hon lär glädjas åt - NOT). Orsaken: "Hon är jättetrött, har inte sovit idag heller.".
Och nog var Frida trött! Hon grät för att jag ville ta av regnbyxorna. Hon grät för att jag hade tuggummi (hon är lite rädd för tuggummi, fråga mig inte varför...). Hon grät för att jag ville kolla blöjlistan. Hon grät för att jag skulle bära henne. Allt var helt knasigt för lilla tufflan! Men hon sa också att hon hade ont i magen, och när jag frågade om hon kanske var hungrig sa hon att hon ville ha "muuuukt macka" (= mjuk macka). Lilla gryn.
När jag hade kommit till dagis, därifrån med overallstrollet och hela vägen hem, så var pappan också på plats. Vi mötte upp utanför vårt port, han tog sötnosingen på armen och jag sladdade tilbaka till jobbet för ytterligare några timmars jobb. Jag var sist på bygget idag och fick larma stället! Det hör inte till vanligheterna längre. Sen kom jag hem till en busunge som ätit massor men förvånande nog INTE velat sova nåt trots allt! Hon slocknade rätt gott när det väl blev nattningstajm, om vi säger så.
Jag har totalt soff-pauserat framför TV: ikväll, har sett Mästarnas mästare och House. Kul att Elofsson och Moström fick vara i final, det var önskad och rättvist! Glömde dock bort att Lost skulle börja ikväll, så jag får spela in reprisen istället sen. Retligt, jag som sett fram emot det! Nåja. Nu är det min tur att skutta ned i sängen!
Nej vänta, jag måste ju berätta en rolig och hedrande sak först! Jag har intervjuats för ett forskningsprojekt på jobbet idag , av en kvinna från en helt annan avdelning. Projektet rör hälsofrämjande arbetsliv och aktörsperspektivet, alltså nåt kring medarbetarnas roll i ett hälsofrämjande perspektiv. Hon ska intervjua sex personer, som är "omvittnat goda medarbetare och ansvarsfulla personer och kollegor". Och FLERA personer hade tydligen föreslagit mig som lämplig! Häftigt att få ett kvitto på att man uppfattas positivt (åtminstone av dem). Jag blev väldigt glad!
Nu är det godnatt.
/Jenny
Godnatt
Sov gott. =)
/Jenny
I vardagen igen
Frida verkar ha orkat med förskoledagen bra. Så pass bra, att hon inte ens tyckt att det var nödvändigt att sova. Man kan väl säga att hon inte hade några problem att koppla av under bilresan hem sen... Sover som en stock! Måste snart väcka henne, så att inte sömntiderna bir ännu mer på snedden än de redan är. Den lilla fnutten hade ätit lunch och mellis idag också, kanske inga jätteportioner men i alla fall inte så lite att det var anmärkningsvärt. Skönt! Och det stod tre blöjbyten uppskrivna, så jag kan nästan anta att hon kissat hyfsat.
Själv hade jag en arbetsdag fylld av möten. Det är ganska frustrerande, när man varit borta en hel vecka och ligger efter med både det ena och det andra - att hela första dagen går åt till att vara uppbunden med annat istället för "beta-av-att-göra-listan-jobb"! Men det ordnar sig. Det gör det alltid. *ler*
Nu: väcka halvdöd lilltröttis och laga mat. Ha en bra kväll!
/Jenny
Back to basics
Idag var en strålande dag. Det var sol, jajjemen! Vi gjorde en utflykt till friluftsområdet Hemlingby på förmiddagen, hela familjen. Den var inte så lång men naggande god och innehöll korv- och pinnbrödsgrillning, kisande mot solen med ovana inomhusögon, massor med frisk luft och pulkaåkning. Härligt för innesittarna!




Men dagen var också strålande på så sätt att Frida ätit mat igen. Frivilligt! Visst, det är fortfarande trögt med vissa grejor. Men hon knaprade i sig nästan en hel varmkorv idag! Och på kvällningen gick det ned både makaroner, bacon och köttbullar (förvisso små portioner, men i alla fall!) . Och macka. En liten matstrejkare som säger "Mamma, sugen. Jill (=vill) ha macka mamma." Det är lycka för en orolig mammasjäl!
Den ökade matlusten märktes redan inatt, när Frida vaknade klockan 03.17 och omedelbums yttrade ett bestämt "tunnbjöd!". Hon somnade ju jättetidigt igår, så varken tidpunkten eller önskemålet var så särskilt konstigt eller oväntat. Pappan pallrade sig upp och bredde tunnbrödsmacka, som fick mumsas i sängen för att minimera uppvaknandet. Trött som en plätt sattt Frida lutad mot mig och knaprade förnöjt. (Och jag försökte ignorera att jag AVSKYR att sova på smulor och skräp i sängen...)
Två smörgåsar senare gick Frida med på att försöka somna om. Hon låg (ganska) snällt mellan oss i mörkret, men var väldigt vaken. Sista gången jag kollade på klockan var 05.53. *gäääääsp*. Pappan å sin sida, var så himlarns nöjd i morse över att Frida somnat om så snabbt och smidigt inatt! Jojo, jag undrar vem som somnade om snabbt egentligen?!
På eftermiddagen idag åkte pappan och lekte hockeystjärna med ett grabbgäng, medan jag och Frida minisimmade. Det är alltid mysigt, även om jag var lite morrig innan för att Frida inte hann sova nåt. Efteråt slocknade hon dock djupt på bussen hem. Jag försökte väcka henne två gånger sen men hon somnade bara om (i min famn och på kökssoffan), så det blev en ganska sen nattning ikväll. Men äsch, det tar väl lite tid att få fason på sjukläges-undantagen från rutinerna!
Hur som helst. Nu känns Frida nästan som vanligt. Lite blek och lite trött, men okej. Blöjorna har också varit tydligt tyngre än igår, så nu känns läget lugnare igen. *pheuw* Nu blir det spännande att se om hon orkar med dagis imorrn! Och jag ska jobba! Det känns nästan ovant, efter en hel vecka hemma, haha. Men det finns att göra, om man säger så...
/Jenny
...som för övrigt muttrande konstaterar att jag hade kunnat gå och sova för typ en timme sedan, om inte den här slöhögen till dator tog sån SJUKT lång tid på sig för att behandla bilder och ens öppna webläsarfönster ibland. Gaaah!
Dagens resultat
Och ja, jag fick med mig ett bättre humör hem också - även om det började lite darrigt. Inledde nämligen med en översvettig BH-provning på "fina affären" som jag bara fick lov att avbryta och fly ifrån. Man ska inte ha världens varmaste provrum i sådana butiker! Och jeansprovning genomförs alltid med en klump i halsen. Det ÄR inte kul att handla kläder när kilona tillåtits bli för många. Bläää. Jag borde verkligen göra något åt det - jag vet att det går, för jag har ju gjort det förr... Men det krävs en gemensam satsning av ork, uthållighet, fokusering, egagemang, vilja och tid - och just nu är inte alla de staplarna i topp.
När jag kom hem visade det sig att Frida ätit typ noll och inget på hela dagen (undantaget ett par vindruvor, några salta småkex och ett glas saft). Lillpärlan hade även vägrat sova, hade inte ens slocknat i bilen på väg till eller ifrån den lilla utfärd hon och pappan gjort till en kompis. Well well. Jag lyckades åtminstone peta i henne en burk fruktpuré och en del vatten, sedan var det nattlinne och godnatt för grynet. Hon somnade i stort sett samtidigt som hon lade huvudet på kudden. Klockan 18.15, typ - det kan bli spännande eftersom denna bruttis brukar somna runt kl 20.30 när rutinerna är i fas, och nu under sjukveckan somnat än senare. Kan man gissa på en tidig morgon?

Det här ickeätandet och motvilliga drickandet har pågått länge nu, sedan i måndags. Nu har Frida liksom snöat in på att ta "tuggpanik", verkar det som - eller så mår hon halvtaskigt fortfarande. Hon har dock verkat rätt opåverkad, och jag försöker hålla koll så att det inte blir läskligt eller farligt. Är ju så praktiskt med blöjor på det viset, lätt att mäta "utgifterna" liksom! Redan igår kissade Frida mindre vilket bekymrade mig, men idag var det väldigt lite. Så nu är jag lite nervös, faktiskt. Kommer att tuta i henne vatten vid minsta ögonblinkning och småvakning inatt. Bättrar det sig inte imorgon så kanske sjukvårdsrådgivningen får ett samtal!
Men nu - sängen kallar. Frida ligger ännu en natt som en sprattelgubbe mellan oss och trängs. Nu hoppas jag snart att hon blir frisk, av flera orsaker. Om inte annat så att vi törs lämpa över henne i sin säng och får sova lite rymligare!
/Jenny
Släpp ut draken
/Jenny
Dansant
Vi har kollat på Let´s Dance här tillsammans, hon och jag. Under varje danspass skuttar hon upp och dansar med energiskt framför TV:n. En sväng med prinsessklänningen hann hon också med, samt att prova igenom alla sina mössor i hall-lådan under tiden. Hon tar på dem själv (lite hejsan och svejsan som ni förstår, vilket gör det ännu sötare) och kommer glädjestrålande in och visar upp sig, med jordens mest filuriga min. Gullgumma!
Nu håller jag på att Elisabet Höglund åker ut ur Let´s Dance. Jag vill se Morgan och Laila i final! För övrigt ser jag fram emot säsongspremiären av Lost nästa vecka, och ska nu kolla på ännu ett avsnitt av Desperate Housewifes som jag spelat in. *ler* Ni hör ju - såhär blir det när man inte gör annat än är hemma, tar hand om barnet och kollar på TV!
/Jenny
Från matstrejk till snasksug?

Den lilla sötnäsan är feberfri idag! Hon har orkat vara uppe på benen en del, vilket känns skönt. Hon håller i skrivande stund på att rensa barnsektionen i bokhyllan - läser lite och kastar på golvet, om och om igen... Hon har också ritat mycket och klippt med saxen - så intensivt att även tröjan fick sig ett litet snipp! Detta bekymrade Frida MYCKET, när jag sade åt henne på skarpen att så fick man inte göra så åkte mungiporna ned direkt och stora krokodiltårar vällde fram.
Vi gosade ihop oss och sov tillsammans två timmar mitt på dagen, vilket var GULD värt för en nattsuddande mamsing som mig. Jag vaknade med en drakes eldiga humör i morse och skällde på stackars pappan bara för att han kom in och kramade Frida innan sju när han skulle gå. Frida vaknade nämligen och jag trodde inte hon skulle somna om mer, vilket kändes outhärdligt eftersom jag lade mig sent och hade knappt sovit alls för att jag inte kunde ligga bekvämt på något vis. (Jag hade/har SÅÅÅ ond nackspärr att jag knappt vet vart jag ska ta vägen, plus den ömma bröstkorgen som börjar bli rutin nu men dock stör som atsingens. ) Men våran bästa lilla guldpärla somnade VISST om och sov till 08.30 - och jag ringde pappan och bad om ursäkt för mitt humör, när vi sjusovare väl hade släpat oss upp...
Finns det nån som GÖR nåt därute, som ni har lust att berätta om? Nån med ett liv, större än 75 kvm inomhustillvaro med alldeles för få stimuli av vuxenhjärnan? Jah hoppas ni alla får en bra helg. Själv ska jag väl lalla runt här, haha. Hela den här veckan har känts en smula som vissa perioder under föräldraledigheten. Sänkt hygien, röriga rutiner, för lite socialt liv och STOR portion Frida! Haha. Gud, jag måste bredda min tillvaro...
Nu ska jag se om jag kan få i Frida en snutt frukpuré eller nåt, sedan kanske hon behöver en liten vila till för hon är väldigt gnällig just nu. Det tar på krafterna att friskna till!
/Jenny
Tråkmåns
Just nu är verkligen det här en eländigt trist blogg. Bara gnäll och tjat om tusen krämpor... Förstår att ingen skriver några kommentarer! Annars vore det kul att få veta lite vilka ni är som läser eländet. *ler* Well, jag fortsätter väl navelskådandet, haha.
Frida och jag tog en trevlig liten kort promenad på sena eftermiddagen, då vi passade på att uträtta några välbehövliga ärenden efter denna snart veckolånga isolering. Syre! Ah, det var inte dumt., ska ni veta. Frida var trött efteråt, men glatt uppeldad över att vi köpt sushi och misosoppa som hon gillar så. Hon lade rabarber på soppan och drack upp alltihop, vilket kors i taket är det enda på hela veckan jag inte behövt tjata i henne.
Men glädjen blev kort! Efter att jag även fått i Frida lite yoghurt och just skulle gå och ta på pyjamas och natta henne, kom hela sopp-intaget upp igen samma väg. Fanken också! Hade gått tre dygn sedan senaste magsjuketecken, så nu trodde jag att det var lugnt. (Men det här var nog i och för sig mest magens sätt att säga "Hallå där, flera deciliter misosoppa var jag inte beredd på än, hörrni!".)
Gaaaah, jag blir så trött. EN minuts kräks i köket = typ TVÅ timmars duscha-tvätta-torka-hänga-sanera-ordna-jobb!!! Blä. Bara blä. Jag som just tyckte idag att det är mycket skönare med matt-och-hög-feber-vabb, än tro-om-hon-kräks-snart-vabb... Men jippi för att vi har en så duktig liten prick, som tappert blir duschad utan gnöl när hon är så trött att hon nästan faller omkull. Dessutom gick febern ned av bara farten, just nu känns hon nästan normalvarm där hon ligger och snusar så gott bredvid pappan.
Jag spontanshoppade en webbkamera idag, på vår lilla snabbpromenad. Tänkte att det t.ex. kan underlätta deltagandet i jobbmöten gånger som dessa. Och framför allt kan vi kanske online-babbla med morbror J eller sådana kul (egentligen rätt gamla) nymodigheter! Tyvärr borde jag nog ha rekat lite mer och lagt på några kronor till - då kanske jag hade sluppit reta IHJÄL mig på att det är sån sjukt lång fördröjning på bilden. Kameran känns inte direkt ny då. Man ser ju ut som jordens mongo mest hela tiden, i alla fall på testbilden (vilket är den som brukar gå snabbast...). Men jag får väl bjussa på det, helt enkelt!
Nu: Hänga tvätt (som jag väntat på att den skulle snurra klart) medan jag kollar på video.
Sen: sova sova sova, säng säng säng.
Håll tummarna för att Frida sover minst till klockan åtta (som för det mesta, om hon får)! Hon kom i säng lite sent, men har hon mindre feber så vet man aldrig... Jag kanske får ställa in mig på att joina henne på en tupplur imorgon!
/Jenny
Bubblare
En vanlig vardagskväll efter middagen förra veckan:
Ett sugrör, ett glas vatten och en unge som är van att se sig själv på film... *haha*
Att äta eller inte äta...

Den lilla pärlan har precis somnat, så nu blir det nog stiltje ett par timmar skulle jag tro. Jag ska pusta ut och käka nåt, medan jag ser lite video för att komma ikapp med Desparate Housewifes eller så. Dessutom hoppas jag hinna göra lite webbjobb också, innan Frida slår upp sina blå igen och börjar gny om det ena och det andra. Och jag gläds varje timme åt att jag faktiskt verkar ha klarat mig från att ärva magsjukan!
PS: Bara så att ni vet, kan man lägga in bilder som miniatyrer på den här bloggen. Klickar man på bilden, öppnas den i större format. Så är det med dagens bild! Ibland kanske jag gör så, om jag vill infoga flera bilder i samma inlägg .
Tjingeling!
Konsten att njuta
När sedan pappan skulle lägga sig för natten, hade Frida inga planer på att följa med. Hon sov nästan tre timmar extra på eftermiddagen, jag väckte henne till sist 19.30 eftersom jag insåg att det kan bli sent annars! Så nej, att nattas var inget alternativ för lilla damen med stora viljan. Jag bäddade över henne på en liten mediationsmadrass bredvid mig där jag satt vid datorn. Där låg hon och kikade och småpratade, tills hon somnade vid 22.30-tiden. Suuupernöjd. *ler* Detta koncept var väl beprövat sedan jag duschade idag och funkade lika finfint då.
Hon fortsätter att ha hög feber. Som tur är tar hon alvedon utan minsta prut för tillfället. Nu ska jag bära över den lilla sötälskligen till sängen, så kan hon få ligga och trängas med pappan en stund innan även jag viker mig för dagen.
Gonatt och trevlig torsdag på er!
/Jenny
Hot stuff
Frida har inte visat några magsjukesymptom sedan 02-tiden igår natt, det är alltså ett och ett halvt dygn sedan nu. Skönt, hoppas det betyder att vi kan släppa den oron. Det vore skönt med nätter där jag och pappan inte (som inatt) sätter oss upp med varsin bunke i högsta hugg, beredda på kräks så fort hon hostar till. Jag började fnittra åt det absurda så att Frida vaknade. *skrattar*
Hur som helst. Istället för taskig mage, smällde Frida till med att få hög feber inatt - hon tempade på 39,7 grader när jag gick och lade mig och var het som en braskamin. (TACK och ske pris för örontermometern, man kan ju till och med ta tempen när hon sover numera!) Och detta trots att hon fått alvedon ca. fem timmar tidigare... Inget vidare.
Den lilla blomman har sovit och sovit och sovit. Vaknade vid åtta, drack vatten och somnade om. Sov till närmare kl 10, då hon vinglade upp på feberyra ben och hade en konstant gnyende ton oavsett vad hon sa. Pillade i sig liiiie kex, liiiiite fruktpuré och ganska mycket dryck. (tack och lov!). Vi läste sjuttioelva böcker, jag lyckades få i mig frukost medan hon vilade på kökssoffan och sedan var det sängen som gällde igen där hon somnade klockan 12.
Jag har ringt BVC för att fråga om magsjuka brukar kunna övergå i hög feber, de ringer väl upp i eftermiddag nån gång. Tills vidare klappar jag om det lilla grynet och tar det luuugnt och stilla här hemma. Borde kanske ta och fräscha upp mig nu när hon sover? Med undantag för "illamående-katastrof-duschar" ihop med henne på natten, har jag inte piffat till mig sedan... i lördags, tror jag. Herregud. Det är som att vara tillbaka på nybebis-stadiet igen, haha.
(Själv väntar jag med spänning på om jag ska klara mig från magsjuka. Kan bli GRYMT otaktiskt att få det samtidigt som jag har ett jättejätteont bröstkorgsparti. Det blir en... utmaning.)
/Jenny
Shake it, prinsessan!
Men sedan blev prinsessan lite trött... *ler* Det var helt enkelt tid för en paus. Och lite dryck-trugande från envisa mamman...

Man KAN ha lite mysigt och roligt, även under en magsjuke-vabb. Det är ju en evig tur!
/Jenny
I samma spår
Nu på kvällningen har Frida fått feber, nu är hon uppe i 38,7 grader. Ringde dagis förut, som berättade att en annan liten tjej kräkts till och från i fem dagar... Så vi får väl se vartåt det bär. Riktigt i form är vår lilla knytta fortfarande inte, i alla fall. Stundtals har idag Frida varit väldigt trött. Hon sov middag tre och en halv timme idag och har vilat rätt mycket. Tur för mig - som hängt tvätt, hunnit med att delta i ett jobbmöte via telefon och gjort lite annan nytta under tiden! Men bäst vore ju om hon vore pigg såklart.



Medan jag stökade på i köket, vilade Frida lite på (den tillfälligt extra skydds-lakans-beklädda) kökssoffan en stund!
/Jenny
Hyfsat trots allt
Lägesrapport: Inget mera kräks sedan åttatiden (än), men en blöjomgång som hette duga runt lunchtid. Ny dusch och klädtvätt - börjar få rutin nu, haha. Frida åt faktiskt en liten portion spagetti till lunch, tjohoo! Förvisso stående vid köksbänken för att det var kul, men bara det funkar så är det HELT okej.

Sedan sov vi båda sida vid sida i två timmar. Välbehövligt! Jag hoppas få i den lilla blomman någon form av mellis eller middag snart. Efter sovningen satt hon alldeles stilla och trött i min famn en lång stund, men nyss hoppade hon ned och började leka lite. Det kunde vara värre, det kunde det verkligen. (Och sa jag att detta faktiskt är hennes första magsjuka nånsin?)
/Jenny
Repris
Blä. inte bästa sortens vabb det här.
/Jenny
Sanerat
Jag satt i soffan sent igår kväll och skrev klart minnesanteckningar till jobbet. Bärbar dator, chips, TV och lite jobb - det gick ingen nöd på mig precis. Tänkte att det var lika bra att få det gjort medan jag hade flytet uppe, så klockan var över 00.30. Plötsligt hörde jag Frida (som förresten själv-somnade med klart godkänt igår!) börja gråta. Innan jag ens hann dit ropade Johan att hon kräkts.
Jippi. Kladd i håret, på pyjamasen, hela hennes säng, golvet och lite på vårans sängsida. Myyyysigt. Av med allt, in i duschen med mig och henne. Tvätta håret och lilla överkroppen, torka, ny blöja, ny pyjamas... Bäddade med tjock handduk i vår säng, sedan lade hon och pappan sig igen medan jag torkade rent både här och där och bäddade om spjälsängen. Hon var jättejätteduktig, den lilla tappra skruttan. Inte mycket gråt, och somnade om ganska snabbt. Heja heja Frida, bästa tjejen!
Snacka om guld värt med tvättmaskin i lägenheten sådana här gånger! Alla sängkläder och handdukar åkte in direkt, medan den färgstarka pyjamasen fick snabb-handtvättas för att inte ligga och stinka. Eftersom datorn ändå var på, mailade jag jobbet direkt och meddelade att det blir vård av barn för min del idag. Skickade även de färdiga anteckningarna - klockan 01.45! Nån lär ju undra om jag är riktigt klok (även om jag såklart skrev varför jag var uppe då)...
Skulle egentligen till läkare idag med mina magproblem, men har nu mailat dem och bett om ny tid - skulle göra det inatt men då dök internetuppkopplingen, så jag fick hoppa upp nu på morgonkvisten istället! Johan ringer dagis, tvätten är hängd och kudden och täcket ligger i tumlaren, VAB är anmäld på försäkringskassan och 10 vitpepparkorn ligger i magen... så nu däckar jag tillbaka i sängen och hoppas på nån timme till. *gääääsp*
Jag har sovit lätt som en fjäder dessa fyra timmar, hoppat till för minsta ljud från Frida. Hon har dock snusat lugnt och inte kräkts mer, så vi får väl se vad det blir av det hela. Håll tummarna för att detta var allt!
/Jenny
Maxat
Trots de förutsättningarna lyckades vi bra! Kom hem med fullpackad bil, utan gnabb, med bytt blöja och lite varmkorv i tvåårsmagen. *ler* Har nu allt ifrån blöjor till tvättmedel till diskmedelsttabeltter för ett bra tag framåt - och säkert åtminstone mat till några middagar också! Förvisso fick vi (läs: sambon, denna gång) punga ut med pengar motsvarande typ en billig sista minuten-resa, men det är väl smällar man får ta helt enkelt...
Nu kom nyss mina sötisar hem, efter att ha varit på minisim och plaskat medan jag knappat ihop minnesanteckningar till jobbet. Frida är så oerhört kramig just nu, man får hårda omfamningar, pussar och helt underbara "ja älkaj dig "-betygelser. Snacka om guldkant på tillvaron!
PS: Har en liten oro över att den lilla blomman väldigt ofta och väldigt lätt blir blå om läpparna numera. Det började i samband med den höga febern i julas. Är det bara när hon är frusen, verkligen? De har lagt märke till det på dagis också. Hmmm. Måste kanske kollas upp, nån gång. Eller så är jag bara pjoskig...
/Jenny
Blommorna växer små
En ny Molly Mus-bok, det är grejor det! Bokreashoppat tidsfördriv. Frida visar klar glädje över alla nya luckor och hjul man kan snurra på och jag vet inte vad. Denna läses med viss frenesi just nu.... *ler*
/Jenny
Sena vanor
Jag smög dock upp och passade på att mickla runt lite med inställningarna här på bloggen. Nån gång i världshistorien ska jag fixa ett ordentligt sidhuvud (och rätta till miljarders andra detaljer), men tills vidare har jag nu i alla fall fått liiiiite mer färg här. Det tar evigheters evigheter att pilla med och det FINNS ju faktiskt annat att hinna med i vardagen. *skrattar*
Nu ska jag äntligen lyfta rumpan från stolen vid datorn. Pappan har varit upp en stund vid TV:n men vänt tillbaka till sängs för natten. Jag ska göra lite host-lenande te med honung, krypa upp i soffan och titta på en bit av dokumentären "Ett annorlunda liv" som sändes tidigare ikväll men nu finns på ett videoband nära mig. SEN ska jag också krypa till kojs. God natt och god söndag kära ni!
/Jenny
Som en gåva
/Jenny
Oglamourös lördagskväll
Jag släpar fortfarande runt i mysbrallor och tufsigt hår här. Det sägs att man bör forsätta göra sig lite fina för varandra även hemma - det lever jag sällan upp till, men särskilt inte idag... Känner mig riktigt skruttig. Förutom hosta och snuva och huvudvärk, har jag tre extra framträdande problem:
1. Jag har väldiga svårigheter med andningen. Är inte det här förkylningsastma så vet inte jag... Det väser och har sig och känns tungt bara jag går mellan rummen här. Klent. Och jobbigt. Men det går lättare att andas genom näsan - förutom att snuvan sätter käppar i hjulet... Haha.
2. Jag har nu maxont i bröstkorgen igen (samma grej som för några veckor sedan, som nästan försvunnit). Det känns hela tiden och är ordentligt besvärligt när jag hostar, nyser eller snyter mig. Eller böjer mig ned eller åt sidan, eller lyfter Frida. Jag gör alla dessa saker hela tiden, så det känns väldigt smidigt som ni förstår.
3. ...åsså är jag en jäkla gnällspik, klagomoster, ynklig typ - det framgår ju inte minst tydligt av allt gnöl här! Kanske framför allt ett problem för omgivningen. *ler stort*
Nåja. Nu ska den här gnällspiken gå och försöka orka få ihop nånting till middag... Magen knorrar högt och vilt. På tal om det: Fridas mage verkar inte vara på topp idag - hon har näst intill matvägrat hela dagen. Fick i henne lite yoghurt till lunch (efter att hon totalt ratat makaroner och köttbullar) och liiiite mat till middag, men det krävdes mycket lock och pock. Hon säger bara att hon inte vill äta. Skumt. Men hon bjuder gärna på (låtsas)te eller (påhitte)kaffe! Dukar upp både här och där just nu.

Middag var det, ja. Tro vad vi har som kräver minimal ansträngning?
/Jenny
Fredagsmys
Ikväll körde vi fredagsklassikern tacos, framför TV:n till och med. Frida hade redan mumsat i sig korv och makaroner tidigare, så hon snacksade på vindruvor (MASSOR med svartröda favoriter) och var superförnöjd under tiden. Sedan nattade pappan lilla smulan, men han körde en ny variant av somna-själv-övandet - HAN somnade själv, istället! Kom upp ett par timmar senare... Business as usual, alltså. *ler*
Nu är jag trött och rejält skruttkrasslig (håller på att hosta itu bröstkorgen igen), så jag ska ta nåt snabbt fika och natta snart. Känns grymt skönt med HELG, eller vad säger ni?!
/Jenny
Saker som inte hjälper
(Särskilt inte om den lilla tröttnosen slåss...Frida är inne i nån period sedan några veckor när hon kan klappa till mig rätt rejält ibland, speciellt om hon får mothugg. Vi har nu återkommande diskussioner om detta - om att säga förlåt, om att man blir ledsen och att det gör ont när hon slåss... Hoppas det vänder snart! Igår hade Frida knuffat till en liten dagiskompis rejält - aja baja!)
/Jenny
Kvällstrött

Till slut kom vi upp och in, och makaronerna med korv satt som en smäck. Det må vara trist, men det funkar. *ler* Frida åt en full stor djuptallrik och klämde ned lite vindruvor efteråt också! Hon har snöat in totalt på mörka blåröda druvor just nu. Druvor är en praktisk "muta" när man handlar, för övrigt, eftersom de nu oftast säljs i ask med fast pris...
Eftersom middagen blev sen och Frida åt som en häst, skippade vi kvällsgröten och gick direkt på pyjamas och tandborstning. Efter en kort saga somnade Frida bara hon lade sig tillrätta, så jag hann inte ens med något somna-själv-tränande idag. Hon slocknade direkt i vår säng på tre sekunder, lilla gullnäsan! Frågan är om inte jag ska ta och lägga mig i vettig tid idag - min mage skulle nog gilla det, likså resten av kroppen som nu börjar kännas lite småskruttig igen (med massor av hosta som kronan på verket)...
/Jenny
Pyssel och papp
Frida har börjat vilja pyssla. Klippa med sax är mesta favoriten, och i veckan fick hon för första gången köpa klistermärken. Hon valde själv:
- ett ark med bulliga stjärnor
- ett ark med Musse Pigg
- ett med häftiga racerbilar
- ett med tecknade grävmaskiner, traktorer och lastbilar!
De sistnämnda var tydligen väldigt snarlika barn-TV-figuren Byggare Bobs fordon Rulle, Skopis och Kranis (som hon fått ärva i duplo-form av kusinerna och störtgillar!)...
Tvåårskontroll
Sedan var det dags för besök hos sköterskan. Mäta och väga (numera på en stå-våg respektive med en mätpinne på väggen) gick finfint. (Jag hade absolut tänkt tanken på hur kul det kunnat bli om hon verkligen inte ville nåt av allt vi skulle göra där - men hon skötte sig exemplariskt!) Frida väger nu 12,4 kilo och är 88,5 cm lång. Hon hade planat ut i båda sina kurvor och ligger nu precis under normalkurvan, men eftersom både längd och vikt följde varandra så såg det bara fint ut.
Sedan fick vi lite hälso-info (rekommenderad maxtid för TV och dator etc per dag, mycket rörelse etc), pratade lite om vad Frida kan och om jag hade några frågor. Frida babblade ju på som vanligt, så frågan om hon har kommit upp i tvåordsmeningar besvarade sig självt... *skrattar* Jag slutade räkna efter treordsmeningarna men hon är lätt uppe i 5 ord eller så ibland numera. Sedan verkade de faktiskt lite impade över att hon redan kan några siffror och än fler bokstäver.(Stolt, jag?! Tssss...)
Hon tog på sig alla kläderna själv också efter vägningen idag (om än bak och fram). Hon börjar bli så stor och kunna så mycket, alltså! Ibland hänger inte ens jag med riktigt. Hon är helt störtskön och nu händer det grejor med henne varje vecka, tycker jag. Det kommer bara att säga poff, så ska hon börja skolan! Jisses.

Nu ska jag få i mig en macka, sedan är det som vanligt hög tid för sängen. Imorgon har vi lite extra bråttom iväg, jag har ett intensivt jobbmöte på morgonkvisten så jag får inte ligga och snooza... Ha en bra torsdag hörrni!
/Jenny
Film 4 från gamla bloggen
I ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut
haren skuttar fram så fort, klappar på dess port
Hjälp ack hjälp ack hjälp ack mig, annars skjuter jägar´n mig
kom ja kom i stugan in, räck mig handen din!
Film 3 från gamla bloggen
Näst ut var serpentinblåsning från 2-årsdagen...
Film 2 från gamla bloggen
(men faktiskt lite mindre i ropet just nu)!
Film 1 från gamla bloggen
Jag började med en av de första sångerna Frida sjungit på egen hand - tidigare sade hon mest att hon "glömt texten, mamma" och vägrade sjunga alls. Men sedan plötsligt kom hela sånger i ett svep!
jag sågar och gnider och drar med min fil
Jag målar och målar med tjockt och med tunt,
sen startar jag motorn och bilen kör runt, tut tuut!
/Jenny
Ned för landning

Har just druckit upp mitt te ur min fina, stora, tunna, gröna, vida mugg som jag fått av vännen W. Tänkte mota bort min hosta som återkommit (tack Frida!), så jag rörde ned en stor klick honung med skeden som det står VLL (för Västernorrlands läns landsting) på. Den har visst mormor råkat få med sig från sjukhusköket på Sollefteå sjukhus för en värld sedan när hon jobbade där (för inte knycker väl rara mormödrar saker, om än så små som en rostfri sked?!). *ler*
Somna själv-dag nr 3 gick lite motigare än de två första. Frida tog nog ungefär 40 minuter på sig att komma till ro idag. Hon ropade på mig flera gånger, deklarerade "ja åsså chölja med" (= jag också följa med - till vardagsrummet alltså) och "ja somna ditt knä, mamma". Men så småningom gav hon upp, sista nedbäddningen med nappar och gosedjur höll till slut. =) Jag tror hon kände på sig att hon nattades lite halvtidigt, för att jag ville iväg och se ett TV-program. De är som seismografer, de små rackarna - känner av minsta vibration i luften! *skrattar* Så länge det inte blir skrikfabrik är jag ändå nöjd.
Jag hoppas alla får sova gott inatt och ha en bra onsdag! Frida och jag ska på tvåårskoll på BVC imorgon bitti, så vi har nån bonushalvtimme på morgonkvisten jämfört med vanliga dagar. Lyx!
/Jenny
Somna själv-projektet, dag 2
Annars är jag lite moloken idag. Och det beror inte ens på en massiv supportdag (istället för att få jobba vidare med nya webben som jagg vill/måste/behöver) eller på att nätverket på jobbet fortfarande varit totalkajko (även om det är sjukt störigt). Nej, det är så att en favvo-kollega har fått nytt jobb och ska sluta hos oss. Han är trevlig och duktig, drivande och ansvarsfull. Det kommer att märkas och ge effekter på SÅ många sätt, att han slutar. Det känns riktigt jäkla trist att bli av med honom - han är en stor tillgång för hela stället. *suck*
/Jenny
Sweet dreams
Rapport från första "Projekt somna ensam"-dagen: Frida slocknade i egen säng efter kanske en kvarts småstök. Nemas problemas. Yeah! *segergest*
Jag förklarade för Frida redan tidigt, att ikväll skulle hon få somna själv utan att vi låg bredvid. Hon var helt med på noterna. Sedan gick dagen med middagslur (bara en knapp timme hanns med), minisim (jepp, nu är hon frisk nog för vardag!) och kvällsmys. Stillsam dag för brudarna i familjen alltså. Pappan har varvat sport på TV med frisk luft idag; han har kollat vasalopp, åkt skidor och sett bandy.
Så kom kvällen. Sagoläsning, ordning på alla nappar och mysdjur, klapp och kram och "sov gott Frida, vi är här ute". Spännande. Sedan lite mamma-ropande och napp-tappande. Smidigt att hon valde att ligga i spjälisen, eftersom den är svårare att smita ur! *haha* Några förmaningar måste ropas om att hon skulle ligga still och försöka sova. Men inga skrik eller bråk, bara småbus. Fick gå in och sjunga en sång, klappa lite på kinden och gå igen. Sedan blev det tyst och poff så sov den lilla blomman! På en liten fiskvart!
Jag skulle gissa att inte alla kvällar blir så enkla och smidiga. Men det känns ändå RIKTIGT bra. *skrattar* Nåt annat som känns riktigt jäkla bra, är att sitta och knappa blogg på jobbets bärbara, på trådlöst nät framför TV:n, laidback i soffan. Sååå avslappnat. Vill-ha-vill-ha-vill-ha. *ler*
Ny vecka väntar. Har ni nåt kul på gång?
/Jenny
Över midnatt

Det fick mig att konstatera:
1: Det får nog vara dags för Frida att lära sig somna helt själv nu. Verkligen dags. Tar det max femton minuter är det okej att ligga bredvid, tar det två timmar (vilket inte har hänt på evigheters evigheter förrän idag) är det bara knäppt.
2: Jag har ju LOVAT mig själv att aldrig ligga och försöka natta henne mer än nån halvtimma eller så, om jag känner att det retar mig! Särskilt på en lördag finns det ju ingen anledning att envisas. Varför i all världen gav jag inte bara upp?!
Frida sov FYRA timmar idag på eftermiddagen. Helt utslagen. Jag lät henne göra det, eftersom hon varit/är sjuk. Tänkte att hon väl behövde vilan. Hm. Inte konstigt att hon inte kunde somna i vanlig tid sedan! Ändå låg hon helt still och försökte, den söta nosen. Viftade lite med napparna, gned fötterna och pillade på min arm, men låg tätt intill mig och vilade snällt.
Frida har varit näst intill feberfri idag, skönt. Och hostan har lugnat sig lite också. Det finns hopp om en vanlig vardag på måndag, med jobb och dagis! Men först väntar en natt, och en söndag. Pappan drar iväg på skidor då, och det återstår att se om Frida är pigg nog för att gå på minisim.
/Jenny