BUSBLOMMA

Det är så varmt att jag inte orkar tänka. Orkar inte tänka ut nåt att skiva, liksom. Känner mig helt fragmentarisk. Enda räddningen idag var att jag stack och jobbade några timmar, för där är det AC-svalt så in i bänken. I like. Det räddade nog hjärnan från att koka över, tror jag. Puh.

Lilla fröken fräken var hos farmorn under tiden. Det hade busats i lekpark och käkats glass, bland annat. När jag kom och hämtade Frida sprang hon runt utan en tråd på kroppen (Frida alltså, inte farmorn - bara så inga underliga missförstånd infinner sig, haha!), och sladdade bara ut i trädgården när hon behövde kissa. Det är sommarliv det!


Pappan gick på semester idag. Nu ligger han i soffan och kraxar. Hoppas han slipper den där förkylningen som ofta kommer som ett brev på posten när man slappnar av... Det är en så trist start på ledigheten. För honom mest, såklart. Men också för mig, som tack gärna tar emot lite växelverkan i vardagslivet, haha.

Nån annan som också ligger är Frida! Hon sussade ända till halv tio-tiden i morse (klockan-23-somningarna tar väl ut sin rätt...) och hade fullt upp hos farmor, så det blev ingen middagslur. Jag kämpade med att hålla henne vaken, proppade i henne mat och frukt-efterrätt och sen bums i säng vid 19.15 - klockan 19.30 sov hon som en stock. TACK för det. Några normala egentimmar på kvällen satt inte fel! Har märkt nya barnkläder och tvättat och lagat nåt litet hål i en klänning - men utöver det mest bara flämtat i värmen.

Nu ska jag flytta mig och flämta lite framför TV:n istället, tror jag. Kanske jag får slökika på det däringa danseriet som väl går nu?

/Jenny

Lekparken vi besökte i kvällningen har en "boxboll". Frida tränar, "som pappa". --ler--


/Jenny

Idag njöt Frida och jag av vår första lediga vardag. Vi såsade på morgonen (läs: hon kollade barn-TV, jag småslumrade i soffan) och tog tid på oss innan vi käkade frukost. Vi gick på stan och köpte Vincent-barnskor på rea, panik-behovs-shorts till varma mamman, en lila klänning med fjärilar på till Frida (för att hon utbrast "Den gill jag ha, den äj VACKEJ mamma") och en solskärms-keps som kan beskådas nedan. Hon föll för kusin A:s sådan igår - hittade denna på rea idag för 9.50 kr!

Efter shoppingen och en välbehövlig lunch på stan (som lugnade både humör och mage!), cyklade vi vidare till en lekplats - allt enligt beställning från dagens aktivitets-chef Frida! Efter lite klättrande och rutschkaneåkande och annat skoj, rullade vi vidare för glassköp och hemfärd. Frida var vid det laget så trött att hon knappt kunde gå! Men sova middag, det var inget för henna. Inte förrän vi satte oss i bilen och åkte för att hämta upp pappan, vill säga. Zzzzzzznark...



Anledningen till denna hämtnings-service, var att vi skulle ila till en husvisning. Vi hann, och snajdade runt medan Frida sov i bilen (i trygg skugga med babyvakt på, givetvis). Som vanligt - ambivalens. Det fanns goda och sämre sidor även med detta plejs. Vi funderar lite.

Efteråt drog vi till Max för att gör det enkelt för oss i värmen. Frida matade de påflugna fåglarna med strips och röjde runt i snurr-rutschkanan. Ville aldrig gå, aldrig. Hon bars tills sist skrikande därifrån och pressades ned i bilstolen... Suck. Hon övertalade dock oss till att ta ytterligare en lekparksvända, innan vi rullade hem och gjorde kväll! Här har hon lekt jättebra själv, stökat på med saker, småpratat och trallat och mått allmänt gott.

Inte helt oväntat blev det samma utdragna sena nattning som igår, inte förrän framåt 23-snåret stängde Frida de blå... Suck. Jag väntar på vändningen som altid finns runt hörnet... Det gör egentligen inget att hon somnar SENT nu, utan det är störigt att det tar sån himla TID! Men som sagt, det vänder väl, på det ena viset eller det andra.

Nu har jag naggat klart på min egen sömn, i alla fall. Sängen, här kommer jag och mina trött-värme-svullna ben!

/Jenny

Som jag skrev, så hade vi det riktigt högsomrigt härligt i helgen som gick. Faster A och pappan surfade. Det var pappans första försök, så han badade ju därmed en del - men i våtdräkt. Utöver det höll han sig torr, men alla andra plaskade omkring mer eller mindre. Vissa tog bara nåt enstaka dopp (t.ex. farmorn och farfarn), andra befann sig i vattnet mer ihållande (kusinerna framför allt).

Jag själv hann med rätt många dopp - och felra hade det blivit om det inte vore för de eländes brillorna jag måste dras med fortfarande! Jag lyckades "lura med mig" Frida på ett långdopp till sist på lördagen - började med att bära ut henne på axlarna, långsamt trixa med henne att vilja balansera på mitt ben med fötterna under vattnet och till sist sätta sig (och därmed doppa sig). Till sist plaskade hon till och med och stod på bottnen! Men mest körde hon landkrabbestajlen stenhårt.



Man kan väl uttrycka det som så - Frida är inte typen som riskerar att springa ut i vattnet och drunkna sådär genast när man kommer i kontakt med havet... Dels ville hon inte mer än doppa fotknölarna frivilligt, dels är hon fantastiskt fascinerande störd över att promenixa runt barfota i sanden. Hon går bredbent, stelt och besvärat som om hon bajsat på sig, det är obetalbart roligt att betrakta!

Pappan och Frida metade en stund från bryggan också. De använde helt prima färskt korvbröd som bete - men Frida var eftermiddagshungrig och snaskade glatt i sig det mesta själv! Hon skrattade kopiöst och tyckte det var heltokigt att hon käkade upp fiskarnas mat.

Jag sitter och tar hand om bilder från helgen. Vi stack ganska oplanerat ut till landet igår förmiddag, sov över och kom hem ikväll. Tänkte nu skriva några inlägg här, men är trött som en plätt och orkar faktiskt inte. Gääääääsp.

Jag sov för kort inatt, min svägerska och jag satt uppe och snackade till ganska sent. Jag sov också ytterst hackigt, eftersom jag hade en varmklibbig tvååring ständigt knuffande, klättande eller kramande på mig. Mysigt men vilo-störande. Vi har haft det ljuvligt somrigt. Frida har jazzat runt en hel del utan blöja (med varierande resultat), vi har blivit bjudna på käk (tack!) i parti och minut, till och med jag har gått i bikini (CHOCKING!) och det har badats massor.


NU: akut nattningsdags. Eller neeej, kom just på att först ska jag ta hand om en tvättmaskin också... Rackarns. Men sen - oh vad jag längtar till min kudde. Home sweet home.

PS: Frida är odräglig att natta nu, slocknade till sist kl 22.45 idag (efter två timmar av ALLA humör som finns, dock mest gråt och tandagnisslan! Men 22.45... Betyder det att hon sover hyfsat längre imorgon?? --blåhåller tummarna--

Kram godnatt!!
/Jenny

Hörrni, nu är det semester. Semester och förskoleledigt i sex veckor! Obegripligt. Skönt. välbehövligt, inte minst. (Pappan har två arbetsdagar kvar, men sen hänger han på i ledighetsyran också.) Jag var totalslut när jag äntligen satte nyckeln i låset hemma idag. Luften gick liksom ur. Puuuuuuh.

Jag var trött, nött och varm. I huvudet och de uppdragna axlarna bar jag med mig stressen över allt jag inte hann och systemtrasslet som fyllde dagen. På ryggen bar jag Fridas hela dagiskit - ombyteskläder, blöjor, extraskor, stövlar, regnställ och allt vad tusan som fanns där. Hemkånkat för att rensas upp, tvättas, sortaras om och fyllas på inför hösten sen. (Då börjar Frida på ny avdelning - men med nästan helt samma svänggäng och nästan samma personal!)


Vi landade och käkade och fick hem pappan. Sedan på kvällningen drog vi en biltripp ut på landet. Frida rasslade runt i trädgården, vi fick upp gungan som pappan köpt, doftade på den blommande jasminen och kollade in lotsbåten som tuffade förbi. Jag som först ville stanna hemma och ligga platt, tyckte det var ganska skönt med miljöombyte. Hjärnan vaknade till lite, faktiskt.

Hörrni, det är faktiskt sommar. Soligt. Varmt. Och för den delen, det är okej med gråväder också.
Det är ledigt.

/Jenny

Magarna i familjen är lite shaky fortfarande, särskilt pappans som fått lite återfall. Fast Fridas mage är fin och go och frisk, vad det verkar! Min är mest överstressad just nu, kinkig och känslig. Milde tid vilket kaos det är jämt sista dagarna innan man ska gå på semester - och nu var det lite extra utöver det idag. Gaaaah.

Min fjuttiga timmar imorgon kommer inte att räcka någonstans. Känns faktiskt riktigt skönt att jag planerat att ta några plustimmar jobb på tisdagen för att nätverka lite med en webbkollega, det minimerar stressnivåerna. Det vi skulle sammanstråla om innan semestrarna föll helt ur bild, eftersom hela webbtjofräset låg nere den enda dagen vi hade tid innan midsommar (och nu har hon varit ledig den här veckan). Jag väljer frivilligt att kliva in och ta lite tid av semestern - och OM jag känner för kanske jag avverkar även de viktigaste av de sjuttioelva småtrådar som kommer att bli kvar när dagishämtningsklockan ringer bryskt alldeles för snabbt imorgon (...eller så gör jag inte det...). Med det i åtanke kanske jag kan sluta min dag med sinnet intakt, haha, för nu blåser det på.

Fast det här låter ju lätt hysteriskt, inser jag när jag ögnar bakåt. Det är det inte, egentligen. Det är världsligt. Och tillvaron tempoväxlas friskt mot "titta mamma en myyyyja här, en liiiiiten myja, kolla dåh!". Och så grottar man ned sig i myran. Nemas problemas, solen lyser och man kan gå i shorts. --ler-- Och så är världen ganska lagom stor plötsligt. Jag är faktiskt väldigt bra på att släppa jobbet, också. Jag tror ganska ofta att det här ska/kan/vill/hinner jag kika på hemma ikväll - sen ägnar jag det inte en tanke förrän nästa dag (mer än "Äh, det får ordna sig"). Välbehövlig egenskap.


Frida snackar som en tok just nu. Hon har så himla roliga sägningar hela tiden, små påståenden, knasiga citat, hitta-på-saker... Det går inte att återge, mer än med nån fattigt litet exempel ibland. Man bara myser över det fantastiska i att hon kan. Att hon pladdrar och ökar vidden på snacket hela tiden på ett så störthäftigt sätt att jag blir alldeles golvad! Och hälften av det som charmar ligger i betoning, minspel och gester, Frida kan verkligen "teatra sig"!

Idag vid läggningen, kommenderade Frida "Sjunga om Katajina, mamma". Då är det "Visa vid vindens ängar" som menas. (Pappan satt engång med stora sångboken i högsta hugg, och just den trallen fastnade Frida för. Inte bara Bä bä här inte...) Sure, jag sjunger, bäst jag kommer ihåg. Men nej. "Du missade appelunde juh" Jaha. Vers två handlar nåt om Aspelunden, visst ja. Sjunger vidare. "Neje, flöjtajna dåh!" Ja jösses, nåt om några flöjtar var det väl, men hur och var? Protesterna fortsätter och det är bara att rassla fram sångboken och dra hela repan ordagrant - DÅ var chefen nöjd.

Söta, envisa, minnesgoda, särskilda lilla människa. Jag älskar dig så hjärtat spränger. Snart är det ledigt länge, länge och vi får tid för så mycket mer möten och snicksnack.

/Jenny

Nu kan man känna vittringen av semester. Inte på att-göra-högen på jobbet, för den lär inte hinna bli helt åtgärdad... --suck-- Men det känns på antalet dagar kvar! Till och med Frida pratar om ledighet, minst en tredjedel av barngruppen har tagit sommarlov och det börjar se tomt ut i dagishallen. På jobbet är det än så länge hyfsat med folk på plats, men visst märks semestervibbarna.

Som Frida har trixat med insomnandet på kvällarna den senaste tiden, kan jag faktiskt längta till att det inte riktigt spelar någon roll när hon somnar. Slocknar hon inte förrän klockan 22, fine. Då får det vara så - har vi tur der det oss nån timmes sovmorgon istället. Bara en endaste kväll kvar av ordinarie vardagsvanor, sen kan vi köra helt CRAZY om vi vill., haha. Fast fortfarande vore det ju skönt att hinna med nån liten smula egentid innan nattning, förstås.

Den här kvällen bara rasslade iväg. Frida och jag stannade till på Polarn o Pyret på hemvägen. Skulle byta en sommarhatt och kom ut 500 kronor fattigare, det är så lätt gjort! Fast jag hade ett presentkort, så det gjorde inget hål i plånboken (den här gången, haha). Har märkt upp alla prylarna redan ikväll, skönt att ha det gjort!

Resten av kvällen gick åt till middagsätande, dusch och tvätt av mycket sandigt sommardagisbarn, nattning av gosunge (hon somnade - om än SENT - på min mage!), lite slötittande på dansTV och fika för att hålla magen i schack (lyckas hyfsat). Nu är det dags att koja för ikväll.

/Jenny

Idag är jag mycket piggare och på plats på jobbet. Solen skiner och det är tre arbetsdagar kvar till semestern. Yeehaa. (Fast jag ska in några timmar i början på första semesterveckan och nätverka med en kollega, men det är självvalt.) Nu fika, sedan möte. Ha en bra dag!

/Jenny

Idag är jag en liten prick. Jag var heltaskig i magen i morse, trots lång natt. (Frida somnade väl inte förrän klockan tio, men vi låg till sängs redan vid halv nio och klockan tio är ändå fantastiskt tidigt för att vara mig). Inga krafter. Jag skickade Frida toktidigt till dagis med pappan på väg till sitt jobb. Beslutade sedan att försöka jobba hemma, har man nära till sin egen toa och kan eliminera hela piffmomentet så kan det ju gå.

Jag har avverkat ett godkänt antal timmar vid datorn, i mysbrallor och nattlinne med håret på ända. Funkade helt okej. Senare delen av eftermiddagen/kvällen har jag dock tillbringat till sängs, lätt kvidande. Har till och från (mest till) jordens värk i magen, blääää. Mår illa också, men kräks inte TACK och lov. Blir värre när jag är hungrig, men det är väldigt motigt att peta i sig något. Dålig kombo. Har nog "ärvt" det sambon hade härom dagen, tycks det. INTE kul, vill jag lova.

Pappan hade ju sin hämtningsdag, vilket var en lättnad för mig och min mage. Han och Frida ångade in här på eftermidagskvisten, typ inhalerade varsin glass och virvlade sen ut igen till lekparken i det vackra vädret. Nu kikar lillgrynet på video, förnöjd, med mat i magen. Tur att vi vuxna turas om att vara ynkliga! Och hoppas, hoppas att Frida slipper.

Satsar på att önska bätttring tills imorgon! Ska försöka peta i mig mer att äta om en stund...

/Jenny

Ikväll ska trötta familjen lägga sig tidigt, kors i taket. Pappan är inte på topp, jag har magont och är sluuut. Jag ska bara borsta gaddarna och skutta ur kläderna, så nattar jag mig med Frida. Blir det som igår, kan det ta en stund... Finns risk, för sötnosen sov två timmar och fyrtiofem minuter på dagis idag. Hade inte gått att väcka! Men jag har lovat läsa flera böcker idag, och ska göra allt för att bara låta det bli mysstund ikväll. Inte gnäll och skäll och tjat.


Frida knasar ju sällan mycket med sömnen utan orsak. Hon är väl också lite skruttig, kan jag tro! Nedbäddning väntar nu, alltså. Sköööönt. Ska bara se om den lilla störtsköningen som står här bredvid och står och stuffar till barnlåtar på Spotify kan tänka sig att hänga med, haha.

/Jenny

Frida berättar om förskolans dans kring midsommarstången:

Jag: Vad sjöng och dansade ni för något då?
Frida: Små gjodojna. Å Näj kjåkorna klappaj takten. (= små grodorna, och när kråkorna klappar takten)
Jag: Mer då?
Frida: Eeeh, eeeh... OM fyrkantejna! (=fFyrkanterna)
Jag: Fyrkanterna??? Jaha! Om MUSIKANTERNA, heter det, sötnos.

Dessa ord. Det finns så många som är lika varandra! --ler--

/Jenny

Leka (kurra)gömma har hamnat på tapeten igen, efter en tids träda. Förr räknade Frida BARA, gömde sig aldrig. Nu vill hon gärna gömma sig, men hon gör det på sitt sätt kan man säga. I skrivande stund talar hon först om var hon ska gömma sig, sedan skickar hon iväg pappan att räkna hos mig. När han kommer tillbaka in i rummet, hoppar hon fram. Eller så har hon gömt sig fullt synligt redan från början - och då snackar vi att stå upp bredvid något, typ.

Ja, vad ska man säga. Gissar att svårighetsgraden ökar så småningom... Just idag är både pappan och jag lite matta och småkrassliga, så Frida-varianten anno juni 2009 är ganska tacksam, haha.

/Jenny

Om det var stökigt vid läggningen igår, så fortsatte natten på samma vis. Frida sov bra till 03.30, sedan vaknade hon säkert 10 gånger fram till 6.30. Hon grät, pratade i sömnen, kastade sig av och an, klev upp och skulle plötsligen gå iväg, klagade över ett ont öra... Det var ingen ordning. Sista delen av natten tillbringade hon för ovanlighets skull i vår säng. Jag lade mig sent som vanligt och hann väl få ihop 3-4 timmars sömn kanske, gääääsp.

När Frida väl skulle upp sen, sov hon dock som en sten. En bedövad sten. Hon var fortfarande lite klängig och gnällig men hade ingen feber på morgonen (och örat verkade okej), så jag och hon och dagens skörd av väskor (3 kollin) cyklade iväg till förskolan och jobbet till sist. Det var svettigt som vanligt, idag är det dessutom SOOOOOL ute! Den krasslige pappan hade nämligen lagt beslag på bilen, han var feberfri på morgonkvisten och hoppades kunna jobba åtminstone halvdag.

Nu: Jobba vidare efter lunch. Har en dum, dum katarr-mage idag och tycker en smula synd om mig själv. Och ni?

/Jenny

Idag var det sommar! I alla fall om man inte ställde sig alltför länge i skuggan! Jag tog Frida och drog ut på landet till farmorn och farfarn. Vi smarrade i oss lunch (räddade några rester hemifrån) och spankulerade i trädgården. Frida busade med vattentunnan och studsmattan såklart, kikade nyfiket på vad farfarn gjorde (målade bänkar, bland annat) och mådde gott.


Den lilla fnuttbruttan upptäckte också ett dockskåp, som nån av pappans systrar lämnat efter sig skulle jag tro. HUR populärt som helst, fick efter minst en halvtimme bokstavligen slita Frida därirån för att få till en välbehövlig sovstund. Jag väckte henne efter en timme och hon gick nästan inte att få igång då. Såsade runt i mitt knä länge, trött och klängigt kramig. Go-nöt.


Sen på kvällen ångrade jag att Frida fått sova... (Om det nu var orsaken, det där tvåårs-trilskandet kan försätta berg.) Vi har haft en riktigt pissig läggning idag, som började strax efter kl 20 och Frida somnade till sist utslagen (i soffan!) kl 22. Gaaaah. Vid det laget var jag så SJUKT less och irriterad på hennes gnäll, sprattlande, spring upp och ned, protester och knasigheter. Hon var mikrosekunder från att att slockna minst 3 gånger, men kom liksom på att hon ju skulle krångla - och så drog allt igång igen. Jippi.

Varför avlastade inte pappan, undrar kanske nån? Så att den där labila mamma-människan kan behålla sin mentala hälsa? Jo, han låg däckad förstår ni. Krasslig, febrig, matt med bankande huvudvärk. Kom hem så efter ett dygn som flytthjälp i Stockholm och har inte sagt många ord sedan dess, bara sovit och ojat sig. Jag som först trodde att han mest bara var lite ynklig efter midsommarfest här och knytis-kväll där och en tung fysisk dag idag, fick ta tillbaka de tankarna. Konstaterar att jag nog får dra hela lasset ytterligare ett par dar framåt. Well, well, vad är väl en bal på slottet...?

Ha en bra vecka, hörrni. Min sista jobbvardagsvecka innan semester. Uppgradering av utbildningsplattform och väntat kaos. Det blir nog finfint det här...

/Jenny

Efter ringdansen på hembygdsgården, blev "dansgolvet" kring stången tomt. På scenen fortsatte programmet med bl.a. solosång av en ung talangfull tjej från bygden. Frida och lilla I försatte givetvis inte tillfället att dansa lite mera! Så på hela gräsplanen var det bara tomt och tomt - och så våra små sköningar! Folk som satt längs bänkarna log och roades av deras skuttande. Kul att stadsungarna kunde utmärka sig på ett positivt sätt, haha!

Frida snurrade så att hon raglade omkring till slut, jag trodde nästan hon skulle stå på näsan...


/Jenny

När vi kom hem, rasslade pappan iväg med en vän till Stockholm för att hjälpa honom flytta. Frida och jag rundade av midsommardagen med ett biobesök. Hennes första riktiga, om vi bortser från rätt många barnvagnsbiobesök under första året förstås. Men då visades ju vuxenfilm, nu var det barnvänligt som gällde!


Att gå på bio idag var en chansning. Fridas huvud lär redan ha varit fullsmockat med intryck efter det senaste dygnets lek och bus. Hon hade dessutom inte hunnit sova middag, för hon kom aldrig till ro i bilen hem. Men det gick finfint!

Det var bara vi plus en pappa och dotter i hela salongen. Frida satt still ända tills sista fem minuterna. Det är svårt att veta vad som gjorde mest intryck - lilla mini-barntoaletten som hon lyckligt kissade i både före och efter filmen, eller själva bioupplevelsen? Frida tyckte att fåtöljerna som inte höll sig nedfällda var konstiga, proppade i sig massor av godis och lärde sig snabbt att man ska viska om man vill prata. Dessutom dansade den lilla sötblomman självklart loss framför duken loss till eftertexterna!


Efteråt tog jag ett snabbt beslut: Vi käkade middag på kaféet som ligger i anslutnijng till Filmstaden, eftersom det ÖSTE ned ute och vi hade noll regnskydd med oss! Det blev en riktigt mysig timme  - som dock sista 10 minuterna slutade med att den då ganska trötta fröken Frida låg ned i soffan, sparkade på mig, skrek i högan sky när hon blev tillrättavisad, drog iväg och lyckades klämma tummen i en dörr... Vi bad om is och kylde, tummetotten klarade sig helt okej. Den blir nog lite stel och öm men mer var det inte. Tur i oturen!!

Frida slocknade som ett utbrunnet tomtebloss redan kl 19.30 (vilket är tidigt för att vara henne), så jag har skrotat runt här själv rätt länge nu. Ska knapra i mig något kvällsfika och sedan blir det sängen. Guu vad jag ska breda ut mig och ta plats, haha!

/Jenny

Vi fick en SÅ himla bra midsommar i Ockelbo! Busiga barn, ringdans, en massa prat och socialt livselixir, övernattning utan olidlig allerginivå och härligt förmiddagsslapp. Komplett paket! Det var helt okej väder, solglimtar och INGET regn alls - verkligen inte vad man väntat sig i år. Tack för det, vem som nu sköter molnens konflikthantering!


För ovanlighetens skull kom vi iväg i riktigt god tid (kors i taket). Vi hann smarra luch hos husfolket innan hela patrasket drog till Ockelbo hembygdsgård (Pålsgården). Väääldigt idylliskt och trevligt! Både lilla I och Frida dansade glatt loss i ringdansen. Frida var sin mors dotter - mitt i midsommardansandet åkte mössan av och pannan torkades... Haha.

När det mer "offentliga" firandet avslutats, återvände vi till M, A och lille E:s hus. Då vidtog intensiv sandlådelek, matpyssel, snicksnack, majstångsbygge, toklek inomhus och riggning av sovplatser. Efter silltallriken körde vi ännu en vända av dans kring stången. Sångutbudet var väl inte fullständigt traditionellt, mer i andan av "man tager vad man haver" dvs kommer på just då, haha. Men det funkade det med!

Dans kring stången "på hemmaplan". Till och med hunden Malte hängde med!


Lille E, charmigaste killen! --- Frida och I dansar Grinolles visa


Sandlåda - allt som behövs för att sysselsäta två bruttor på 2-3 år!

Efter "rörelseavbrottet" grillades det och sedan käkade vi en härligt mättande och omfångsrik knytis-buffé, tills magen stod i fyra hörn! Barnen nattades ett efter ett, Frida somnade sist, men SNABBT och inte olidligt sent. Efterrätten som vi hade med var förvånansvärt god (trots misstankarna om misslyckande tidigare) och lite rosévin slank ned dessutom! Det var helt underbart lyxigt att få sitta och prataprataprata med vännerna hela kvällen lång, utan att någon skulle åka hem. Själsvärmande.

Jag hade gruvat mig lite för övernattningen, min kattallergi brukar inte vara mild direkt... Men nu hade jag ju astmamedicin som ett ess i rockärmen, plus allergipiller och ögondroppar. Laddad till tänderna med andra ord! Hade dessutom släpat med egen kudde och lakan, vilket nog var bra. Men allt gick finemang, jag upplevde inte särskilt mycket värre besvär under natten jämfört med på kvällen. Visst, mycket Bricanyl har gått åt och jag är "tät" nu, men överlag klart uthärdligt!

Samtliga barn sov över förväntan länge, ingen var ur sängen förrän strax innan åtta. Frida snusade till kl 8.45, så det tackar vi för! Några timmars guld-värdefull förmiddagsslappning följde, med frukostgemenskap och som bonus kliande av färska myggbett. Ljuvligt avkopplande! Det var en nöjd och glad familj som rullade hemöver, efter att ha fått en lyxig gårdags-rest-pyttipanna att stå sig på.

TACK kära M och A, för att vi fick komma! Och ni andra, för att ni också var med!

/Jenny

Frida ska sova. Jag ligger bredvid och försöker hjälpa henne att komma till ro. Det har inte alltid varit så lätt på sistone, hon har haft ovanligt mycket sprall i benen och tvärtomvilja... Denna kväll är likadan, hon ålar runt som en mask och trilskas, men vi busar oss igenom det idag. Jag är täppt i näsan och lite tät i andningen.

Varje gång jag tar ett extra djupt andetag (typ 20 ggr??), säger Frida:
- Du ä ongitejad, mamma? (= Är du irriterad, mamma?)

Herregud. Kära barn. Nej, jag har bara lite svårt att andas. Jag måste hitta fler sätt att tygla mitt humör, att coola ned om jag blir uppretad. Djupa andetag och suckar är visst på tok för vanligt och avslöjande...

/Jenny

Frida sitter och äter, och häller (med vilje) ut vattenglaset på barnstolens tillhörande bord. Utropar sedan med dramtisk ton:

- Åh neeeeej, nu blir det övervåning!
- Ja, eeeeh... Eller kanske överSVÄMMNING, lilla hjärtat.

Ord och språk. Ett mastodontjobb att ta sig an - inte konstigt att det blir lite roligt knas ibland!

/Jenny

Jag har sökt recept och valt ett - och därmed rasslat fram och tillbaka hälften av hushållets kokböcker. Jag har handlat mig svettig efter dagis, med sjuttiofjorton andra midsommarhetsiga människor i hälarna och med utmaningen att hålla Frida på gott humör (vilket gick toppenbra faktiskt). Jag har klarat av vardagskvällsrutinerna med lilla blommisen och fått i mig själv seeen middag. Jag har därefter lagat efterrättskaka (med viss hjälp av sambon). Alltihopa känns liksom som en gedigen insats, för att enligt uppdrag bidra med efterrätt till midsommarmiddagen hos vännerna.

Tror ni inte på fanken att kakeländet verkar ha blivit misslyckat?! Lös och konstig. Gaaah.
Spänningen är olidlig inför imorgon.

Nu ska jag ta mig an min sena packnings-pyssel-ritual som alltid vidtar när vi ska åka någonstans. Den lite lätt störda vanan jag har att vilja vara förberedd och ha koll... Troligen ska vi övernatta i Ockelbo. Jag som ybersocial varelse har svårt att avstå från frukost-gemenskapen efter festen om de andra ska delta. Men hör ni inget mer här, har jag avlidit av kattallergi in absurdum. --skrattar--

/Jenny

Idag gick det att vara ute! En lättnad efter detta radband av regndagar (som tydligen snart ska återvända - det blir till att packa tjocktröjan om man ska överleva verandasittningar på midsommarafton!).

Frida och jag firade denna solglimtsdag med en timme på lekplats efter dagis. En HEL timme skojsigt bus! Hade kanske inte blivit fullt så länge, om inte jag stött ihop med en gammal bekant från högskolepluggtiden. Kul! Han hade en 2-årig dotter, så vi  vuxna pratade medan yrtottarna lekte ihop. Fast mest ville Frida klättra...



Den lilla busblomman är galet intresserad av att ta sig uppåt, klänga och trixa just nu. Tack och lov har hon ju alltid kört ganska safe stil. Hon utmanar bara sina gränser liiiite i taget, gör inga heltokiga eller livsfarliga felbedömningar faktiskt. Frida säger till när hon behöver hjälp. Ja, förutom när hon plötsligt hoppade ut och ned utan att förvarna mig då - hon bara räknade kallt med att jag fanns där och fångade henne... Som tur är stod jag nära och har snabb reaktionsförmåga.

Kvällen hemma förflöt i ganska vanlig stil. Snabbmiddag med färdig makaronrest och uppvärmda köttbullar, gourmanderna applåderar! En promenix till gallerian för att hämta midsommarpaket från morfarn och M till Frida. Sötungen charmade skjortan av postdamerna genom att upprepade gånger tacka oerhört artigt för sitt paket (utan minsta uppmaning från mig). Därefter hann vi snabbshoppa en födelsedagspresent innan vi valsade ut för att öppna presenten (med jättefina sommarkläder - TACK!) - Frida kunde INTE hålla sig tills vi kom hem.

Frida knölade väldigt vid läggningen idag igen, har varit ovanligt mycket av den varan nu ett tag. Först höll hon nästan på att somna kvickt i min famn, men sedan kom pappan in för att säga godnatt och då spratt hon igång igen och bara liksom pågick en timme till... Den här gången lyckades jag dock hålla humöret uppe, busade istället med henne och gjorde det hela till en skön mys-bus-stund. Åtminstone tills jag till sist (runt 21.45) fick säga till på skarpen...

Nu säger jag till mig själv på skarpen - gå och sov människa!

/Jenny

Frida har rätt hög tvärtemotkvot (och ovanligt låg tålighetströskel) just nu, men jag ser tre hörntänder på väg inom kort så det är nog tandagnisslan som ljuder till stor del. =) Jag jobbade läääänge idag och kom hem till en trött pappa med kort tålamod och en pratglad unge som satt och mumsade glass. Hon slocknade i god tid ikväll, för ovanlighetens skull ingosad nära mig i stora sängen. Skönt för mammans längtanshjärta!

Innan Frida somnade, läste jag bok för henne. Som vi oftast gör. Sedan ville hon att jag skulle berätta en saga. Det vill hon nästan varje dag. När jag frågade om vad, sade hon (som just nu nio gånger av tio) "om ballongen". Frida gillar hitte-på-sagor. Ibland vill hon höra om en liten tjej, eller en nalle, eller en snigel, eller nåt annat, men oftast om ballongen. Igen och igen och igen.


Då ska man berätta (med så mycket utsmyckning och inlevelse man orkar) om ballogen som tyckte det var sååå tråkigt att bo på en cirus, men blev glad när det kom en ltien tjej med lockigt hår och hennes pappa och köpte ballongen. Hur de knöt fast ballongen i hennes byxhälla, att den fick springa med henne över gräset, åka bil, leka hemma och sedan sova fastknuten i hennes säng. Om hur mycket hon och ballongen tyckte om varandra.

Så kan det gå. En väldigt snabb improvisationssaga som oväntat blivit en etablerad klassiker här hemma! Pappan hade tydligen försökt berätta om en annan gul ballong härom sistens, men si det godtogs inte alls av stränga fröken Frida, haha. Jag undrar hur historien ska bli, nu när ballongen börjar blir trött och nött? Snart har den förlorat sin lyftkraft, så en vacker natt dråsar den väl ned över Frida där den fortfarande sitter fäst i sängen.

Nu borde jag sitta vid TV:n. Det pågår säsongsavslutning av Desperate Housewifes, ett smarrigt dubbelavsnitt. Jag har dock hamnat i otakt med serien och har ett par inspelade avsnitt att beta av först, så även detta får lagras så länge. Sedan bjuds ikväll ytterligare en säsongsavslutning, Lost - även här med underbart fylligt dubbelavsnitt som pågår till 00.35. Normalt sett bangar jag sällan kvällssuddande, men med tanke på att jag satt uppe och jobbade till very very sent igår efter att sa sagt tack och hej till Cityakuten ska jag nog natta i tid idag. Kors i taket, va?

Nä ni. Nu ska jag återgå till lite Hemnet-surfande och en kvällsmacka innan läggdags...

/Jenny

Efter att ha proppat i sig en massa vindruvor, banan och clementin (eller "vitamin" som Frida kallar det), somnade lilla fröken ovaggad på två minuter en timme innan hennes normala sovtid, medan jag rättade till täcken och lakan bredvid. Inte ett pip hann hon med, ingen saga, ingen bok, ingen sång. Hyfsat trött!

Jag hurrar. Detta ger mig (förutom ett harmoniskt humör) möjlighet att jobba en dryg timme, innan de två allra sista skälvande avsnitten av Cityaktuen ska avnjutas!

/Jenny

Det är inte ofta man får vara för sig själv på toan numera. Och intresseklubben antecknar:
Jag: "Har du bajsat, Frida?"
Frida: "Nääää. Pappa haj bajsat på toan. Jag tittade på bajset och det vaj blä blääää bläää!"
Nyfikenheten har liksom inga gränser.

Frida deklarerade förresten nyss bestämt: "Jag äj stoj tjej nu, ja gill inte ha blöja, ha tjosoj" (= jag är en stor tjej nu, jag vill inte ha blöja, jag vill ha trosor). Hm. Sagt av tjejen som bara just börjat kissa nån enstaka gång om dagen på toan igen... Kanske en tillfällig fix idé, vi får se. Bara trosor lär antagligen funka sisådär, men visst ska vi testa! Bara inte i soffan, på lurviga mattan eller i laminofåtöljen. Spänningen är olidlig.

(Det blir inte så lång teststund, såhär första gången. Vildvittran här hemma har inte sovit på dagis idag - fin uppföljning av ickesovardagen från avgrunden igår. Hon trilskades sen på kvällen också, somnade sent och borde vara trött som en plätt idag... Men vem vet, hon har minst sagt gott om vilja att härda ut.)

Haha.hon är en barsk dam, lilla grynet. Jag hör pappan och Frida från sovrummet mitt i buset:
Pappan: "Nu ska jag åka och handla mat, förstår du."
Frida: "Neej. Tjäpp dig!" (= skärp dig)

Jösses. Nu ska jag och energitrollet gå i närstrid snart. --ler--

/Jenny

Pappan ringde mig lagom till stängningsdags på stan. Han och Frida hade pälsat på sig regnstassen och skulle ut och plaska pölar. Jag (som i regnskyddsväg endast hade ett stort paraply) hängde med. Så gjorde tyvärr även det buttra humöret. Vilket svänggäng: en sprudlande men ganska tröttgnölig lillknatting, en godmodig pappa och en överkänslig mamma.

Inte ens denna lilla ljuvliga uppenbarelse lyckades få mig att bli genomglad. Då sitter det långt inne, tvärhumöret. Men det vänder snart, jag lovar. Visst är hon underbar, den lilla regnpralinen!


/Jenny

Av nån outgrundlig anledning, passade jag på att prova bikini och några sommarlinnen när jag drog ut på stan. På dåligt humör. Mer korkade idéer finns knappt. Är man inte nöjd med sig själv innan, blir det liksom inte bättre precis.

För min del får det gärna fortsätta regna och vara 10 grader hela sommaren.

/Jenny

Efter att ha försökt få Frida att sova i en och en halv timme (utan framgång), är jag nu så förbaskat skitsur att jag ska fly fältet en stund. Pappan får vakna ur sin dvala och ta hand om energiknippet, jag går ut i ösregnet en liten stund. Stan har öppet en och en halv timme till, kanske kan jag shoppa mig på andra tankar. Jag har så sjukt dåligt tålamod ibland! Idag är visst en sådan dag. Ingen bio, inget kul, ingen lugn och ro. Bara svinsur mamma. Och en MYCKET piggare och friskare unge, tydligen. Alltid något.

/Jenny

Frida är piggare. Hon svettades kopiöst igår kväll och när jag bytte hennes fuktiga kudde när jag lade mig gjorde jag en koll med örontermometern (funkar även i sömnen, kanoners smidigt!). Då hade hon bara 37,1 helt plötsligt.  Men lite hängighet finns nog kvar, för lilla fröken sov ända till kl 9 i morse. Grymt lyxigt skönt! Det tyckte nog särskilt pappan, som rasslade in sent på nattkröken...

Som sagt, hon är piggare. Hittills feberfri idag. Illrar runt här nästan i vanligt tempo. Igår tillbringade hon hela förmiddagen som en säck i famnen eller i TV-soffan. Idag har hon bland annat  hunnit med bokläsning, ritstund och att leka att jag är en klätterställning här vid datorn. Och så dansar hon hejdlöst till barnvisor på Spotify, med energi som en duracellkanin.

Fick just den störtsköna kommentaren, när Frida krälade över min axel:
"Höjjö du, din lilla gamla kossa, kolla häj då vad jag göj, mamma!"
Jojo. Lilla fröken Frida har piggnat till.

Det lutar åt att hon kan gå på dagis som vanligt imorgon. Kanske vi rent av kan klämma det där biobesöket i eftermiddag?

/Jenny

Idag när Frida gjorde en soffdans till Singing Bee på TV, såg jag en liten men alldeles tydlig glimt av pappan i henne. Hon gjorde nån min, en rörelse, som på pricken var hans. Det är häftigt när sådana spår kommer!

Det är svårt det där, med vem hon är lik. Ibland kan jag se på kort när jag är liten, att det är som om det vore Frida på pricken på bilden. (Ska se om jag orkar scanna in något bra exempel nån dag...) Hennes blå blick är pappans, helt klart. Idag sa pappan att hon var lik sin mormor på ett kort. Det finns så många lager, så många spår, så många trådar i en människa.

/Jenny

Frida och jag har bara hasat runt här inne idag. Den ena (jag) med suddig syn på ena ögat och lite magtrassel. Den andra (Frida) med stadig feber och lite matt stil. Vi sov ihop två timmar idag, det känns alltid lyxigt men efteråt är jag helt grötig i skallen. Seg som deg.


Lite syre fick vi faktiskt till slut! Vi skjutsade nämligen iväg pappan till sitt klassfestspartaj, inte så kul att ta buss eller cykla i detta ruskväder. Efteråt gick vi en ltien krok runt kvarteret, och Frida lekte med bockarna som finns uppställda längs gågatan. När vi skulle gå hem, klappade hon bocken på nosen och sa med snäll röst "Heeejdååå bocken, ses en annan dag! Nu fåj du sova föjståj du, heeej dååå!". Haha.

Efter vår minimala utflykt gick vi in och käkade godsaker. Jag mumsade stoooor sushimiddag, Frida snaskade lördagsgodis tills hon var som ett klibb hela hon. Byggare Bob underhöll oss på video under tiden, en av Fridas storfavoriter för tillfället. Sen var det dags för fil och frukt och kvällning för lilla blomsingen. Hon ville INTE ha Alvedon, så jag lovade henne att hon fick prova att somna utan och det gjorde hon ganska raskt. Har snusat gott i en och en halv timme nu utan ett knyst. Skönt!

Tog en rumptemp på grynet innan nattning (föga populärt) och då hade Frida 38,9 graders feber. När jag kollade med örontermometern vi typ alltid annars använder visades 38,6 grader, så den visar inte så illa i alla fall (även om ena örat visade bara 38 grader - gäller att ta flera värden). Lillfröken har varit trött och seg men inte så sjuk i övrigt idag, inte jättepåverkad. Hoppas hoppas hoppas det lugnat sig till imorgon så att hon är fit for fight på måndag - det här är INTE bra VAB-tajm för varken pappan eller mig. Attsingens. (Fast när är det nånsin lämpligt, egentligen?)

Nu ska jag ensam-gona mig i soffan: plocka fram lite ostkrokar och läsk och sätta på en film som sambon hyrde åt mig idag. "I taket lyser stjärnorna", en film om en fjortonårig tjej med en cancersjuk mamma. Bäst att lägga fram näsdukarna direkt...

/Jenny

Regn och rusk och gråväder ute. Brrr. Idag blir det inomhusliv för tjejerna i familjen. Frida har kring 38 grader i feber och är lite slö. (Vad var det jag sade igår? Jag HAR feeling för det där.) Efter en ganska hackig och smågnällig natt, sov den lilla blomman (och jag) ända till halv tio! Ett klart tecken på att Frida inte är helt i form, eftersom hon somnade i vanlig tid igår kväll. Lilla skruttfnutt.

Ingen barnbio blir det heller som utlovat idag, det passar inte om den lilla bruttan har feber (och mamman för den delen ett ännu suddigare krassligt öga). Jag har lovat TV-film här hemma istället. Just nu myser Frida och pappan i soffan och läser böcker. Det känns som om det blir ett stilla tempo idag - och det har jag ingenting emot.

/Jenny

Det känns ofantligt skönt med helg. Behöver vila både knopp och kropp, känner jag. Mindre plikt, mer lyx och lathet. Yeah. Det KAN lyckas, förutsatt att jag tar på skygglapparna här hemma. Särskilt i hallen. --host--


Ögat är bättre, men jag är tacksam över att slippa sitta fler heldagar framför dataskärmen just nu. Det regner och är tokgrått ute, så inte ens dagsljuset verkar bli jobbigt att stå ut med de närmsta dagarna. Den tyske ögondoktorn meddelade att förbättringen var god och att jag bara behövde ringa för återbesök OM jag märkte att det inte blev helt bra efter behandlingen slut.  Allt verkade redan gå åt rätt håll. Det känns, svidandet och det onda är mycket mindre idag - men istället har det blivit dimmigt och suddigt. Haha, hellre det.

Lilla fröken och jag stannade till hos farmorn och farfarn på vägen hem från dagis. Tanken var en snabbvisit, för Frida ville dit och säga hej en stund. Vips blev vi inbjudna på middag (TACK!), Frida stal en lekstund och tjoff så åkte vi hemåt först två och en halv timme senare! Vi tog omvägen via ÖB hem och bunkrade upp Fridas favvosnacks - små salta fiskformade kex. Frågar man om hon är sugen på något speciellt, svarar hon alltid "jussin, flingoj å salta fiskaj gill jag ha" just nu.

Ikväll landar vi inför helgen. Pappan ska på klassträffspartaj imorrn. Frida och jag planerar biotajm för första gången sedan barnvagnsbions tid, Pettsson och Findes Glömligheter ges kl 15.15 imorrn. Frida är taggad och jag med faktiskt. Bio är alltid bio, barnfilm eller ej. Jag älskar bio! Går på tok för sällan numera, skärpning behövs helt klart på den fronten. Efter filmen (som pappan hinner hänga med på om han vill) ska vi väl ha tjejkväll hemma, smarra karra och mysa. Blir nog bra!

Hoppas bara Frida håller sig frisk. Hon har två gånger ikväll sagt "jag äj fjusen" och huttrat, iklädd helt normalvarma kläder. Hon har varit lite blå om läpparna (vilket hon brukar vara när febern går upp) och är snuvig. Hon har också varit ovanligt andfådd idag, så hon fick en dos luftrörsvidgande innan nattning. Var nyss inne och strök henne över pannan och då var hon normaltempad - men hon gnyr och sover lite oroligt. Hm, mja... Det kan gå åt endera hållet.

NU: Åter till soffläge en stund, sen sängdito. Trevlig helg!

/Jenny

Nu är det sannerligen ett riktigt plaskväder ute! Frida kommer ständigt hem som en grushög från dagis, med lyckliga slaskkastarfläckar på mössa och kinder och blöta byxben efter passionerat pölhoppande. Men vad hände med sommarvärmen? Den var ju så övertygande när den kom. Jag uthärdar med strumplösa fötter och jacklösa dagar, men till och med jag (elementet) tycker att det är kallt mellan varven.

Mitt sargade öga tycker dock att det här är alldeles tillräckligt med dagsljus. Ge mig solsken och  jag får baske mig sjukskriva mig och gå i strejk - jag kommer inte att kunna öppna korpgluggen alls. Har haft en ganska tung dag på jobbet, blinkandes och med tårarna rinnande. Men det gick! Och så har jag droppat som en besatt - nu endast en dos kvar för dagen. Kanske känns det nåååågot bättre nu.

Nää ni. Mer skärmtid än såhär orkar jag inte ikväll. Ska se om jag tål en TV-timme vid 22-tiden (Fringe på kanal 5) också! Kramilur på er.

/Jenny

När jag vaknade i morse var jag såååå trött, och kände ett nästintill oöverkomligt motstånd mot att öppna ögonen och möta morgonljuset. Så känns det varje morgon, i och för sig. Men idag visade det sig ha en faktisk orsak.


Först var ögat ganska okej, bara lite torrt och rriterat. När det var dags att åka till dagis, insåg jag att jag skulle bli tvungen att peta ut linserna. Efter 20 minuter på jobbet ringde jag hälsocentralen. TRor aldrig jag varit så snabb att söka hjälp, förutom med Fridas astmaattack. AJAJAJ säger jag bara. Det svider, rinner och känns som om en hel sandstrand parkerat under ögonlocket. Ljuskänsligt och faktiskt svårt att fokusera.

Som ni hör är det hela ett toppläge för nån som jobbar vid en datorskärm mest hela dagarna... Är det nu jag för en endaste gång i livet ska önska mig lite fler möten?! Fast en kollega vände i dörren med ett "OJ" idag när jag pratade i telefonen - han var övertygad om att jag satt och storgrät... Så samtidigt vill jag ju inte träffa folk i onödan precis, haha.

Hälsocentralen fixade tid på eftermiddagskvisten direkt hos ögonkliniken på sjukhuset. Infektion som i sin tur orsakar viss inflammation, var domen. Troligen orsakat av linsbärandet på ett eller annat sätt. Farbror ögondoktorn med tysk brytning gillade INTE sovlinser, det gjorde han klart. Jag vet också att jag under allergiperioden sköljt ögonen och linserna med linsvätska som varit med att tag, den har åkt i soporna nu... Fick antibiotikadroppar som ska tas sex gånger om dagen i 10-14 dagar. Återbesök på fredag lunch för att kolla att medicinen ger effekt.


Men värst: Nu blir det till att vara glasögonorm i minst 14 dagar, helst tre veckor. TRE VECKOR. Tre veckor är till den 1 juli, och jag kommer att räkna ned varje dag, varje timme. Fattar inte hur jag ska stå ut. Har redan huvudvärk för att de klämmer mot senan bakon vänster öra. Har redan gått uppför ett par trappor och lyckats få brillorna att imma igen nedtill av värmen från mitt ansikte! Shit. Men kanske ska jag vara lite glad på ett bakvänt vis över de feta glasen? De döljer ju mer av den svullna, röda, mosiga looken på höger öga...

Fast mest muttrar jag över att jag inte bytt bågar på 11 år. Jag har tyckt att det är för dyrt med nya brills eftersom jag har linserna jämt ändå, några tusenlappar får man lätt räkna med. Inte har jag bytt glas mer än nån gång sedan dess heller och de har varit alldeles för svaga länge. Men se DÄR fanns ytterligare en bitterljuv fördel med att inte byta, för eftersom jag blivit äldre och synfelet börjat "backa" lite så är skärpan på glasen plötsligt mer acceptabel igen! Alltid nåt. --morr.--

Och hörrni. Visst måste man väl säga att det är ett ålderstecken om man som tidigare rätt oförskämt frisk individ, plötsligt har digitala recept som fyller mer än en A4-sida? Det behövs bara lite allergimedicin av olika typ, nåt magmedel och lite annat småjox, men ändå. (Digitala recept är förresten ev revolutionerande nyhet, no more tappa bort eller ha de små gula papperen på fel ställe!)

Det måste ju likaså vara ett åldertecken när man har kommit upp i högkostnadsbeloppet på både medicin och läkarbesök? Har just inkasserat mitt första frikort för läkarbesök och det gäller till februari 2010!  Märkligt. Känner mig som en gammal dam med krämpor - vilket jag kanske är beroende på vem man frågar! Jösses.

Nu ska mitt trötta nötta öga få vika från ljuset och lägga igen sig för inatt. sov gott!

/Jenny

Efter idag har vi ytterligare en husvisning i bagaget. Ingen rast, ingen ro. Denna gång ett hus i Sätra, första titten i det området. Det var tokfint inuti nästan överallt, och bra tomt! Ganska lockande, det står och väger nu om det konkurrerar ut huset i Hagaström... Tre nackdelar: Taket behöver nog läggas om framöver, baksidan av tomten vätter mot en ganska stor väg (men har staket, så det känns ganska tryggt med Frida ändå) och ingen bilparkering finns på tomten utan i en garagelänga (som dock ligger alldeles nära). Gaaaah, vad svårt det här är!

Vi har varit på banken idag också och försökt bringa lite reda i vad vi EGENTLIGEN skulle få betala per månad för olika exempel på husköp. Lärt oss en massa nya begrepp, sammanhang, följdverkningar och så. Det tillkommer ju så mycket konstigt, som pantbrev och lagfart och gud vet allt. Ord ord ord. Vi har i alla fall försökt greppa vad vi har råd med på riktigt liksom. Känns något klarare åtminstone, men man kan få stresspanik för mindre beslut....

Dagens citat, från sambon:
"Jag som har beslutsångest när jag ska köpa byxor - hur ska det då gå att köpa ett hus, det är ju helt omöjligt."

Risken är stor att ni kommer att vara tvungna att läsa om hus-köpar-velande lääääänge till här, era stackare. Frida saom hängde med på dagens visning verkar dock inte ha något emot allt rantande. När jag berättade att vi skulle kolla på hus ikväll igen, utbrast hon "Åh, det gillaj jag". Sötfnutt.

/Jenny

Jag och den lilla blomstjälken ÄR hemma igen. Det blev bara sent och jag var så trött att jag inte orkade sitta stilla vid datorn ens igår kväll, därav utebliven hälsning här. =)

Vi har haft det så himla GÖTT i helgen. Träffat massor av folk, pratat plenty och skrattat en hel del. Frida trivs förvånansvärt bra med att träffa så många nya/halvbekanta på kort tid, hon babblar snabbt på och leker loss oavsett var hon är. Skön stil.

Vi hade en trevlig dejt hos de nyinflyttade. Oooohh:ade och aaah:ade över den nya fina lägenheten, tog en repa till lekparken tvärs över gatan, bjöds på hur god oxfilépasta som helst och försökte hinna prata ikapp mitt i allt kartongstök. Rasslade sedan in hos W runt 22.45 med en sovande Frida i famnen, då var det high life och party party på vindrickarna där. Blev uppe sent och fick himmelskt god cheesecake på köpet!


På söndagen hann vi med en hel del trädgårdslek med grannbarn och husets killar. Studsmatteskutt funkar alltid - även som här utan nät, för Frida vägrade hoppa samtidigt med någon utan rusade då till mig på kanten och höll sig fast. Gonöt. Frida lyckades sen i sista stund flirta till sig en liten sparkcykel, som hon inte för sitt liv ville släppa när vi skulle åka vidare.... Tack!



På eftermiddagen packade vi bakluckan full igen (sant, jag lovar, jag har ju nån packningsstörning juh)! Åkte sen til Gustavsberg o köpte present till den nybakade studenten som vi då tagit sikte på. Ojojoj, det blev ett längre stopp än väntat. Ni skulle ha sett mitt ekvilibristnummer när nycklarna låsts in i bagageluckan... Jag sa en massa fula ord, kan jag erkänna. Det var klättra, klänga, åla, svettas och svära som gällde - men jag lyckades till sist pilla upp baklucke-locket och fiska upp knippan med mina sista krafter! Hade en lätt hysteriskt gnällig och övertrött Frida dessutom, som helst ville springa iväg och riskerade att bli påkörd... Jag slog därefter snabbt till på en skål som present och rullade vidare. Efter att jag bytt tröja ståendes på parkeringen, för att slippa skylta med LP-plattor under armarna...

Hämtade min faster K och hennes R (efter en liten rund-rund-körning kring Stockholm tack vare att jag nappat på fel avfart  - not good!). Vi åkte till mina tremänningar med familjer i Herrängen (stavas det så?) och blev bjudna på både mat och fika! TACK för käk, omtanke, färdkost och "gott och blandat-påse" till Frida!

Hemresan startade cirka 20.45, när hon normalt sett brukar somna. Tänderna var borstade, blöjan bytt, nattlinnet på, kudde och gosedjur med - och Frida var fortfarande klarvaken när vi parkerade intill vår port...  Efter en extraomgång kvällsmat och efterlängtade pappapussar så sussade hon till sist sött - KVART I TOLV. Gääääsp. Hon hade varit lätt överspeedad på dagis idag, enligt rapport...

Sist av allt igår kväll, gjorde jag ett försök att hinna ikapp på Hemnet. Omöjligt. --suck--

Nu är jag så trött att pannan snart slår i bordet.. Dags att lägga sig vågrätt. God natt!

/Jenny

Jag kan gissningsvis helt fräckt ta åt mig en hel del ära för Fridas språkutveckling, obotlig pratkvarn med språkintresse som jag är. Men i helgen konstaterade jag att hon har oväntade kunskaper inom ett område där jag garanterat INTE bidragit det allra minstaste! Spännande.


Frida och jag skulle spela fotboll.

Frida: Nu skuter jag ett hårt skott, okeeej?
Jag (paff): Eh, visst, okej!
Frida: Jag är måååålis, mamma.
Jag (road): Jahaaa, är du det?!
Frida (går åt sidan): Ja gå fjån målet. Nu kan du jöja en kanon, mamma.

Där ser man - hårda skott, målisar och kanoner... Dagispåverkan eller bara en snabbkurs av grabbarna på Ingarö? Fascinerande hur som helst.

/Jenny

Nu lämnar vi Ingarö-gänget för ett eftermidagsbesök inklusive middag hos vännerna i Traneberg. De har just flyttat (för mindre än en vecka sedan) så det lär vara sådär lagom kaotiskt. In med busblomman i röran bara! Haha. Det blir mysigt att ses, kaos eller ej. Sedan glider vi tillbaka till W&G ikväll för övernattning igen, med Frida förhoppningsvis somnande i bilen.

Frida trivs kanoners med att leka runt överallt sådana här gånger, pratar en massa och kläcker ur sig små roliga fraser ("Va säger du, din lilla tok?" eller "Jag har ingen aaaaning" på frågan om vad hon gör för bus).

Nu rullar Saaben strax! Kram kram därute.

/Jenny

Nu är jag och blommisen framme hos gogänget i Stockholms utkant sedan några timmar. Resan gick finemang, fast Frida vägrade självklart somna "enligt förväntan" - men till slut vek hon ned sig, haha. Hon hann ändå "sova klart" eftersom vi hamnade i kö p.g.a en olycka på vägen och avstängda filer... Saker har en tendens att ordna sig liksom.

Frida är supernöjd och leker med grabbar, nya leksaker och hamstern. Vi har hunnit fika paj och prata lite redan. Nu ska vi umgås vidare. Häpp!

/Jenny

Härom dagen sjöng Frida en massa - och var väldigt kärlekfull! Sötnosingen. --ler--



/Jenny

Sitter här och är butter. Nån knyckte min kväll! Typiskt.

Frida och jag handlade mat efter hämtningen, jag kånkade upp allt i olika omgånger, Frida åt och jag började laga mat, pappan kom hem och lagade klart, vi åt. Allt gick i ett, i ett, i ett. Sen skulle jag bara natta Frida, innan jag drog igång med packning och fix inför en liten Stockholmstripp imorgon. Dessutom hade jag väl tänkt pussa på pappan som vi lämnar kvar hemma.

Tji fick jag. Jag vaknade med ett ryck strax efter kl 23, när Johan kom och lade sig! Dagens (lama) ordspråk: "Natta aldrig barn liggande, när du sovit yttepytte och inte är beredd att ta konsekvenserna!".


Så nu sitter jag här och muttrar. Fortfarande trött, fortfarande inte färdigpackad och förberedd. Morrig som lilla My. Men asch, det går över.

Nu ska jag rassla ihop det sista och sen natta på riktigt. Resten får ordna sig imorrn - och vi ska ju inte till månen. Men vädret kräver "Jenny-packnings-status", dvs var beredd på det mesta. Regn och kallt, eller omslag till hot hot igen... Allt från sydväst, stövlar och fleece till shorts och sandaler, alltså.

/Jenny

Nu ska jag åka och hämta min lilla blomma på dagis. Gissar att Frida är gaaaaanska blöt och kall, om de är ute som de brukar på eftermiddagen. Det har öst ned konstant utan avbrott HELA dagen idag. Brrr. Men nu är det sommar och barfotadags, så jag kör vidare med sandaler och utan jacka (på mig alltså). Det är 7 grader ute...

På hemvägen idag blir det lite färskvaru-shopping, sen matlagning as usual och till sist packning! Frida och jag är lediga imorgon och drar till Stockholm för att hälsa på W & G och deras grabbs nåt dygn. Ska bli himla kul! Får se om vi hittar på nåt mer bus eller om det bär hemåt igen på lördagskvällen.

Kraaam och trevlig helg!

/Jenny

En av sommarfestens sånger ikväll var Broder Jakob. Den sjöng endast de äldsta barnen, på flera språk (engelska, svenska, finska och teckenspråk!) och i kanon. Jag såg dock att Frida satt och trallade med. Ikväll sjöng hon hela, själv, många gånger. Jag blir lika impad varje gång en hel text rasslar fram sådär i ett svep!


/Jenny

Har haft en helt totalt crazy överspäckad mötesdag. Jag var vid datorn sammanlagt 5 minuter idag, resten tillbringades på olika möten som överlappade varandra. Jag var ständigt sen till ett möte, eller gick innan föregående var slut. Jag hann nätt och jämnt kasta in mina papper (och den mugg som jag burit runt på sedan första mötet kl 8.15!) på kontoret, innan jag fick rusa till bilen och dra med en rivstart till dagis. Herreminje. Galen dag!

Väl på plats på dagis så landade jag. Så är det nästan varje dag i och för sig. Jag tillåter mig att stanna upp där, leka och kolla läget och prata med Frida och personalen och liksom komma ned i ledig-läge. Funkar bra. Men idag var det lite extra, för det var sommarfest! Världen gav oss dessutom mestadels blå himmel, nån solglimt och åtminstone 12-13 grader. Helt godkänt, eftersom det regnat mycket de senaste dagarna och tydligen ska göra det imorgon igen!

Först fick de äldsta barnen som ska sluta snart åka ut genom fönstret på en rutschkana, under en massa applåder såklart. Sedan ställde alla ungarna upp sig och sjöng sånger. Säkert tio sånger tog de sig igenom, vissa med rörelser till. Jätteduktiga! Vissa av de små (dvs vår "kull") gick lite fram och tillbaka till föräldrarna, vissa var ledsna och ville inte sjunga alls. Frida kom och sade hej och kramades när hon såg mig, men gick sedan tillbaka till barnklungan igen och trallade vidare! Mellan varje sång utbrast vår lilla livsnjutare högt "NU äta tårta!" så att många i publiken började fnissa.


Efter framträdandet bjöds det alltså på tårta i långa rader. Alla tog för sig och satte sig på valfri plats, de flesta med "sin" avdelning. Frida som klart och tydligt sett fram emot tårta, åt nästan ingenting - det var nog själva grejen som var kul. Sedan var det prat och kalas en lång stund tills folk började droppa av. "Våran" personal fick varsin present av oss föräldrar. De hade satt upp en massa nya bilder och "utställningar" som vi kunde gå runt och kika på, bland annat ovanstående lilla serie om ett odlingsprojekt de gjort som koppling till skogsutflykterna och barnens fascination över naturen och allt som finns där. Så roligt att läsa alla ungarnas kommentarer och funderingar!

/Jenny

Guuud vad det tar tid och energi, det här med att söka hus. Visningar hit, surfande dit, mäklarsamtal på korsen och tvärsen. Puh.

Idag har vi varit på ännu en visning. Vet inte ens längre för vilken gång i ordningen. Var kanske det mest intressanta objektet hittills, även detta i Hagaström. Kedjehus, baksidan mot äng/fotbollsplan (status var lite svårtytt nu idag i alla fall) och lekpark, lagom stort (typ 150 kvadrat), hyfsad standard men inte toksnajsigt = värsting-as-dyrt... Tja. Inte så illa. Dagis på samma gata (om man nu mååååste byta, vi trivs ju så bra där vi är!). Tar typ kanske 20 min att cykla in till stan/mitt jobb, om jag ska gissa. Finns nackdelar också (ligger t.ex. nära järnvägen) men mest känns det nyfiket...

Hm. Vi avvaktar besiktningsprotokoll, klurar på räntor och avbetalningstid och funderar. Igen. Klurigt. Kan det vara rätt även om man inte är tvärsäker ända från tårna till hårtopparna?

(Mitt hjärta har klappat allra hetast hittills för ett funkishus i Lexe. Jag föll handlöst och förälskade mig i exteriören, men insidan visade sig tyvärr kräva mastodontmycket renovering. Inte riktigt våran grej, synd nog. Varför blir man så lätt förälskad i nåt opraktiskt? Nåt som egentligen inte riktigt passar en? Det gäller nog både det ena och det andra - boenden, väskor, kläder... och partners, haha. Särskilt skedde detta fenomen när man var yngre, och i husbranschen är jag rena tonåringen! )

/Jenny

Vi har en tjejklubb här hemma, astmaklubben liksom. Som tur är av den milda typen! Men ändå, trist.

Sedan Frida somnat ikväll har hon hostat en hel del. Lyckades just peta i henne lite luftrörsvidgande modicin i sömnen, tror det lugnade sig lite. Håller tummarna för an lugn natt och inget mer hostande imorgon... Har en hysteriskt späckad dag/vecka/månad. Puh. VAB is not welcome.

Doktorn ringde mig idag, efter att jag än en gång andats i PEF-mätare morgon, middag, kväll för att mäta andningskapaciteten och skrivit upp mina värden i två veckor. Värdena var sämre än förra kurvan, vilket kommit jämsides med att allergin varit värre. Läkaren tyckte nu att kurvan var låg och ojämn nog och effekten av Bricanylen alldeles tillräckligt bra, för att diagnotisera astma. Allergiutlöst, troligen ansträngningsutlöst och förkylningsutlöst. Jaha ja. Nu vankas Pulmicort-inhalation varje dag hela sommaren (min allergiperiod) plus generöst med Bricanyl (eller om det var Aeromir?) vid behov. (Jag tor det var så hon sa i alla fall - jag hade en missnöjd, högljudd Frida i bilens baksäte och en tid att passa när hon ringde... rofyllt.) Ska på återbesök i höst, för att se om jag är mer stabil då och kan slippa varjedags-behandling.

Hm. Där ser man. Och jag som mest bara trodde jag hade dålig kondis...

/Jenny

I morse när jag skjutsade Frida till dagis hörde jag ett skramlande ljud. Åh nej, det lät inte bra. I varje sväng så skramlade det igen. Jösses, det måste vara något som satt ordentligt löst, inte bra. Undra hur dyrt det kan bli på verkstaden?! Och när ska vi hinna lämna in bilen? Onda aningar.

Eh...... Jag kan meddela att en barnmugg i plast med två "öron" står kvar väldigt bra på biltaket, även under en bilresa till dagis. Särskilt om man har rails, då ligger till och med alla russin och flingor kvar i muggen. Känns tryggt. --skäms, men skrattar--

/Jenny

Jag försöker verkligen tänka på att berömma Frida när hon gör rätt och bra (vilket ju faktiskt är väldigt ofta bara man väljer att se det!). Jag försöker säga ja, när jag inte behöver säga nej. Så ofta det går. För herreminje vad alldeles tillräckligt med nej och akta och låt bli som hon (och de flesta små barn) får höra jämt. Urtråkigt.

Idag tillbringade jag hela dagen sittandes på en stol i ett litet och alldeles för varmt konferensrum på stadsbiblioteket. Jag var på internetsökningskurs. Huvudet fick väldigt mycket bra och matnyttig information, men rumpan fick träsmak. Efteråt tog jag cykeln till dagis och hämtade den lilla glada pärlan. Svettig tripp i värmen, men skön. Och sprudlande mottagande fick jag. Frida har verkligen varit på ett strålande humör idag!

Eftersom jag hade cykeln och därmed svängrum för andra vägar hem än bilresetrista raka vägen, började vi med att kolla myrstacken som de spanar in på sina skogsutflykter. Sedan smarrade vi lite banan och rullade vidare. När vi passerade skolans lekplats bad Frida att vi skulle stanna. Det vill hon väldigt ofta när vi åker bil också, men då får hon nästan alltid svaret att det får bli en annan gång. Men idag. Idag sade jag ja! Frida trodde inte sina öron.




Sedan klättrade Frida. OJ vad hon klättrade, högt upp i nät till för stora skolbarn. Överlycklig. Och hon gungade. Och sprang. Och grävde med upphittade spadar. Hon försökte lära sig trixet med att skaka sand ur sandalerna utan att ta av dem - men det såg mest ut som om hon fått en elektrisk stöt eller nåt!

Till slut insåg jag att vi hade bråttom till husvisningstajming med pappan. Jag jagade upp lilla juvelen i cykelstolen igen och drog till söder för lite hämtmat. Sedan åt både jag och Frida (och sedermera även pappan) glatt av thaimaten hemma vid köksbordet, innan vi drog iväg till Hagaström för reprisvisning på det hus jag kollade i i torsdags. Är lockande men nog för dyrt. Vi klurar lite mer (och går på en visning till i samma område imorgon).

Nu ska jag jobba lite innan jag får natta. Så går det när man skjuter på grejor, och bokar in tidig visning den dag man egentligen ska jobba sent (dvs imorgon)! Pappan lade sig med Frida, så de har redan sovit en och en halv timme båda två. --zzzzznark-- Så småningom blir det min tur också, jag lovar.

/Jenny

/Jenny

Här kommer snutt nummer två från dagens studsmatteröj. Hon har återerövrat kullerbyttorna, som ni ser! Frida var stjärna på kullerbyttor redan förra sommaren (tack vare kusin T), men nån gång under hösten blev det plötsligt läskigt(?) och svårt och hon lade av. Nu är de dock tillbaka!

Ja, jag låter pådrivande käck även här. Av samma orsak som i förra inlägget...


/Jenny

Frida härjade friskt på studsmattan idag. Här kommer snutt nummer ett med exempel på framfarten.

By the way. Det KAN tyckas att jag låter lite pådrivande käck här. Möjligen. Men givetvis hade Frida gjort båda dessa ”moves” etthundrasjutton gånger med betydligt mer energi innan jag fick upp kameran…


/Jenny

På eftermiddagen idag åkte vi ut till Johans familjs lantställe och levde sommarliv några kvällstimmar. Mycket avkopplande och skönt! Och avskilt, så till och med jag vågade på med bikinin. Frida tog så småningom av alla kläderna pö om pö och hoppade till sist studsmatta á la nakenfis och kissade på gräsmattan – det är frihet det!



Vi grillade och hade det härligt. Jag premiärbadade utomhus också. I havet. TVÅ gånger. Det var kallt, men väldigt skönt för en övervarm typ som jag! (Tack och lov finns det inga bildbevis på detta dopp – i år blir det till att hålla sig i vassen, fyyyy vad jag är obekväm med mitt utseende och min vikt just nu.) Resten av familjen ville inte delta i plurret. Eller ja… Frida ville ta av alla kläderna och bäras med, men tjöt när hon doppat tå och hand (såklart, det var ju freezing!) och satt sedan i båten och väntade istället.



Jaa ni. Fräknarna sitter som en smäck, betydligt fler än i fredags. Efter en sådan här helg, har jag inte mycket att klaga på. Det ska vara att Frida inte är tillräckligt stor ännu för att uppvakta på mors dag, då! Haha. Men jag hinner nog få min beskärda del av teckningar och annat fint (hoppas jag). Nu är det ny vecka, hörrni. Fram med ork och energi så möter vi den med stormsteg!

/Jenny

Grannkommunen Sandviken har fått en sprillans ny, superrfin och imponerande multiarena. Göransson Arena. Idrottshändelserna kommer gissningsvis att överväga, men även melodifestival och annat skojsigt åt kultur- och nöjeshållet kan förhoppningsvis dyka upp där framöver.

Igår invigdes bygget och vi var där (fast vi kom sent, eftersom jag är totalt och hopplöst ringrostig på att fixa till mig för fest numera!). Sambons jobb ska flytta in i sidolokalerna efter sommaren, så vi hade dessutom blivit bjudna på hela konkarongen! Vi var alltså där, tillsammans med 3100 andra matgäster (eller ja, 3098 stycken då antar jag...), tydligen den största samtidiga middagsserveringen i Sverige. Därefter tillkom typ 2000 personer som tog plats på läktarna för invigningsshowen.



Det var fantastiskt bra ordnat allting. Tror jag det, min kompis B (och byrån hon jobbar på) hade ju varit med och styrt upp det hela, haha! Arrangemanget flöt få sååå fint, allt var pampigt och trevligt.

Showade gjorde:
- Tomas Ledin. Alltid ett säkert kort, bra och medryckande men samtidigt låter väl allt liksom lite likadant, eller?
- Malena Ernman. Gav ett väldigt trevligt, mänskligt och spexigt intryck, jag hade ingen direkt uppfattning innan men gillar henne skarpt just nu! Fast opera är ju inte min grej, förstås...
- Jessica Marberger. En sån där duktig tjej, som körar bakom många stora men som man inte känner till.
- Sandviken Big Band och Sandvikens symfoniorkester. Tror de var typ 80 musiker på scen. Maffigt!
- Fredrik Swahn. Konferencier med mycket sångnummer även han. Mångkunnig förmåga med lokal anknytning. Höll farten uppe och gjorde ett riktigt bra jobb!

Det var alltså detta skojsiga  vi ägnade oss åt på lördagskvällen, medan Frida sov borta (hos farmorn och farfarn) för första gången. Enligt rapport hade allt gått fint, även om hon somnat sent och vaknat ganska tidigt och hellre ätit frukt än mat. Men inget gnäll, inget tjat efter oss alls, bara nöjd och glad brutta. Jag hade faktiskt inte väntat mig annat, men det är ändå skönt att höra såklart!

/Jenny

En av Fridas dagiskompisar bor på lantgård, eller vad man ska kalla det. De har runt femtio får, två kalvar, en häst, två hundar och minst en katt. Idag hade de bjudit in till öppet hus och vi åkte dit. Mycket trevligt initiativ!


Frida gillade allt (till och med den stoooora ardennerhästen) utom fyrhjulingen – livliga motorljud är som jag berättat numera inget för henne! Hu. Vi kikade runt, pratade en massa och fikade lite frukt. En till familj från förskolegruppen var där samtidigt som oss, så barnen lekte och trivdes ihop en stund. En väldigt varm, skön och lantlivsidyllisk utflykt!

/Jenny